— Kapudan Pascha. Såsom en af hufvut orsakerna till Kapudan Paschas förräderi, uppgi ves följande, af en Fransysk tidnings korresponde: i Konstantinopel: lI en af divanens sammankon ster rådplägades öfver frågan, huruvida Meheme Ali skuile bekrigas. HKapudan Pascha röstade fc krig, deremot nuvarande Stor-vizirem Chosrew Pa scha rådde till freå, och med eftertryck hänvisad på armeens och flottans dåliga organisation. Ja önskade jag vore död, — så slutade han sitt tal aför alt icke se vårt lands beklagansvärda tillstånc Mehemed Ali har af en provins skapat ett konun garike; vi deremot förvamd!a ewt stort rize, hvilke våra fäder lemnat oss i arf, såsom Europcerne me rätta förebrå oss, till evt lik — — —. Efter at hafva yttrat dessa ord, steg han upp och lamnad diven. Mahmud och alla divans-ledamöterne låga de af harm. Kapudan Pascha, isynneriet uppbrag öfser Chosrews tadlande anmärkningar öfver flot tan, sökte öfvertela Sultan, att straffa Chosrew mer döden, på samma sätt, som skett med den olyck. lige Pertew Pascha. Mahmud vägrede; men Kapudaa Pascha svarade, att om hans höghet än förlät Chosrew, så skulle han (Kapudan Pascha) dock förr eller sednare taga hämud. Denna scen föreföll i palatset Stavros, vid stranden af Baosforen, trenae månader före Sul:ans död, och kort innan Kapudan Pascsa lopp ut med flottaw. — Den stora orkanen i Petersburg, beskrifven af ett ösjonvillne. Ett ögonvittne till den katastrof, som under en fåta på Peterhof, i anledning af Hertigens af Leuchtenbgrg förmä!ning, begrof så många hundrade menniskor i hafvets djup och om bvilzen olyckshändelse redan förut varit nämndt i detta blad, beskrifver detta uppträde på följende sätt: Jag stod den degen vid stranden af Newa, eller rättare vid den vik, som bildas af Newafloden, ech skådade på det glada hvimlet på vattnet. Hela viken var betäckt med större och mindre farkoster, hvilka alla styrde kosan åt Peterhof. Det var ungefär kl. 2 på dagen, då jag ville lemna stranden, men efter att redan hafva vändt mig om för att gå, såg jag mig ännu en gång tillbaka, och förmådde icke slita mig lös från det herrliga skådespelet. Som jag nu stod der och dröjde allt längre och längre, kände jag plötsligt ett kallt luftdrag, hvilket i början väckte hopp om att få se den intagande scenen ännu mera rörlig, men som så hastigt tilltog och blef så häftigt, att jag hade möda hålla mig upprätt. Hafvet brusade dervid sällsamt upp, blef betäckt med fragga och rök — förfärliga ångestskri blandade sig med stormen, ångestskri, hvilka ännu alltid ljuda i mina öron. Alla dessa så hastigt på hvarandra följande uppträden betogo mig nästan sarsnirgen, och jag kunde först bemta mig då de voro förbi. Snart hade orkanens häftighet brutit sig, vattnets skum lagt sig och nu såg jeg svallet på den lilla hafsviken framför mig småningom aftaga; men farkosterna voro helt och hället försvunna, alla hade blifvit begrafne i djupet; blott här och der sågs ännu på afstånd ett bräde, ett roder eller någonting annat liflöst flyta omkriag; på stranden såg jag ingen räddad, j och det torde hafva lyckats få simmande uppnå kusten, emedan det plötsliga utbrottet af stormen, ; mängden af olyckliga och vikens djup i lika grad! försvårade försöken till räddning. Hvar och en, som ilade till för att rädda, måste med förtviflan skåda det gräsliga som skedde, utan att kunna hjelpa. Enligt d2 första uppgifterna från authoriteterna i S:t Petersburg, hafva 13500 personer funnit sin graf i djupet; men antalet blir ännu större, när man besinnar, att desse 41500 blott äro de, som saknas i hufvudstaden, men att dessutom från hela den kringliggande trakten, från alla grannstäder, från Kronstadt och andra ännu aflägsnare orter, talrikt besatta farkoster styrde emot Peterbof. Då jag 14 dagar derefter for från Petersburg till Kronstadt, såg jag från ångbåten, midt på den breda viken, ännu tvenne lik drifva omkring. — Det är märkvärdigt, att samma dag hafva orkaner rasat och vattenpelare blifvit observerade på flera andra ställen. s—