Cnaltlingius, hvilken sistnämnde gick på något afstånd från
vagnen. Vid Bredstorp, Cnattingii hemvist hade Jonas fått
stiga af och sedan hade han åtföljt Cnattingius in i den-
nes förstuga, der Jonas Pettersson blef lemnad ensam n ed
tillsägelse al Cnaitin att på nämnde ställe stanna qvar
öfver naiten, hvarpå dörren stä ps; men villnet viste ic
ke, huruvita dörrarne till förs.u.zn lastes så, alt Jonas
icke kun!e komma ut. Efterät teryaf sig vitne: bort, se-
daa han fait wvillsagelse att påföljande morgen infinna
sig a Hessleby och var omkring klockan tio ler
elfra på aftonen, då vittnet begaf sig ifrån Bredsterp
Paföl ande morgen, omkring klockan nio, ankom vinet
till Hessleby, sam är beläget omkring 1-4 mil f:ån Bireds-
torp och antraffade på Hessleby bäde Cnattingius, Jonas
Pettersson och viltn.t Samu-! Joban. Cnattingius begär-
de at villnet vie bese, huruvida någon skada syntes ä
Jonas och vid anstäild besi tning hade befunnits, att Jo-
nas hade en obetydlig skada bakom örat. Jocas hade
förut på morgonen uppgjort räkning med Palm. Viunet
kunde icke upplysa, huruvida Jonas stod på byvägen eller
utom vägen, då han greps af Bergsfogden Palm, men för-
mälde au Jonas om morgoren uppförde sig stilia och ic-
ke förfördelades sf Cnawuingius eller Palm samt att Cnat-
tingius förklarade, det Jonas Pettersson ägde sia fhibet,
tilläggande vinet a:t Jonas Pettersson, då han fördes til
Bredstorp, hade åtskiliiga utlåtelser,, bland annat guldtjuf
och silfvertjuf, men Jonas Pettersson hade icke uppgifvit
bvem han äsyftade med nämnde utlätelser, äfven hade
Cnauingius under vägen, då Jonas Peitersson sjöng, tiil-
delat honom en örfil. Andra utlå:elser af Jonas, än dem
vittnat redan upprepat, kunde vitnet icke minnas. Samu-
el Johan Johanssen vittnade: en dag i Aug. 18537, då viu-
net i egenskap ef fjerdingsman lemnat Coat ingius biträ-
de för all hemta eit tjerstebjon och for förbi IHessleby,
bade Cnattingius, efier anmodan från Palm, infunnit sig
bos denne och äter utkommen sagt viunet, att viutnet skul-
le medfölja til Hagstugan till Stiva Jchansdotter, eftersom
nämnde qvirna begått hemfridsbrott på Hessleby. A Hag-
stugan hade Stina Jchansdotier anträffats och fåt tillsä-
gelse af Coautinrius alt hon skulle föras till Jönköping,
fer det hon gjort hemzång hes bergsfogden, och Stinr Jo-
harsdotter hade i arledning deraf nedfeljt Cnatingios
samt vittnet. Nära IHes-h by grind, unlefärligen en fjer-
dedels mil från Harpstuzan, hade Stina Johansdotter hos
Cnattingius anhåll: all få komma ull Bergsfegden, för
all hes honsm begära befrielse från Jönköpings:esan,
hvilken begäran biölls, och hade Stina Johansdotter der-
på ätföljt Coaattingius och viutnot Esik Nilsson, som under
vägen tillkommit, intill Pa!ms boningshus, hvaren ot vitl-
net stannade utanör Hessleby gård, för att tillse sin häst
och sitt åkdon, Jonas Pettersson, som medöijt från Hag-
stugan, ehutu ban fått tillsägelse af Cnawiagius att stan-
na qvar hemma, hade på kort afstånd ifrån vinet afven
förblifvit utanför Hessleby gård och sedan viunet ens und
väntat, hade bud kommit till Jonas Peuer-sson att begif-
va sig hem til bergsfogden, men Jonas Petier-son hade
vigrat, under förklarande att han icke hade otalt med
bergsfogien; kort efieråt hade Palm utkommit cch faitat
Jonas Petersson i kläderna, men vittnet kunde icke erin-
ra sig, huruvida Palm och Jonas sam:alade, innan Jonas
greps, men om så bade skeu, var samialet ganska kort.
Derpå förde Palm Jonas inpå gården, ehuru Jonas
sträfvade emot, och inpå gården ankom en annan person
Palm till biträde, men vitnet erinrade sig icke, att det
var Cnattingius. Sedan Jones sålunda blifvit införd i Palms
förstuga, kastade sig Jonas sjelf omkull på golfvet och
Palm samt Cnatiingies grepo honom vid öronen. Derpå
infördes Jonas i Palms kammare, men vitnet kunde icke
upplysa, om Palm sjeif var iune jemte Cnattingius. Sedan
dörsen blifvit stängd, hörde viunet skri af Jonas men be-
märk:e icke aut slag utvelades ech kort depå öppnades
kammardörren, hvarvid Jorvas befanns sittande på go:fvet.
Jonas Petersson hare både i förstugan och inne i kam-
maren hafi åtskilliga utlä.elser, biand aniat upprepat bi-
beispråk och svurit och Cnattingins hade spot vitinet
jemt- öfrige tillstädesvarande personer, om de icke fan-
no Jonas antingen full eller galen. Sedan Cnattingius er-
håll den förklaring, att Jonas syntes besynnerlig, och för-
modiigen var i ettdera afförenämnde tillstånd, hade Cnat-
Ungius tilkännagifvit, att han fann sig föranlåten, taga Jo-
nas i förvar under Batten och dertill bade Jonas svarat:
aJa gör det, jag skall nog följa med, bvarpå Jonas utan
vidare invändning efierkom Cnattngii tillsägelse, att sälla
sig upp på villnets vagn, samt affördes till Bredstorp samt
under vägen tillfogades ett slag af Cnattingius, för det Jo-
nas sjöng. ÅA Bredstorp infördes Jenas i en afstängning
af fö-stugan, med tlisägelse aut derstädes qvarstanna of-
ver patten, men vittnet yv ste icke huruvida dörrarne suäng-
des, så att Jonas Petersson icke kunde komma ut. På-
följande morgon blef Junas Pettersson af villnet och af
natticgius förd till Hessleby, för att efter Cnatingiiupp-
gift besigtigas och uppgöra räkning wed Palm och efter
ankoms:en uWll Hessleby hade Jonas blifvit uppmanad att
visa de skador, han tilläifventyrs kunde bafva, hvarvid be-
fanns bakom Jonas ena öra ea rifva. Under vägeu vili
Eessicby hade Cnattingius med en käpp tillfogat Jonas
Pettersson tvenne slag och efter besiginingen hade Cnat-
tiogius förklarat, att Jonas agde sin frihet, tillöggande vilt-
net, all Jenas, då han först uppmanades att infinna sig
hos Palm, endast lemnade det svar redan är nämndt och
att han icke ville bedja Palm om förlåtelse, utan att Palm
heldre borde bedja Jonas om förlåtelse, samt all Jonss,
då han låg på golfvet i förstugan och kammaren, bland
annat yttrade, att han derstädes skulle kasta sia vatten
och göra siaa andra naturliga behof. Petter Block ha-
de hört Jonas Petersson kalla bergsfogden Palm tjuf och
röfvare, för det bergsfogden n.kat Jonas att hemta räg
på Nymåila. Jonas hade äfven önskat till Gud, ait Hessle-
by matie brinna och tiliagt: cBrinner det j förr, så brin-
ner det på ytt rsta dagen Gustaf Persson hade på
en gång med Block hört Jonas Pettersson kalia Bergsfog-
den Palm tjuf och röfvare. Petter Andersson hade
afv.n kört Jonas kalia Palm röfvare samt önskat, att Hess-
leby mätte brinna upp. Följande utlåtelse hade Palm
(Jonas Pettersson?) afven haf.: allär på jorden är Palm
vår förman, men i Ileivete äro vi Palms formän. Sa-
muel Samuelsson hade hö.t Jonas yira, att Palm ifrån
honom och andra tagit med.l, och aut det orättfärdiga
skall brinna.
Häradsrättens protokoller föranleda icke, att Jonas Pet-
tersson eller Stina Johansdouer blifvit tislhällng, au för-
klara sig öfver hvad vittnen emot dem och i stöd af de-
ras uppgifier intygat; men öfrige parterne hafva deremot
vid serskilde tiilfallen dels skriftligen och deis muntligen
förklarat, Fru Hedda Palm at hon, sedan Stina Johans-
dotter inställt sig på Hessleby och under otidigheter velat
påtruga fru Palm siaa 4 barn, till följd af Stinas owuidiga upp-
förande, med peklingret kuåppt hene på näsan och till-
sagt henne av allägsna sig, men deremot ingalunda för-
öfvat någon af de öfriga väldsamheter, som Stina Johans-
dotter och hennes man sökt påbörda henne; Hr Bergsfog-
den PALM: att sedan ban vid nyss omfirmälde til fuile hem-
kommit från ägorne och erfarit Stina Johansdotters upp-
förande mot haus hustru, hade han tagit henne vid axeln
och antydt henng att allägsna sig samt icke ofreda ho-
oom eller hans hustru, men alis icke föröfvat något slags
våld mot Stina; alt han icke rigtat sin bössa, som dessu-
tom var oladdad, mot Stina, att han icke anmoda: Cnat-
tingius alt häkta eiler i:la behandla Stina, men bedt ho-
nom la :a så, att hor kunde komma til Hessleby: att ef-
ter det Bergsfogden funnit sig destomera sårad af Stina
Johansdotters uppförande, som hon och hennes man af
honom å:njutit mycket understöd och eftergift på deras
skulder, samt förmärkt Jonas vid gårdsporten, hade Bergs-
fogden efterskickat honom, för aw dels föreställa honom
ofoget alt skicka hustrun och barnen till Hessleby, och
dels uppgöra räkting för den tid, Jonas varit Torpare på
Nymåla, hvilket uppgörande Jonas allt ditimills undan-
dragit sig; att då Jonas vägrade komma, Palm gått till
honom och tagit honom med våld med siz, för au i viut-
mane närvara föllvära sin färaegatc: att då Innac amadlar