klippspetsarne ropa eder sina namn. Jag smickras imedlertid af att se, det jag är glömd; och som det Gudskelof beror af mig sjelf att ligga stilla eller att gå ut att gyckla med eder, så torde det väl hända att jag kommer; — bereder eder på det, på det öronen må vara riktigt öppna för min tjusande nattstämma. Tron intill dess på edert gamla orakel; låt honom hela dagen icke ropa till ett ohörsamt folk; men för all del, tron icke att vi spela med tramp! Hvad vi ämna med eder, det bören J icke veta — derföre är det ock gement att förråda oss; och osanning måste allt bli, som icke får vara sanning — kosta hvad det vill.a — — aFäderneslandets vä!! Folkets väl! frihet och jemnlikbet! äro prunkande titlar på det Babels torn, J annonseren eder vilja bygga; men, sorgfälligt vinnläggen eder om att sprida förbistring, på det icke ens en grundsten skall kunna läggas till byggnaden. — Under den synbara villervallan, den J sjelfve styrt om, gån J, marktschreijare, omkring med eder lanterna magica och framgycklen fantomer för en lättrogen allmänhet, under det J plundren dess fickor och röfven dess tid. J ären de vampyrer, som suga allt det friska bjertblodet ur vår gamla rikskropp, för att sedan få smäda dess orkeslöshet. J ropen om behof af förändradt representationssätt, och viljen med våld rifva ned allt gammalt, utan att veterligen hafva skaffat det ringaste att sätta i stället. Hvad äro väl edra anspråk att styra ett rike värda? Nyss utgångne från akademien, med en vacker teoretisk underbyggnad, men utan stt hafva sett bur den obetydligaste angelägenhet (bland folket) förnufiigt bedrifves, klandren J allt — och väldigt bedömen allt. Utan att i krigskonsten hafva sett mer än ett vaktombyte eller en kyrkparad, kunnen J oblygt fylla spalter om Napoleons misstag i evolutionerne vid Waterloo; och utan att hafva sett hur potateskåler växer, kunnen J skrifva folianter i jordbruk, och förhåna dens hushållning, som vid plogstången trampat ihop ett välstånd och stt eberoende, som J fåfängt eftersträfven. Vår Representation — det vill säge vår Konstitution, är det nö som J frikaseren. Hafven J då gjort ederreda för hvad Konstitutionen är? (Sv.) En uniform åt ett folks gemensamma vilja. — Att vi då, när nu landet är deladt i partier, icke ega någon Konstitutionm eller Representation, är klart, ty vi ega ingen gemen sam vilje, som endast gör formen lefvande; och at! vi ingen skola få, det är edert oaflåtliga sträfvanmde. Skälet till detta sträfvande är tydligt. I Herrar Pariserskräddare viljen ständigt byta moder för att rikta eder och utarma oss på edra trock lade profklädningar. Det är eder afslöjade svensk ht) ———————AS-AFosterlandsvänner! jagen fienden till edert lugi ur huset, och tvingen honom att arbeta bland tjen stehjonen på fältet, sätten lås för deras falska mun eller tillstoppen edra öron för att icke sjelfva för villas, eller förvekas af dess nödrop öfver orättvi sa och våld. Öfvertalen sedan eder ädla svaga mo der att med eder begära förlåtelse af dess laggifti make. Han skall åter med glädje sluta eder all i sina hjeltearmar, och de gråa hår, som omtan kan för edert väl eller sorgen öfver eder otac! bleknat, skola ännu likt: en silfvergloria stråla krin norden — derifrån till och med samma Represen tation, som J nu förakten, utsändt, genom Carla och Gustsafver, lagar för Europa — alltid, då oppo sitior ej fanns, samt obudne rådgifvare med snylt gästerne stängdes både ifrån rådkammaren och gä stabudssalen.,