na; 2:o att det herskande missnöjet tiil största delen får tillskrifvas parlamentets försumlighet, som icke vidtagit några åtgärder att förbättra folkets politiska tillstånd; 3:o att i synnerhet parlamentet i närvarande session vägrat att upphäfva de inskränkningar, som betynga handeln med utlandet, särdeles spannmålshandeln, hvarigenom efterfrågan efter arbetare i England, äfvensom deras lön, förminskas, men priset på lifsmedel tillika förökas, hvarvid den nya fattiglagen deesutom åsyftar att lära folket, huru det måste förlita sig på sina egna hjelpmedel — en lag, som upprätthållas af samma legislatur, hvilken hindrar de fattigare klasserna från att utbyta sitt arbete mot de lilfsmedel, som för bättre pris kunna lemnas från främmande läader; 4:o att de vid denna sessions början utlofvade åtgärder, att göra rättvisan mindre dyr och för alla tillgänglig, åter uppskjutits, under det domarenas och embetsmännens löner blifvit förhöjda; 5: att klagomålen öfver kyrkoskatterna ännu ej blifvit afhulpns3; 6:0 att blott en liten och högst otillräcklig summa beviljats för folkundervisningen, under det kostnaderna för landtoch sjömakten betydligt ökats; 7:o att nödvändigheten af härens förstärkning endast framkallats genom oroligheterna i Canada, och att man ej kan vänta någon minskning i utgifterna derför, innan nämnde kolonis angelägenheter blifvit iordningställda, men att sessionen icke destomindre gått till ända, utan att man gjort något försök i sådant ändamål; 8:o att folkets böner om vidare reformer ej funnit någon uppmärksambet; 9:o att man vägrat valmännen skydd till fritt utöfvande af deras valrätt, genom förkastandet af förslaget till hemlig omröstning; 10:o att detta hus icke allenast vägrat hvarje utsträckning af valrätten, utan äfven försmått att ens taga i öfvervägande mer än en million af drottningens undersåtares anhållan, som hådo om något afseende på sin fordran af rösträttighet; 44:o att intet hopp erbjudits, det parlamentet i en framtid skall afhbjelpa de politiska och sociala besvären och 42:o att innan andan och förfaringssättet vid utöfningen af parlamentets lagstiftningsmakt förändrats samt kela folkets välfärd och önskningar vunnit tillbörlig aktning i stället för endast de iörnämare klassernas, ingen säkerhet rimligtvis kan väntas för dylika oroligheters förnyande, mot hvilka regeringen nu anhåller om hjelp hos parlamentet.c Dessa beslut understöddes af de öfrige Engelske radikale inom Huset och i synnerhet af Herr Wakley, som höll före, att Underhuset vore i sit nuvarande tillstånd ännu sämre än ministeren, hvilken af detsamma på allt sätt uppmuatrades att äfven handla illa. Herr Attvood klagade på vanligt sält, att alit det eläude, hvarunder landet suckade, härrörde från Metali-Currenacy; följden af denna förderfliga förändring i penningeomloppet hade varit en liga mellan judarne och landtjunkarne, ty de sistoämnda hafva genom de små bankonoternes minskade värde velat inskränka arbetarnes förtjenst, och sålunda hade, såsom det heter hos Shakespeare, adåe svagare kärlen blifvit stötta mot väggena (skratt). För åtskillige Tories, som naturligtvis ej kunde instämma i alla resolutionerna, voro de likväl så till vida välkomna, som de gåfvo dem tillfälle till ett nytt anfall mot ministeren. Sålunda yttrade bland andre Hr dIsraeli, att Lord J. Russel för några dagar sedan talat om ursprunget till Kartist-oroligheterna och dervid hänvisat på åtskillige demagoger, t. ex. Hr Oastler. Han (dIsraeli) antog likväl för desamma ett vida äldre stamträd, och påstod, att dessa oroligheter endast vore en fortsättning af det missnöje, som Whigs och deras ministrar med konst frambragt i landet vid frågan om reformbillen. Då hade Whigministeren hos de lägre folkklasFE — Fy Ra me — — — m——.-. ttmtmtor—oooszoS,)mpoooosvvsvrerrrmmtt DD serna verkligen väckt förhoppningar och anspråk, hvilka de nu hvarken kunde eller ville tillfredsställa och detta såkallade reformerade parlament hade också redligt hjelpt till, ty det vore an. märkningsvärdt, att detta Underhus, den yngsta (?) folkrepresentation i Europa, vore det. hvilket ständigt angrep hvad Bacon kallat cden vördnadsvärda ålderdomen och skakade på statens grundfäste och detta hos ett folk, hvars vördnad för gamla institutioner blifvit ett ordspråk. Lord Russel försvarade regeringen och parlamentet, i det han å ena sidan häntydde derpå, huru Tory-oppositionen, särdeles i Öfver