Cnaltlingius, hvilken sistnämnde gick på något afstånd från vagnen. Vid Bredstorp, Cnattingii hemvist hade Jonas fått stiga af och sedan hade han åtföljt Cnattingius in i dennes förstuga, der Jonas Pettersson blef lemnad ensam n ed tillsägelse al Cnaitin att på nämnde ställe stanna qvar öfver naiten, hvarpå dörren stä ps; men villnet viste ic ke, huruvita dörrarne till förs.u.zn lastes så, alt Jonas icke kun!e komma ut. Efterät teryaf sig vitne: bort, sedaa han fait wvillsagelse att påföljande morgen infinna sig a Hessleby och var omkring klockan tio ler elfra på aftonen, då vittnet begaf sig ifrån Bredsterp Paföl ande morgen, omkring klockan nio, ankom vinet till Hessleby, sam är beläget omkring 1-4 mil f:ån Biredstorp och antraffade på Hessleby bäde Cnattingius, Jonas Pettersson och viltn.t Samu-! Joban. Cnattingius begärde at villnet vie bese, huruvida någon skada syntes ä Jonas och vid anstäild besi tning hade befunnits, att Jonas hade en obetydlig skada bakom örat. Jocas hade förut på morgonen uppgjort räkning med Palm. Viunet kunde icke upplysa, huruvida Jonas stod på byvägen eller utom vägen, då han greps af Bergsfogden Palm, men förmälde au Jonas om morgoren uppförde sig stilia och icke förfördelades sf Cnawuingius eller Palm samt att Cnattingius förklarade, det Jonas Pettersson ägde sia fhibet, tilläggande vinet a:t Jonas Pettersson, då han fördes til Bredstorp, hade åtskiliiga utlåtelser,, bland annat guldtjuf och silfvertjuf, men Jonas Pettersson hade icke uppgifvit bvem han äsyftade med nämnde utlätelser, äfven hade Cnauingius under vägen, då Jonas Peitersson sjöng, tiildelat honom en örfil. Andra utlå:elser af Jonas, än dem vittnat redan upprepat, kunde vitnet icke minnas. Samuel Johan Johanssen vittnade: en dag i Aug. 18537, då viunet i egenskap ef fjerdingsman lemnat Coat ingius biträde för all hemta eit tjerstebjon och for förbi IHessleby, bade Cnattingius, efier anmodan från Palm, infunnit sig bos denne och äter utkommen sagt viunet, att viutnet skulle medfölja til Hagstugan till Stiva Jchansdotter, eftersom nämnde qvirna begått hemfridsbrott på Hessleby. A Hagstugan hade Stina Jchansdotier anträffats och fåt tillsägelse af Coautinrius alt hon skulle föras till Jönköping, fer det hon gjort hemzång hes bergsfogden, och Stinr Joharsdotter hade i arledning deraf nedfeljt Cnatingios samt vittnet. Nära IHes-h by grind, unlefärligen en fjerdedels mil från Harpstuzan, hade Stina Johansdotter hos Cnattingius anhåll: all få komma ull Bergsfegden, för all hes honsm begära befrielse från Jönköpings:esan, hvilken begäran biölls, och hade Stina Johansdotter derpå ätföljt Coaattingius och viutnot Esik Nilsson, som under vägen tillkommit, intill Pa!ms boningshus, hvaren ot vitlnet stannade utanör Hessleby gård, för att tillse sin häst och sitt åkdon, Jonas Pettersson, som medöijt från Hagstugan, ehutu ban fått tillsägelse af Cnawiagius att stanna qvar hemma, hade på kort afstånd ifrån vinet afven förblifvit utanför Hessleby gård och sedan viunet ens und väntat, hade bud kommit till Jonas Peuer-sson att begifva sig hem til bergsfogden, men Jonas Petier-son hade vigrat, under förklarande att han icke hade otalt med bergsfogien; kort efieråt hade Palm utkommit cch faitat Jonas Petersson i kläderna, men vittnet kunde icke erinra sig, huruvida Palm och Jonas sam:alade, innan Jonas greps, men om så bade skeu, var samialet ganska kort. Derpå förde Palm Jonas inpå gården, ehuru Jonas sträfvade emot, och inpå gården ankom en annan person Palm till biträde, men vitnet erinrade sig icke, att det var Cnattingius. Sedan Jones sålunda blifvit införd i Palms förstuga, kastade sig Jonas sjelf omkull på golfvet och Palm samt Cnatiingies grepo honom vid öronen. Derpå infördes Jonas i Palms kammare, men vitnet kunde icke upplysa, om Palm sjeif var iune jemte Cnattingius. Sedan dörsen blifvit stängd, hörde viunet skri af Jonas men bemärk:e icke aut slag utvelades ech kort depå öppnades kammardörren, hvarvid Jorvas befanns sittande på go:fvet. Jonas Petersson hare både i förstugan och inne i kammaren hafi åtskilliga utlä.elser, biand aniat upprepat bibeispråk och svurit och Cnattingins hade spot vitinet jemtöfrige tillstädesvarande personer, om de icke fanno Jonas antingen full eller galen. Sedan Cnattingius erhåll den förklaring, att Jonas syntes besynnerlig, och förmodiigen var i ettdera afförenämnde tillstånd, hade CnatUngius tilkännagifvit, att han fann sig föranlåten, taga Jonas i förvar under Batten och dertill bade Jonas svarat: aJa gör det, jag skall nog följa med, bvarpå Jonas utan vidare invändning efierkom Cnattngii tillsägelse, att sälla sig upp på villnets vagn, samt affördes till Bredstorp samt under vägen tillfogades ett slag af Cnattingius, för det Jonas sjöng. ÅA Bredstorp infördes Jenas i en afstängning af fö-stugan, med tlisägelse aut derstädes qvarstanna ofver patten, men vittnet yv ste icke huruvida dörrarne suängdes, så att Jonas Petersson icke kunde komma ut. Påföljande morgon blef Junas Pettersson af villnet och af natticgius förd till Hessleby, för att efter Cnatingiiuppgift besigtigas och uppgöra räkning wed Palm och efter ankoms:en uWll Hessleby hade Jonas blifvit uppmanad att visa de skador, han tilläifventyrs kunde bafva, hvarvid befanns bakom Jonas ena öra ea rifva. Under vägeu vili Eessicby hade Cnattingius med en käpp tillfogat Jonas Pettersson tvenne slag och efter besiginingen hade Cnattiogius förklarat, att Jonas agde sin frihet, tillöggande viltnet, all Jenas, då han först uppmanades att infinna sig hos Palm, endast lemnade det svar redan är nämndt och att han icke ville bedja Palm om förlåtelse, utan att Palm heldre borde bedja Jonas om förlåtelse, samt all Jonss, då han låg på golfvet i förstugan och kammaren, bland annat yttrade, att han derstädes skulle kasta sia vatten och göra siaa andra naturliga behof. Petter Block hade hört Jonas Petersson kalla bergsfogden Palm tjuf och röfvare, för det bergsfogden n.kat Jonas att hemta räg på Nymåila. Jonas hade äfven önskat till Gud, ait Hessleby matie brinna och tiliagt: cBrinner det j förr, så brinner det på ytt rsta dagen Gustaf Persson hade på en gång med Block hört Jonas Pettersson kalia Bergsfogden Palm tjuf och röfvare. Petter Andersson hade afv.n kört Jonas kalia Palm röfvare samt önskat, att Hessleby mätte brinna upp. Följande utlåtelse hade Palm (Jonas Pettersson?) afven haf.: allär på jorden är Palm vår förman, men i Ileivete äro vi Palms formän. Samuel Samuelsson hade hö.t Jonas yira, att Palm ifrån honom och andra tagit med.l, och aut det orättfärdiga skall brinna. Häradsrättens protokoller föranleda icke, att Jonas Pettersson eller Stina Johansdouer blifvit tislhällng, au förklara sig öfver hvad vittnen emot dem och i stöd af deras uppgifier intygat; men öfrige parterne hafva deremot vid serskilde tiilfallen dels skriftligen och deis muntligen förklarat, Fru Hedda Palm at hon, sedan Stina Johansdotter inställt sig på Hessleby och under otidigheter velat påtruga fru Palm siaa 4 barn, till följd af Stinas owuidiga uppförande, med peklingret kuåppt hene på näsan och tillsagt henne av allägsna sig, men deremot ingalunda föröfvat någon af de öfriga väldsamheter, som Stina Johansdotter och hennes man sökt påbörda henne; Hr Bergsfogden PALM: att sedan ban vid nyss omfirmälde til fuile hemkommit från ägorne och erfarit Stina Johansdotters uppförande mot haus hustru, hade han tagit henne vid axeln och antydt henng att allägsna sig samt icke ofreda hooom eller hans hustru, men alis icke föröfvat något slags våld mot Stina; alt han icke rigtat sin bössa, som dessutom var oladdad, mot Stina, att han icke anmoda: Cnattingius alt häkta eiler i:la behandla Stina, men bedt honom la :a så, att hor kunde komma til Hessleby: att efter det Bergsfogden funnit sig destomera sårad af Stina Johansdotters uppförande, som hon och hennes man af honom å:njutit mycket understöd och eftergift på deras skulder, samt förmärkt Jonas vid gårdsporten, hade Bergsfogden efterskickat honom, för aw dels föreställa honom ofoget alt skicka hustrun och barnen till Hessleby, och dels uppgöra räkting för den tid, Jonas varit Torpare på Nymåla, hvilket uppgörande Jonas allt ditimills undandragit sig; att då Jonas vägrade komma, Palm gått till honom och tagit honom med våld med siz, för au i viutmane närvara föllvära sin färaegatc: att då Innac amadlar