lingssätt. Bland dem, som grundligt kEanra allt
förhållandea i Ostindien, råder blott en tanka
nemligen: all vår makt i denna verldsdel i när.
varande stund bistår utt vida farlijare eldprof
än nånsin förut varit fallet. Första början vai
lycklig; ecligt de sednaste underrättelserne från
expeditionsarmeen syntes eröfringen af Kandahar
säker. De båda farliga ställningarne, passen vid
Bbolund och Kodschuck, hvilka hade kunnat för-
svaras med en handfull folk emot talrika armeer,
hade fisndesne iemnat obesatta, och vära trupper
kommo igenom dem utan förlust; expeditionen har
verkligen hittills icke mött något hinder eller mot-
stånd; och då det är temligen säkert, att de Af-
ghaniske Sirdarernes bemödanden att sätta folkets
religionsfanatism i rörelse, fullkomligt fö: f-lat sitt
ändamål, så är det föga sannolikt, att vårt fram-
trängande vidare möter något motstånd. Brefven
från Kandaher af den 23 April, hvilka innehålla
underrättelsen om expeditionsarmeens intåg i den-
na stad den 23, och Kohun-Dil-Khans flykt till
Persien, berätta att hans broder Dost Mohammed-
Khan, Kabuls beherskare, och Emiren af Pescha-
wer lagade sig till att flyckta, emedan de sålde
bort allt hvad de kunde. Denna underrättelse rö-
rer en lifsfråga för expeditionen; ty om desse fur-
star hade mod att göra Eagelsmännen motstånd,
så skulle i det nästan desorganiserade tillstånd,
hvari armeen befinner sig, resultatet blifva det be-
dröfligiste; ty de underrättelser från armeen, hvil-
ka vi hafva här sedan ett par veckor, kunna isan-
ning väcka bekymmer. Genom Khanens i Khilat
förräderi, till hvars vänskap Sir Alexander Burnes
olyckligtvis satt allt för mycket förtroende, hade
de för armeen nödvändiga lifsmedel blifvit den-
samma undanbållne. Kamelerna biefvo de första
offren, och genom förlusten af dem nödsakades
man lemna en mängd dyrbara förråd och saker i
händerna på de horder af vilda plundrare, hvilka
dag och natt svärmade i armöens rygg och på hen-
nes flanker. Folket vid trossen, hvilket, såsom be-
kant är, vid en Asiatisx armåe i antal vida öfverstiger
de stridande, började snart känna bungersnödens
fasor; enligt ett ögonvittnes skildringar stridde des-
se olycklige med de vilda bundarne om de döda
djurens qrvarlefyvor. Rationerne för trupperna hade
blifvit nedsatta till hälften, och en mängd hästar
skjuine. Ännu en kort tid till had3 varit nog för
att fu!lkomiigt upplösa armåen; brefven från lägret
skildra B-ittiske truppernes framträngande till Ka-
bul såsom ett fälttåg, hvilket icke har sin like i
den nyare krigshistorien, om man undantager
Fransmiännens återtåg från Ryssland. Scbah Schud-
schas kontingent hade från 6000 sammmansmält
till 43500 man. Hvilken lycka att vi icke blefvo
angripne i ett så tröstlöst tillstånd! Lyckligtvis
har, efter de sednaste underrättelserne, en gynsam
förändeing inträffat. Förråd af alla slag hafva an-
kommit till armeen; man har förstått att skaffa sig
många kzmeler, och Brittiska stridsmakten utgjor-
de vid mönstringen framför Kandahar 11,000 man
af alla vapen, oberäknadt Schah Sehudschas trup-
per och deirreguliera. — Krigsskeppet Cruizer, som
för nårra dagar sedan ankom hit från Persiska vi-
ker, medförer den underrättelse, att Persiska re-
gerinzen bestämdt vägrar hvarje upprättelse för
den siz,mf, som blifvit amiral Maiidand ti!lfogad
vid Buscsir. Scbaken stod i spetsen för 60,000
man med 200 kanoner, för att i egen person rycka
i fält. Eoligt hvad man allmänt tror, är Herst
målet för detta tåg. Engelska infivytandet i Persien
är heli och hållet förbi. Engelske residentens i
Buschi. afresa derifrån ansågs af alla närgränsan-
de länder såsom en skymflig fiskt och såsom för-
sia siecet till Brittiska magtens återtåg från den
östra verldea. En officer, som för någon tid sedan
reste från Khsrak till Bagdad, för att uppköpa
mulåsnor, kunde icke till något pris bekomma dem,
så snart man erfarit, att de upphanrdlades för En-
gelsk räkning. Han fann der i allas mun den un-
derrärto!sen, att en oerhördt stor rysk styrka stod
vid Armeniens gräns och skulle rycka fram för att
dri?sa oss ut Asien. Detta rykte bland folket rö-
jer åtminstone hvad våra vänner på det hållet ön-
ska och hoppas. Rundschit Sing hade redan fle-
ra veckor varit mållös och man väsxtade hvar deg
han; död; enligt bref från Lahore af den 7 Moöj.
var ban likväl då ännu vid lif, ehuru allt hopp
om til.f.isknande var uppgifvet. Hans död i det-
ta kritiska ögonblick skall öka de närvarande be-
kym:en med nya. De hans myndighet undergifne
stammar hafva intet annat föreningsband, än in-
flytelsen af hans herrskaresnille, som förenat dem
till ett fast konungarike. Hans död skall derföre
sannoli:t eifva signalen till ett häftigt iobördes
krig och Engelsmännen sålunda förlora stödet af
en miliårmagt, som näst deras egen är den ojem-
förligt mägtigaste i Indien. Vid Firuzpur står lik-
väl ut! ett läger, under öfverste Hunters befäl en
Brittisk styrka, färdig att vid första underrättelse
intrinza i de fem fladernas Pendschab) land, för
att om möjligt bevara integriteten af Rundscehit-
Sings knungarike, genom att antaga sig desslag-
ligen usedde efierträdares sak. (lutet. följ.)
—E—
Md södra snällposten erhöllos på formidda-
gen titan frn Paris af den 49, samt från
Hanna s af 2. 94 dennes. D2 äro af ganska
ar
mager: innebill.
I P.cis omtalades, att marin-ministern, ami-
ral Duv2sct, skolle hafva ledsnat vid sin port-
följ. cl er jältare vid sina kolleger. Amiral