klippspetsarne ropa eder sina namn. Jag smic-
kras imedlertid af att se, det jag är glömd; och
som det Gudskelof beror af mig sjelf att ligga stil-
la eller att gå ut att gyckla med eder, så torde
det väl hända att jag kommer; — bereder eder på
det, på det öronen må vara riktigt öppna för min
tjusande nattstämma. Tron intill dess på edert
gamla orakel; låt honom hela dagen icke ropa till
ett ohörsamt folk; men för all del, tron icke att
vi spela med tramp! Hvad vi ämna med eder, det
bören J icke veta — derföre är det ock gement
att förråda oss; och osanning måste allt bli, som
icke får vara sanning — kosta hvad det vill.a — —
aFäderneslandets vä!! Folkets väl! frihet och jemn-
likbet! äro prunkande titlar på det Babels torn,
J annonseren eder vilja bygga; men, sorgfälligt
vinnläggen eder om att sprida förbistring, på
det icke ens en grundsten skall kunna läggas till
byggnaden. — Under den synbara villervallan, den
J sjelfve styrt om, gån J, marktschreijare, omkring
med eder lanterna magica och framgycklen fan-
tomer för en lättrogen allmänhet, under det J plun-
dren dess fickor och röfven dess tid. J ären de
vampyrer, som suga allt det friska bjertblodet ur
vår gamla rikskropp, för att sedan få smäda dess
orkeslöshet. J ropen om behof af förändradt re-
presentationssätt, och viljen med våld rifva ned
allt gammalt, utan att veterligen hafva skaffat det
ringaste att sätta i stället. Hvad äro väl edra an-
språk att styra ett rike värda? Nyss utgångne
från akademien, med en vacker teoretisk under-
byggnad, men utan stt hafva sett bur den obetyd-
ligaste angelägenhet (bland folket) förnufiigt be-
drifves, klandren J allt — och väldigt bedömen allt.
Utan att i krigskonsten hafva sett mer än ett vakt-
ombyte eller en kyrkparad, kunnen J oblygt fylla
spalter om Napoleons misstag i evolutionerne vid
Waterloo; och utan att hafva sett hur potateskå-
ler växer, kunnen J skrifva folianter i jordbruk,
och förhåna dens hushållning, som vid plogstån-
gen trampat ihop ett välstånd och stt eberoende,
som J fåfängt eftersträfven. Vår Representation
— det vill säge vår Konstitution, är det nö som
J frikaseren. Hafven J då gjort ederreda för hvad
Konstitutionen är? (Sv.) En uniform åt ett folks
gemensamma vilja. — Att vi då, när nu landet är
deladt i partier, icke ega någon Konstitutionm eller
Representation, är klart, ty vi ega ingen gemen
sam vilje, som endast gör formen lefvande; och at!
vi ingen skola få, det är edert oaflåtliga sträfvanm-
de. Skälet till detta sträfvande är tydligt. I Her-
rar Pariserskräddare viljen ständigt byta moder
för att rikta eder och utarma oss på edra trock
lade profklädningar. Det är eder afslöjade svensk
ht) ———————AS-A- - -
Fosterlandsvänner! jagen fienden till edert lugi
ur huset, och tvingen honom att arbeta bland tjen
stehjonen på fältet, sätten lås för deras falska mun
eller tillstoppen edra öron för att icke sjelfva för
villas, eller förvekas af dess nödrop öfver orättvi
sa och våld. Öfvertalen sedan eder ädla svaga mo
der att med eder begära förlåtelse af dess laggifti
make. Han skall åter med glädje sluta eder all
i sina hjeltearmar, och de gråa hår, som omtan
kan för edert väl eller sorgen öfver eder otac!
bleknat, skola ännu likt: en silfvergloria stråla krin
norden — derifrån till och med samma Represen
tation, som J nu förakten, utsändt, genom Carla
och Gustsafver, lagar för Europa — alltid, då oppo
sitior ej fanns, samt obudne rådgifvare med snylt
gästerne stängdes både ifrån rådkammaren och gä
stabudssalen.,