ha barnen hos Bergsfogden, emedan Jonas ansåg billigt,
att Bergsfogden fodde barnen sedan han berofvat föräl-
drarne medel till uppehäl e.
Då vittaet lemnat Jonas och skulle bogifva sig till en
serskild byggning på gärden, den vittnet bebodde, hade
hon seit Stina Jchsnsdotwer med sina barn först ecch fu
Palm sedan utkomma från en annan b , som fu
Palm beb.d.c, och hade fru Pelm tllkannagifat, avuhon
blifviv öfverfa!len af Sina. Sina hade derpä yuwras: Frun
far taga barnen, eftersom frun tagit brödet från dem.w
aJag har gifvit dig bröd, men icke tagit nägot ifrån dix,
hade fru Palm svarat, och tliagt: Ni har kallat m:n man
tjuf,, samt mel peklingret slagit Suna på nasan. Sin
bade då ätertagit: cDÖt har ni gjort minac, sam: fogat
fu Palm en ö:fils Under tiden hade barnen sprungit till
Jonas, som stod qvar Vid inre gårdsporten, imwen Jonas
bade befallt dem återvärda, under yttrande: Ni kan va-
ra hos dem, som tagit brödet ifrån er Efter anmodan
af fru Palm hade vitinet uvderrättat Bergsfogden om hvad
som förefallit, och genast hade Bergsfogden skyndat ut,
fatal Sina i armen, men ickie slagit henne.
Sedan hade Bergsfogden begärt sin bössa, men då in
gen af de närvarande efterkom befallningen, hemtade
Palm sjeif bössan; dock riktade han icke densamma mot
Stina, och vittuet visste icke a.:tl (om?) bössan variaddad.
Stina hade derpä begifvit sig bort med 8 na barn och Jo-
nas Petersson, som hela tiden uppehållit sig vid porten,
men, efter der Bergsfogden utkommit med bössan, dragit
sig äl sidan, hade äfven aflägsnat sig. Sednare på efter-
middagen hade Paim tillka:lat KronoLänsmannen Cnawin-
gius och för honom omtalat Stinas uppförande, om hvil-
ket villne, efter uppmaning af Palm, äfven lemnat Cnat-
tingius upplysning, och denne bade derpå begifvit sig tiil
Hessleby, men kort derefter återkommit, åfoljd af 2:ne
fjerdingsmän, samt St:na Jonsdotter. Bemalde qvinna ha-
de derpä, u:an anmaning, f:ivilligt kastat sig ned på knä
framför Palm och bedt honom om förlätel.e; men Palm
hade visat Stina till sin hustru, emedan hon, eoligt Palms
uppgift, var den förfördelade, ech Stina hade äfven hos
fru Palm begärt nät, hvilket bifallits så, au Sina fått
löfte att vara på fri fot. I ned ertud hide Palm bemärkt,
att Jonas uppehöll sig vid garden, och befallde honom
komnma in, det Jonas likväl vägrade, hvarpi Palm med
valid tog Jonas och, ehuru ban efter förmäza strävade e-
mot, drog honom in i sit hus, hvarest Jonas kastade sig
på förswgugolfvet och yttrade: aNu fattas bara yxa och
stupstock Junas hade derefier blifvit dragen in i Palms
kammare och dörren hade blifvit igeui men vwilunet,
som stadnade utanför, bade icke se.t Palm eller Cnawuin-
pius slå honom. Deremot hade Paln, under det Jonas
låg på förstugugo:fvet, fattat henom i kläderna och skakat
honom, zamt dragit honom i håret och nupit eller kram-
mat honom vid öronen, tliäggande vittnet, att eå Stina
Johansdowuer första gangen var på Hessleby, fru Palm
ke.liade henue Rackarekons, samt at Stina med af-
vig hand skuifade fru Palm. Ingeborg Stina Hult-
berg hade den 22 Augusi inne i si boningshus hört o-
väsende, och då hon kommit ut, funnit Palms hustru samt
Sina Johansdotter i ordvexling; Stina Johansdotter, som
hade sina barn med sig, y:trade: aFrun fär taga barnen,
eftersom frun tagit brödet ifrån dem,, hvarpä bustru Palm
Jemnade hustru Stina det svar vittnet Lena Hulberg upp-
repat, samt husiru Palm lagt sin peklinger på Sticas näsa
hvarefier Siina Johansdottar tillfogat Palms hustru en ör-
fil. På anmodan af Palms hustru hade hennes man biif-
vit tillkallad, samt befalit, att mån skulle hemta hans
bössa, nen då befallningen icke efterkoms, ingick Palm
sjelf i sitt rum efter bössan, den han höll vid sidan, men
icke riktade mot Stina. Stina och hennes barn hade se-
dan begifvit sig från Hessleby, tiilika med Jonas Petters-
son, som under förutnämnde uppwäde uppchöll sig i när-
heten af Hessleby gård. Angäende förbailandet sednare
på aftonen, kunde vittnet icke lemna upplysning, emedan
hen då icke var ute, utan uppehöll sig inne i sitt rum.
Anna Greta Kjäll hade sett Suna Johansdotter med
sina 4 barn begfva sig till Palms boningshus, samt Jo-
nas stadna vid porten, deref:er bemärkt, at fiu Palm
hötte åt Stina och Stuna åt fru Paim, samt att Suna ha-
de följande utlåtelse: Frun får behälla barnen, eftersom
frun tagit brödet ifrån dem; men närmare kunde viunet
icke upplysa om förhållandet, emedan vittnet under tiden
än var ule och än inne Sednaare på eftermiddagen hade
Stina kommit till Hessleby, aiföljl af KronoLärsmannen
Cnoauingius, samt bedt om förlåtelse. Vit net hade äfven
bemärkt, att Jonas blifvit med våld dragen in till Palms
rue och att Palm, under det Jonas först låg på go fvet i
förstugan, drog honom i håret samt krammade bonom
vid öronen och halsen. Dörren till rummet hade emel-
leriid blifvit stängd och Palm och Cnauinzius varit ea-
samme inne med Jonas; men vitlnet kunde icke upplysa
hvem som drog Jonas in i Palms rum. Eric Nilsson
berättade, at han en dag i Augusti månad 1837, af en
dräng hos Bergsfogden Palm biifvit anrmodad infinsa
sig på Hessleby, för aw dersiades möta Cnawuingius, och
då villnet, som var fjerdingsman, aukom till stäl.et, un-
derrättades han af Pelm, att ärendet vore att biträda
Cnattingius samt möca honom v.d Stinas hemvist Bagstu-
gaa, eftersom Stina begått hemfridsbrott hos Palm; uian
att erhålla vidare besked, bade viunet begifviv sig ull
Hagstugan, men icke hunnit fram, då han auträffade vit-
net Samuel Johan Johannesson, jamte Caatingius och
Stina Johansioiter; han åtfoljäe dem derpå till Hessleby,
och under vägen dit fick Jonas Pettersson, som äfven
ville medfölja, tillsägelse af Cnattingius, alt begifva sig
hem, hvilken anmaning Jonas dock icke hörsammade.
Vid ankomsten till Hessleby s:adnade Jonas Pettersson u-
tanförjgärden vid grinden, hvaremot Stna Johansdotter
åtföljde vittnena och Cnawuingius intill Palms boningshus.
Derstädes bad Stina Johansdotuer om förlåtelse för det
hon uppfört sig orätt och erhöll sedan mat på stället. I-
medlertid hade Bergsfogden Palm bemärkt, att Jonas Pet-
tersson uppehöll sig utanför gärden, och anmedat viitnet
att tillsäga Jonas komma in, för ait uppgöra en räkning,
men då Jonas Pettersson delgafs nämnde bega aa, svara-
de han: aBergsfogden har icke längre til mig an jag till
honom och jag har icke otalt med Bergsfogden.s Un-
derrättad om Jonas Petterssons nämnde svar, be-
gaf sig Palm ut till Jonas Pewueis.oa, falae honom i
kläderna samt till följd af öfverlägsen 8 y:ho, ty Jenas
sträfvade emot så mycket haa förmådde, drog Jonas ize-
nom grinden och fram åt gården, halfvägs på inre gården
ankom (Cnattingius Palm till biträde, hvarpå Palm och
Cnatiingius, en på hvardera sidan, fattade Jonaz3 Petwers-
son i kläderna och drog honom ia i Palms förstuga; der-
iane kastade sig Jonas Pettersson sjelf omkull på golf-
vet, hvarefter Palm skakade Jonas och ruskade el-
ler nöp bonom i örat. Under tiden hade Jonas Pet-
tersson åtskilliga utlåtelser med afseende å den be-
handling, han undergick, och sedan Jonas inemot tio
minuters tid legat på förstugugolfvet, blef Jonas iaförd
i Palms kammare, men vittnet, som stod på förstugutrap-
pan, hade icke kunnat bemärka hvem som egentligen ;var
verksam att draga Jonas in i kammaren. Sedan Jonas
kommit in, stängdes kammardörren och Coawwingius var
easam med Jonas ia i kammaren ungefär två eiler tre
minuter, hvarunder vittnet hörde Jonas Petiersson skrika,
men icke bemärkte att slag utdelades, derefter öppnades
kammardörren och flere personer lemnades intrade; äf-
ven viunet kom in och fann då Jonas siitande på golfvet,
men såg icke, att (huruvida?) Cnat ingius hade kapp eller
anaat tiilhygge; Caoauingius tillfrågade sedan vittnet och
öfrige tillstädesvaranle personer, huruvida de fanno Jonas
Petersson full eller ga en, och dertill hade vittnet svarat:
aalt han icke kunde säga ui hvilketiera af nämnde till-
ständ Jonas Pettersson befanas;, men at han förmodligen
var i eltdera. Jonas Peuerssons anmärkte uppförande
hade, tillade viltnet, bestått deri, att han stundom upp-
repade bibelspråk och stundom svor, samt yttrade till
Palm: aslagta mig,, och då Palm anmärkte: avi äro väl
inga skarprättare,, vidare utlät sig: aNi ären icke för gv-
da tll det Cnatlinzius hade förklara; av han I ansnaR
22