sin vid Konungens Lugarde tull Hast innenai-
vande Fanjunkarebefattning och att vara ovär-
dig att vidare någon Kongl. Majiis och Kro-
nans tjenxst bekläda, samt att, för det han, på
sätt ofvan visadt är, de honom meddelade or-
der icke verkställt, uten desamma öfverträdi,
jemlikt 5 i samma kapitel, jemfördt med 4 S
i Kongl. Cirkuläret den 26 November 18142,
straffas med ett halft års arrest å högvakt el-
ler fästning, hvarförutan Stoltenburg, såsom
den der, i egenskap af patrullens befälhafvare,
öfverklagade våldet föranledt, i förmågo af 61
kap. 4 Missgernings Balken, dömes att, lik-
mätigt 48 kap. 9 S, 21 kap 7 Y samt 35 kap.
1 samma Balk och Kongl. Förordningen den
20 Januari 4779, i tveböte plikta, för det
klaganden Ullström tillfogade sår 6 Rdr 532 sk.
och för fredsbrott 26 Rdr 32 sk. B:ko, eller
att, vid bristande tillgång dertill, afstraffas med
24 dagars fängelse vid vatten och bröd; fin-
nande jag deremot, att något ansvar efter de
i öfrigt af aktor och klaganderne åberopade
lagrum, såsom ej till förevarande fall lämplige,
icke kan Stoltenburg åläggas.
Vidkommande derefter så väl den af kla.
ganderne tilltalade gardisten Lindberg, sam!
äfven gardisterne Hallberg, Ågren och Frank
hvilka samtligen vidgått, att de vid öfverkla-
gade tillfället hugg utdelat och hvarföre Slol-
tenburg å de trenne sistnämnde under ransak-
ningens lopp yrkat ansvar, så enär, på sätt of
van visadt är, upplyst blifvit, ait de till denn:
buggning haft deras befälhafvares befallning
den de vid strängt straff varit skyldige at
lyda, pröfvar jag rättvist, att gardisterne Lind
berg, Hallberg, Agren och Frank ifrån allt an
svar i målet frikänna.
Beträffande sedermera tilltalade korpora!erne
Aleqvist och Rickenberg, hvilka enständig!
nekat, så väl att de förmärkt Fanjunkaren Stol-
tenburg vid tillfället gifva order till huggning
som äfven att de sjelfve uti huggnirgen del.
tagit; så finner jag väl, lika med aktor, at!
Stoltenburgs förutnämnde befallning, den Alm-
qvist och Rickenberg nekat sig hafva förmärkt
icke kan lända dem till ursäkt för det våld
de sådant osktadt och således afsjelftagen makt
må hafva utöfvst, men då gardisterne Hallberg
och Aczsren, hvilka efter aflagd ed intygat, at!
nämnde tvänne korporaler och isynnerhet Alm-
qvist uti huggningen verksamt deliagit, jemlikt
414 kap 37 uti Kongl. Krigsartiklarne, e
kunna tilläggas laga vitsord i hvad de berätta!
rörande den af patrullen verkställde huggning
derom fiera andra vittnen varit att tillgå, samt
någon annan bevisning emot dem icke åstad-
kommits; alltså finner jag skäligt att, i bit
af bevis, äfven dem ifrån ansvar i milet fri-
könna; och då således Fanjunkaren Stoltenburg
är den ende af de tilitalade, som kunnat an-
svar för öfverklagade våldet ådömas, anser jag
honom äfvenledes ensam höra ersätta klagan-
dernes kostnad och skada, hvaröfver någon för-
teckning af dem dock ej blifvit afgifven; och
förpliktas fördenskull S:oltenburg att i ersätt-
ning utpifsa: till Wedenberg, emot erhållande
af den för honom sönderrifua fracken, dess in-
tygade och icke bestridda värde 48 Rdr 40
sk. samt för tidspillsn 9 Edr, — och till Ull-
ström likaledes för tidspillan 9 Rådr och för
sveda och värk 3 Rdr 46 sk. ellt B:ko.
Herr Underlöjtnanten Camps ansåg det vara upp-
lyst och styrkt, så väl att Fahnjunkaren Stolien-
burg icke verkställt de vid ifrågavarande tillfalle
undfångne ordres, som äfven att till annans för-
fång afgifvit osannfärdig rapport; och instämde Hr
Underlöjtnanten, i anledning häraf, till alla delar
uti det af undertecknad Regementsauditör sfgifne
yttrande.
Herr Underlöjtnanten Björnstjerna fann väl, att
Fahpjunkaren Stoltenburg afgifvit falsk rapport,
men som den ej varit till annors förfång, då den
afgafs, ansåg Hr Underlöjtnan:en sig ej kunna
emot Stoltenburg tillämpa 29 2 kap. uti Kongl.
krigsartiklarne, men i allt öfrigt förenade Hr Un-
derlöjtnanten sig med undertecknad Regementsau-
ditör.
Herr Löjtnanten Friherre Åkerhjelm förenade sig
till alla delar med Hr Underiöjtnanten Björn-
stjerna.
Herr Ryttmästaren Sandels 8fgaf derefter ett så
lydande yttrande: aSom ojäfaktiga vittnen intygat,
aatt den af Fahnjunkaren Stoltenburg anförde pa-
atrullen ridit traf utföre Malmtorgsgatan, samt att
aderunder några bugg blifvit af det till patrullen
chörande manskap utdelade, hvarvid Svarfyaremi-
astaren Ullström bekommit ett mindre sår i hufvu-
adet och Svarfvaremästaren Wedenberg fått en ny
efrack sönderrifven; alltså och då detta patrullens
aförfarande ej synes hafva varit af behofvet påkal-