na; 2:o att det herskande missnöjet tiil största
delen får tillskrifvas parlamentets försumlighet,
som icke vidtagit några åtgärder att förbättra
folkets politiska tillstånd; 3:o att i synnerhet
parlamentet i närvarande session vägrat att
upphäfva de inskränkningar, som betynga han-
deln med utlandet, särdeles spannmålshandeln,
hvarigenom efterfrågan efter arbetare i England,
äfvensom deras lön, förminskas, men priset på
lifsmedel tillika förökas, hvarvid den nya fat-
tiglagen deesutom åsyftar att lära folket, hu-
ru det måste förlita sig på sina egna hjelpme-
del — en lag, som upprätthållas af samma
legislatur, hvilken hindrar de fattigare klasser-
na från att utbyta sitt arbete mot de lilfsme-
del, som för bättre pris kunna lemnas från
främmande läader; 4:o att de vid denna sessions
början utlofvade åtgärder, att göra rättvisan
mindre dyr och för alla tillgänglig, åter upp-
skjutits, under det domarenas och embetsmän-
nens löner blifvit förhöjda; 5: att klagomålen
öfver kyrkoskatterna ännu ej blifvit afhulpns3;
6:0 att blott en liten och högst otillräcklig
summa beviljats för folkundervisningen, under
det kostnaderna för landt- och sjömakten be-
tydligt ökats; 7:o att nödvändigheten af härens
förstärkning endast framkallats genom orolig-
heterna i Canada, och att man ej kan vänta
någon minskning i utgifterna derför, innan
nämnde kolonis angelägenheter blifvit iordning-
ställda, men att sessionen icke destomindre
gått till ända, utan att man gjort något för-
sök i sådant ändamål; 8:o att folkets böner om
vidare reformer ej funnit någon uppmärksam-
bet; 9:o att man vägrat valmännen skydd till
fritt utöfvande af deras valrätt, genom förka-
standet af förslaget till hemlig omröstning; 10:o
att detta hus icke allenast vägrat hvarje ut-
sträckning af valrätten, utan äfven försmått att
ens taga i öfvervägande mer än en million af
drottningens undersåtares anhållan, som hådo
om något afseende på sin fordran af röst-
rättighet; 44:o att intet hopp erbjudits, det
parlamentet i en framtid skall afhbjelpa de po-
litiska och sociala besvären och 42:o att innan
andan och förfaringssättet vid utöfningen af
parlamentets lagstiftningsmakt förändrats samt
kela folkets välfärd och önskningar vunnit till-
börlig aktning i stället för endast de iörnäma-
re klassernas, ingen säkerhet rimligtvis kan
väntas för dylika oroligheters förnyande, mot
hvilka regeringen nu anhåller om hjelp hos
parlamentet.c
Dessa beslut understöddes af de öfrige En-
gelske radikale inom Huset och i synnerhet af
Herr Wakley, som höll före, att Underhuset
vore i sit nuvarande tillstånd ännu sämre än
ministeren, hvilken af detsamma på allt sätt
uppmuatrades att äfven handla illa. Herr Att-
vood klagade på vanligt sält, att alit det eläu-
de, hvarunder landet suckade, härrörde från
Metali-Currenacy; följden af denna förderfliga
förändring i penningeomloppet hade varit en
liga mellan judarne och landtjunkarne, ty de
sistoämnda hafva genom de små bankonoternes
minskade värde velat inskränka arbetarnes
förtjenst, och sålunda hade, såsom det heter
hos Shakespeare, adåe svagare kärlen blifvit
stötta mot väggena (skratt). För åtskillige To-
ries, som naturligtvis ej kunde instämma i al-
la resolutionerna, voro de likväl så till vida
välkomna, som de gåfvo dem tillfälle till ett nytt
anfall mot ministeren. Sålunda yttrade bland
andre Hr dIsraeli, att Lord J. Russel för nå-
gra dagar sedan talat om ursprunget till Kar-
tist-oroligheterna och dervid hänvisat på
åtskillige demagoger, t. ex. Hr Oastler. Han
(dIsraeli) antog likväl för desamma ett vida
äldre stamträd, och påstod, att dessa orolighe-
ter endast vore en fortsättning af det missnöje,
som Whigs och deras ministrar med konst fram-
bragt i landet vid frågan om reformbillen.
Då hade Whigministeren hos de lägre folkklas-
FE — Fy Ra
me
- — - — — m——.-. ttmtmtor—oooszoS,)mpoooosvvsvrerrrmmtt DD
serna verkligen väckt förhoppningar och anspråk,
hvilka de nu hvarken kunde eller ville tillfreds-
ställa och detta såkallade reformerade parlament
hade också redligt hjelpt till, ty det vore an.
märkningsvärdt, att detta Underhus, den yng-
sta (?) folkrepresentation i Europa, vore det.
hvilket ständigt angrep hvad Bacon kallat cden
vördnadsvärda ålderdomen och skakade på sta-
tens grundfäste och detta hos ett folk, hvars
vördnad för gamla institutioner blifvit ett ord-
språk. Lord Russel försvarade regeringen och
parlamentet, i det han å ena sidan häntydde
derpå, huru Tory-oppositionen, särdeles i Öfver-