uppmärksamheten spännes allt igenom på ut-
vecklingen. En sådan pjes beror imedlertid,
näsian mer än andra af redbarare halt, på ut-
förandet, och detta var här öfver hufvud godt
och i åtskilliga delar förträffligt. Herr Torslow,
såsom markisen, hade ingen rel, som tog hans
stora talang i något anspråk, icke heller Fru T.,
hvilken spelade en tvätterskas roll, men äf-
ven i denna lägre genre gaf ett nytt bevis på
mångsidigheten af sin mimiska förmåga. Dere-
mot hade Hr Deland, (i Pascals rol) ett så myc-
ket svårare problem att lösa och gjorde det till
vår fullkomliga tillfredsställelse, vi kunna nästan
säga, till vår förundran. Herr D. är en konst-
när af mycket förstånd, som alltid väl beräknar de
karakterer han har att utföra, men hvars organ
icke har vidsträckta resurser, och hvars anlets-
drag ej äro serdeles rörliga. Och likväl hade
ban här genom en klok modulation i rösten
och en skicklig maskering till den grad för-
mått göra sig till mästare öfver båda, att hans
stänma och utseende på sina ställen hade en
verkligt förfärande sanning. Hans Fru gör dar-
liga framsteg; den fordna stelheten i hennes vä-
sende är bruten, kölden omkring hennes hjerta
tyckes hafva smält, och hon lofvar att snart bli
en ganska god skådespelerska. En sann talang
äger denna teater i Hr Broman, hvilken var
förträfflig som kammartjenaren. Hr Malmssröm:
modellen, republikanen och tambour majoren
Belsomme, var här, som alltid, på sin plats.
Alia de öfriga rollerna gåfvos oklanderligt, och
vi hafva ej på länge sett ett stycke, i estetiskt
hänseende framstäldt på scenen, med så myc-
ken illusion. Den skulle varit ännu större, om
alla de spelande varit fullkomligt säkra på sina
roller, men hvilket torde böra ursäktas, när man
erinorar sig denna teaters knappa personal och
de många nya stycken den i år nödgats upp-
föra, i hopp att åtminstone det nya skulle loc-
ka folk, när det goda ej synes göra det. Den-
na afton var likväl ett undantag, ty huset var
alldeles fulit, hvartill anledningen, utom i dea
nya pjesen, torde få sökas deri, att representa-
tiouen gafs till förmån för Hr Malmström, hvil-
ken emottogs väl vid sitt första inträde på sce-
nen och framropades efter slutet. En önskan,
som vi ej kunna undgå att yttra, och som sä-
kert delas af alla åskådare, är att de långa och
ledsamma entreakterna måtte framdeles kunna
förkortas.