Article Image
ha barnen hos Bergsfogden, emedan Jonas ansåg billigt, att Bergsfogden fodde barnen sedan han berofvat föräldrarne medel till uppehäl e. Då vittaet lemnat Jonas och skulle bogifva sig till en serskild byggning på gärden, den vittnet bebodde, hade hon seit Stina Jchsnsdotwer med sina barn först ecch fu Palm sedan utkomma från en annan b , som fu Palm beb.d.c, och hade fru Pelm tllkannagifat, avuhon blifviv öfverfa!len af Sina. Sina hade derpä yuwras: Frun far taga barnen, eftersom frun tagit brödet från dem.w aJag har gifvit dig bröd, men icke tagit nägot ifrån dix, hade fru Palm svarat, och tliagt: Ni har kallat m:n man tjuf,, samt mel peklingret slagit Suna på nasan. Sin bade då ätertagit: cDÖt har ni gjort minac, sam: fogat fu Palm en ö:fils Under tiden hade barnen sprungit till Jonas, som stod qvar Vid inre gårdsporten, imwen Jonas bade befallt dem återvärda, under yttrande: Ni kan vara hos dem, som tagit brödet ifrån er Efter anmodan af fru Palm hade vitinet uvderrättat Bergsfogden om hvad som förefallit, och genast hade Bergsfogden skyndat ut, fatal Sina i armen, men ickie slagit henne. Sedan hade Bergsfogden begärt sin bössa, men då in gen af de närvarande efterkom befallningen, hemtade Palm sjeif bössan; dock riktade han icke densamma mot Stina, och vittuet visste icke a.:tl (om?) bössan variaddad. Stina hade derpä begifvit sig bort med 8 na barn och Jonas Petersson, som hela tiden uppehållit sig vid porten, men, efter der Bergsfogden utkommit med bössan, dragit sig äl sidan, hade äfven aflägsnat sig. Sednare på eftermiddagen hade Paim tillka:lat KronoLänsmannen Cnawingius och för honom omtalat Stinas uppförande, om hvilket villne, efter uppmaning af Palm, äfven lemnat Cnattingius upplysning, och denne bade derpå begifvit sig tiil Hessleby, men kort derefter återkommit, åfoljd af 2:ne fjerdingsmän, samt St:na Jonsdotter. Bemalde qvinna hade derpä, u:an anmaning, f:ivilligt kastat sig ned på knä framför Palm och bedt honom om förlätel.e; men Palm hade visat Stina till sin hustru, emedan hon, eoligt Palms uppgift, var den förfördelade, ech Stina hade äfven hos fru Palm begärt nät, hvilket bifallits så, au Sina fått löfte att vara på fri fot. I ned ertud hide Palm bemärkt, att Jonas uppehöll sig vid garden, och befallde honom komnma in, det Jonas likväl vägrade, hvarpi Palm med valid tog Jonas och, ehuru ban efter förmäza strävade emot, drog honom in i sit hus, hvarest Jonas kastade sig på förswgugolfvet och yttrade: aNu fattas bara yxa och stupstock Junas hade derefier blifvit dragen in i Palms kammare och dörren hade blifvit igeui men vwilunet, som stadnade utanför, bade icke se.t Palm eller Cnawuinpius slå honom. Deremot hade Paln, under det Jonas låg på förstugugo:fvet, fattat henom i kläderna och skakat honom, zamt dragit honom i håret och nupit eller krammat honom vid öronen, tliäggande vittnet, att eå Stina Johansdowuer första gangen var på Hessleby, fru Palm ke.liade henue Rackarekons, samt at Stina med afvig hand skuifade fru Palm. Ingeborg Stina Hultberg hade den 22 Augusi inne i si boningshus hört oväsende, och då hon kommit ut, funnit Palms hustru samt Sina Johansdotter i ordvexling; Stina Johansdotter, som hade sina barn med sig, y:trade: aFrun fär taga barnen, eftersom frun tagit brödet ifrån dem,, hvarpä bustru Palm Jemnade hustru Stina det svar vittnet Lena Hulberg upprepat, samt husiru Palm lagt sin peklinger på Sticas näsa hvarefier Siina Johansdottar tillfogat Palms hustru en örfil. På anmodan af Palms hustru hade hennes man biifvit tillkallad, samt befalit, att mån skulle hemta hans bössa, nen då befallningen icke efterkoms, ingick Palm sjelf i sitt rum efter bössan, den han höll vid sidan, men icke riktade mot Stina. Stina och hennes barn hade sedan begifvit sig från Hessleby, tiilika med Jonas Pettersson, som under förutnämnde uppwäde uppchöll sig i närheten af Hessleby gård. Angäende förbailandet sednare på aftonen, kunde vittnet icke lemna upplysning, emedan hen då icke var ute, utan uppehöll sig inne i sitt rum. Anna Greta Kjäll hade sett Suna Johansdotter med sina 4 barn begfva sig till Palms boningshus, samt Jonas stadna vid porten, deref:er bemärkt, at fiu Palm hötte åt Stina och Stuna åt fru Paim, samt att Suna hade följande utlåtelse: Frun får behälla barnen, eftersom frun tagit brödet ifrån dem; men närmare kunde viunet icke upplysa om förhållandet, emedan vittnet under tiden än var ule och än inne Sednaare på eftermiddagen hade Stina kommit till Hessleby, aiföljl af KronoLärsmannen Cnoauingius, samt bedt om förlåtelse. Vit net hade äfven bemärkt, att Jonas blifvit med våld dragen in till Palms rue och att Palm, under det Jonas först låg på go fvet i förstugan, drog honom i håret samt krammade bonom vid öronen och halsen. Dörren till rummet hade emelleriid blifvit stängd och Palm och Cnauinzius varit easamme inne med Jonas; men vitlnet kunde icke upplysa hvem som drog Jonas in i Palms rum. Eric Nilsson berättade, at han en dag i Augusti månad 1837, af en dräng hos Bergsfogden Palm biifvit anrmodad infinsa sig på Hessleby, för aw dersiades möta Cnawuingius, och då villnet, som var fjerdingsman, aukom till stäl.et, underrättades han af Pelm, att ärendet vore att biträda Cnattingius samt möca honom v.d Stinas hemvist Bagstugaa, eftersom Stina begått hemfridsbrott hos Palm; uian att erhålla vidare besked, bade viunet begifviv sig ull Hagstugan, men icke hunnit fram, då han auträffade vitnet Samuel Johan Johannesson, jamte Caatingius och Stina Johansioiter; han åtfoljäe dem derpå till Hessleby, och under vägen dit fick Jonas Pettersson, som äfven ville medfölja, tillsägelse af Cnattingius, alt begifva sig hem, hvilken anmaning Jonas dock icke hörsammade. Vid ankomsten till Hessleby s:adnade Jonas Pettersson utanförjgärden vid grinden, hvaremot Stna Johansdotter åtföljde vittnena och Cnawuingius intill Palms boningshus. Derstädes bad Stina Johansdotuer om förlåtelse för det hon uppfört sig orätt och erhöll sedan mat på stället. Imedlertid hade Bergsfogden Palm bemärkt, att Jonas Pettersson uppehöll sig utanför gärden, och anmedat viitnet att tillsäga Jonas komma in, för ait uppgöra en räkning, men då Jonas Pettersson delgafs nämnde bega aa, svarade han: aBergsfogden har icke längre til mig an jag till honom och jag har icke otalt med Bergsfogden.s Underrättad om Jonas Petterssons nämnde svar, begaf sig Palm ut till Jonas Pewueis.oa, falae honom i kläderna samt till följd af öfverlägsen 8 y:ho, ty Jenas sträfvade emot så mycket haa förmådde, drog Jonas izenom grinden och fram åt gården, halfvägs på inre gården ankom (Cnattingius Palm till biträde, hvarpå Palm och Cnatiingius, en på hvardera sidan, fattade Jonaz3 Petwersson i kläderna och drog honom ia i Palms förstuga; deriane kastade sig Jonas Pettersson sjelf omkull på golfvet, hvarefter Palm skakade Jonas och ruskade eller nöp bonom i örat. Under tiden hade Jonas Pettersson åtskilliga utlåtelser med afseende å den behandling, han undergick, och sedan Jonas inemot tio minuters tid legat på förstugugolfvet, blef Jonas iaförd i Palms kammare, men vittnet, som stod på förstugutrappan, hade icke kunnat bemärka hvem som egentligen ;var verksam att draga Jonas in i kammaren. Sedan Jonas kommit in, stängdes kammardörren och Coawwingius var easam med Jonas ia i kammaren ungefär två eiler tre minuter, hvarunder vittnet hörde Jonas Petiersson skrika, men icke bemärkte att slag utdelades, derefter öppnades kammardörren och flere personer lemnades intrade; äfven viunet kom in och fann då Jonas siitande på golfvet, men såg icke, att (huruvida?) Cnat ingius hade kapp eller anaat tiilhygge; Caoauingius tillfrågade sedan vittnet och öfrige tillstädesvaranle personer, huruvida de fanno Jonas Petersson full eller ga en, och dertill hade vittnet svarat: aalt han icke kunde säga ui hvilketiera af nämnde tillständ Jonas Pettersson befanas;, men at han förmodligen var i eltdera. Jonas Peuerssons anmärkte uppförande hade, tillade viltnet, bestått deri, att han stundom upprepade bibelspråk och stundom svor, samt yttrade till Palm: aslagta mig,, och då Palm anmärkte: avi äro väl inga skarprättare,, vidare utlät sig: aNi ären icke för gvda tll det Cnatlinzius hade förklara; av han I ansnaR 22

31 augusti 1839, sida 3

Thumbnail