— Kapudan Pascha. Såsom en af hufvut
orsakerna till Kapudan Paschas förräderi, uppgi
ves följande, af en Fransysk tidnings korresponde:
i Konstantinopel: lI en af divanens sammankon
ster rådplägades öfver frågan, huruvida Meheme
Ali skuile bekrigas. HKapudan Pascha röstade fc
krig, deremot nuvarande Stor-vizirem Chosrew Pa
scha rådde till freå, och med eftertryck hänvisad
på armeens och flottans dåliga organisation. Ja
önskade jag vore död, — så slutade han sitt tal -
aför alt icke se vårt lands beklagansvärda tillstånc
Mehemed Ali har af en provins skapat ett konun
garike; vi deremot förvamd!a ewt stort rize, hvilke
våra fäder lemnat oss i arf, såsom Europcerne me
rätta förebrå oss, till evt lik — — —. Efter at
hafva yttrat dessa ord, steg han upp och lamnad
diven. Mahmud och alla divans-ledamöterne låga
de af harm. Kapudan Pascha, isynneriet uppbrag
öfser Chosrews tadlande anmärkningar öfver flot
tan, sökte öfvertela Sultan, att straffa Chosrew mer
döden, på samma sätt, som skett med den olyck.
lige Pertew Pascha. Mahmud vägrede; men Ka-
pudaa Pascha svarade, att om hans höghet än för-
lät Chosrew, så skulle han (Kapudan Pascha) dock
förr eller sednare taga hämud. Denna scen före-
föll i palatset Stavros, vid stranden af Baosforen,
trenae månader före Sul:ans död, och kort innan
Kapudan Pascsa lopp ut med flottaw.
— Den stora orkanen i Petersburg, beskrif-
ven af ett ösjonvillne. Ett ögonvittne till den ka-
tastrof, som under en fåta på Peterhof, i anledning
af Hertigens af Leuchtenbgrg förmä!ning, begrof så
många hundrade menniskor i hafvets djup och om
bvilzen olyckshändelse redan förut varit nämndt i
detta blad, beskrifver detta uppträde på följende
sätt: Jag stod den degen vid stranden af Newa,
eller rättare vid den vik, som bildas af Newaflo-
den, ech skådade på det glada hvimlet på vattnet.
Hela viken var betäckt med större och mindre far-
koster, hvilka alla styrde kosan åt Peterhof. Det
var ungefär kl. 2 på dagen, då jag ville lemna
stranden, men efter att redan hafva vändt mig om
för att gå, såg jag mig ännu en gång tillbaka, och
förmådde icke slita mig lös från det herrliga skå-
despelet. Som jag nu stod der och dröjde allt
längre och längre, kände jag plötsligt ett kallt luft-
drag, hvilket i början väckte hopp om att få se
den intagande scenen ännu mera rörlig, men som
så hastigt tilltog och blef så häftigt, att jag hade
möda hålla mig upprätt. Hafvet brusade dervid
sällsamt upp, blef betäckt med fragga och rök —
förfärliga ångestskri blandade sig med stormen, ån-
gestskri, hvilka ännu alltid ljuda i mina öron. Al-
la dessa så hastigt på hvarandra följande uppträ-
den betogo mig nästan sarsnirgen, och jag kunde
först bemta mig då de voro förbi. Snart hade or-
kanens häftighet brutit sig, vattnets skum lagt sig
och nu såg jeg svallet på den lilla hafsviken fram-
för mig småningom aftaga; men farkosterna voro
helt och hället försvunna, alla hade blifvit begraf-
ne i djupet; blott här och der sågs ännu på afstånd
ett bräde, ett roder eller någonting annat liflöst
flyta omkriag; på stranden såg jag ingen räddad, j
och det torde hafva lyckats få simmande uppnå ku-
sten, emedan det plötsliga utbrottet af stormen, ;
mängden af olyckliga och vikens djup i lika grad!
försvårade försöken till räddning. Hvar och en,
som ilade till för att rädda, måste med förtviflan
skåda det gräsliga som skedde, utan att kunna
hjelpa. Enligt d2 första uppgifterna från authori-
teterna i S:t Petersburg, hafva 13500 personer fun-
nit sin graf i djupet; men antalet blir ännu större,
när man besinnar, att desse 41500 blott äro de,
som saknas i hufvudstaden, men att dessutom från
hela den kringliggande trakten, från alla grannstä-
der, från Kronstadt och andra ännu aflägsnare or-
ter, talrikt besatta farkoster styrde emot Peterbof.
Då jag 14 dagar derefter for från Petersburg till
Kronstadt, såg jag från ångbåten, midt på den bre-
da viken, ännu tvenne lik drifva omkring. — Det
är märkvärdigt, att samma dag hafva orkaner ra-
sat och vattenpelare blifvit observerade på flera
andra ställen.
s—