Prof på en tjenstgörande w. Pastors stilistiska :
irmåga: ;
aSockenstämmo Protokoil i H. — — —
den 28:de Julil 4839.
Så vida vallackaredrengen i förening med in-
lännade frejdebeviset och ansversfullt åtagande af
bevis om sin skicklighet att sköta Häradsvallac-
karetjaosten den han lofvat förrätta såsom boende
nära medelpunkten af F — — Härad och således
lifver tillgänglig, är Sockneboarnas gemensamma
össkan att närande ansökan måte bifallas.
v. P.
(Skånska Correspondenten.)
— Den bortröfvade Biskopen. Den 414 Ja-
li kommo åtskillige matroser till Capo Radoni i
Seutari, under förevändning att hemta vatten. Bi-
skopen af Alessio, som var der på besök, begag-
nade tillfället, act hyra matroserne för att föra ho-
nom hem till sitt, nära derintill belägna kloster.
Anländ om bord på båten, blef han likväl, jamte
en prest som åtföljde honom, gripen, bunden, ka-
tad i skepusrummet, och hoiad med döden om
han gjorde det minsta motstånd elier gaf ett enda
ljud ifrån sig. Derefter återvändetlmatroserne jemte
flera af sina beväpnade följeslagare, till klostret,
plundrade det och förde sitt rofom bord. De från-
togo derefter biskopen hansj kors, ur och ringar,
ber mäktigade sig allt hvad hans följeslagare hade
hos sig och satite dem derefter i land på ett lång-
grundt ställe. Österrikiske konsuln lät, så snart
han fick kusskar derom, anmäla förhållandet för
Paschan af Scutari. hvilken genast skickade ilbud
til: alla punkter på Albanesiska kusten, för att
hicdra röfvareoas landning, bvarjemte jsgt efter
dem anställdes med en af 30 soldater bemannad
Feluk.
— En familj i St. Omer i Frankrike behöf-
de en kokerska och annoncerade derom i tidnin-
garna. Snart anmälde sig ett temmligen storvext
fruntimmer, redan något till åren, hvilket antogs
och hvarmed man fann sig hafva allt skäl att vara
belåten. De bäst uppblåsta kalfstekar, de möra-
ste roastbiffer rökte från faten och de pikantaste
såser kittlade smakorganernz2; allt som utgick från
den nja kokerskans officin var 4 merveille, men
ännu mer å merveille var den tillgifvenhet som
rådde mellan huspigan och den nya kokerskan —
isypnerhbet som man vet, att endrägt sällan råder
mellan cheferna för de begge olika departementer-
na, köket och det inre af huset. Den ovanliga
artighet köksmästarinnan visade huspigan, föran-
ledde slutligen en undersökning, hvarvid upp-
täcktes, att den gamla kokerskan var en kock, hvil-
ken af kärlek till huspigan, och medan herskapet
önskada en kokerska, förklädt sig till fruntimmer
och i sådan egzenskap tagit tjenst. Då familjen för
öfrigt var belåten med sitt tjenstfolk, slöts den lil
la kormedien som sig borde, med kokerskans de-
maskering och ett muntert bröllop.