lingssätt. Bland dem, som grundligt kEanra allt förhållandea i Ostindien, råder blott en tanka nemligen: all vår makt i denna verldsdel i när. varande stund bistår utt vida farlijare eldprof än nånsin förut varit fallet. Första början vai lycklig; ecligt de sednaste underrättelserne från expeditionsarmeen syntes eröfringen af Kandahar säker. De båda farliga ställningarne, passen vid Bbolund och Kodschuck, hvilka hade kunnat försvaras med en handfull folk emot talrika armeer, hade fisndesne iemnat obesatta, och vära trupper kommo igenom dem utan förlust; expeditionen har verkligen hittills icke mött något hinder eller motstånd; och då det är temligen säkert, att de Afghaniske Sirdarernes bemödanden att sätta folkets religionsfanatism i rörelse, fullkomligt fö: f-lat sitt ändamål, så är det föga sannolikt, att vårt framträngande vidare möter något motstånd. Brefven från Kandaher af den 23 April, hvilka innehålla underrättelsen om expeditionsarmeens intåg i denna stad den 23, och Kohun-Dil-Khans flykt till Persien, berätta att hans broder Dost MohammedKhan, Kabuls beherskare, och Emiren af Peschawer lagade sig till att flyckta, emedan de sålde bort allt hvad de kunde. Denna underrättelse rörer en lifsfråga för expeditionen; ty om desse furstar hade mod att göra Eagelsmännen motstånd, så skulle i det nästan desorganiserade tillstånd, hvari armeen befinner sig, resultatet blifva det bedröfligiste; ty de underrättelser från armeen, hvilka vi hafva här sedan ett par veckor, kunna isanning väcka bekymmer. Genom Khanens i Khilat förräderi, till hvars vänskap Sir Alexander Burnes olyckligtvis satt allt för mycket förtroende, hade de för armeen nödvändiga lifsmedel blifvit densamma undanbållne. Kamelerna biefvo de första offren, och genom förlusten af dem nödsakades man lemna en mängd dyrbara förråd och saker i händerna på de horder af vilda plundrare, hvilka dag och natt svärmade i armöens rygg och på hennes flanker. Folket vid trossen, hvilket, såsom bekant är, vid en Asiatisx armåe i antal vida öfverstiger de stridande, började snart känna bungersnödens fasor; enligt ett ögonvittnes skildringar stridde desse olycklige med de vilda bundarne om de döda djurens qrvarlefyvor. Rationerne för trupperna hade blifvit nedsatta till hälften, och en mängd hästar skjuine. Ännu en kort tid till had3 varit nog för att fu!lkomiigt upplösa armåen; brefven från lägret skildra B-ittiske truppernes framträngande till Kabul såsom ett fälttåg, hvilket icke har sin like i den nyare krigshistorien, om man undantager Fransmiännens återtåg från Ryssland. Scbah Schudschas kontingent hade från 6000 sammmansmält till 43500 man. Hvilken lycka att vi icke blefvo angripne i ett så tröstlöst tillstånd! Lyckligtvis har, efter de sednaste underrättelserne, en gynsam förändeing inträffat. Förråd af alla slag hafva ankommit till armeen; man har förstått att skaffa sig många kzmeler, och Brittiska stridsmakten utgjorde vid mönstringen framför Kandahar 11,000 man af alla vapen, oberäknadt Schah Sehudschas trupper och deirreguliera. — Krigsskeppet Cruizer, som för nårra dagar sedan ankom hit från Persiska viker, medförer den underrättelse, att Persiska regerinzen bestämdt vägrar hvarje upprättelse för den siz,mf, som blifvit amiral Maiidand ti!lfogad vid Buscsir. Scbaken stod i spetsen för 60,000 man med 200 kanoner, för att i egen person rycka i fält. Eoligt hvad man allmänt tror, är Herst målet för detta tåg. Engelska infivytandet i Persien är heli och hållet förbi. Engelske residentens i Buschi. afresa derifrån ansågs af alla närgränsande länder såsom en skymflig fiskt och såsom försia siecet till Brittiska magtens återtåg från den östra verldea. En officer, som för någon tid sedan reste från Khsrak till Bagdad, för att uppköpa mulåsnor, kunde icke till något pris bekomma dem, så snart man erfarit, att de upphanrdlades för Engelsk räkning. Han fann der i allas mun den underrärto!sen, att en oerhördt stor rysk styrka stod vid Armeniens gräns och skulle rycka fram för att dri?sa oss ut Asien. Detta rykte bland folket röjer åtminstone hvad våra vänner på det hållet önska och hoppas. Rundschit Sing hade redan flera veckor varit mållös och man väsxtade hvar deg han; död; enligt bref från Lahore af den 7 Moöj. var ban likväl då ännu vid lif, ehuru allt hopp om til.f.isknande var uppgifvet. Hans död i detta kritiska ögonblick skall öka de närvarande bekym:en med nya. De hans myndighet undergifne stammar hafva intet annat föreningsband, än inflytelsen af hans herrskaresnille, som förenat dem till ett fast konungarike. Hans död skall derföre sannoli:t eifva signalen till ett häftigt iobördes krig och Engelsmännen sålunda förlora stödet af en miliårmagt, som näst deras egen är den ojemförligt mägtigaste i Indien. Vid Firuzpur står likväl ut! ett läger, under öfverste Hunters befäl en Brittisk styrka, färdig att vid första underrättelse intrinza i de fem fladernas Pendschab) land, för att om möjligt bevara integriteten af RundscehitSings knungarike, genom att antaga sig desslagligen usedde efierträdares sak. (lutet. följ.) —E— Md södra snällposten erhöllos på formiddagen titan frn Paris af den 49, samt från Hanna s af 2. 94 dennes. D2 äro af ganska ar mager: innebill. I P.cis omtalades, att marin-ministern, amiral Duv2sct, skolle hafva ledsnat vid sin portfölj. cl er jältare vid sina kolleger. Amiral