Prof på en tjenstgörande w. Pastors stilistiska : irmåga: ; aSockenstämmo Protokoil i H. — — — den 28:de Julil 4839. Så vida vallackaredrengen i förening med inlännade frejdebeviset och ansversfullt åtagande af bevis om sin skicklighet att sköta Häradsvallackaretjaosten den han lofvat förrätta såsom boende nära medelpunkten af F — — Härad och således lifver tillgänglig, är Sockneboarnas gemensamma össkan att närande ansökan måte bifallas. v. P. (Skånska Correspondenten.) — Den bortröfvade Biskopen. Den 414 Jali kommo åtskillige matroser till Capo Radoni i Seutari, under förevändning att hemta vatten. Biskopen af Alessio, som var der på besök, begagnade tillfället, act hyra matroserne för att föra honom hem till sitt, nära derintill belägna kloster. Anländ om bord på båten, blef han likväl, jamte en prest som åtföljde honom, gripen, bunden, katad i skepusrummet, och hoiad med döden om han gjorde det minsta motstånd elier gaf ett enda ljud ifrån sig. Derefter återvändetlmatroserne jemte flera af sina beväpnade följeslagare, till klostret, plundrade det och förde sitt rofom bord. De fråntogo derefter biskopen hansj kors, ur och ringar, ber mäktigade sig allt hvad hans följeslagare hade hos sig och satite dem derefter i land på ett långgrundt ställe. Österrikiske konsuln lät, så snart han fick kusskar derom, anmäla förhållandet för Paschan af Scutari. hvilken genast skickade ilbud til: alla punkter på Albanesiska kusten, för att hicdra röfvareoas landning, bvarjemte jsgt efter dem anställdes med en af 30 soldater bemannad Feluk. — En familj i St. Omer i Frankrike behöfde en kokerska och annoncerade derom i tidningarna. Snart anmälde sig ett temmligen storvext fruntimmer, redan något till åren, hvilket antogs och hvarmed man fann sig hafva allt skäl att vara belåten. De bäst uppblåsta kalfstekar, de möraste roastbiffer rökte från faten och de pikantaste såser kittlade smakorganernz2; allt som utgick från den nja kokerskans officin var 4 merveille, men ännu mer å merveille var den tillgifvenhet som rådde mellan huspigan och den nya kokerskan — isypnerhbet som man vet, att endrägt sällan råder mellan cheferna för de begge olika departementerna, köket och det inre af huset. Den ovanliga artighet köksmästarinnan visade huspigan, föranledde slutligen en undersökning, hvarvid upptäcktes, att den gamla kokerskan var en kock, hvilken af kärlek till huspigan, och medan herskapet önskada en kokerska, förklädt sig till fruntimmer och i sådan egzenskap tagit tjenst. Då familjen för öfrigt var belåten med sitt tjenstfolk, slöts den lil la kormedien som sig borde, med kokerskans demaskering och ett muntert bröllop.