På Svenska har aldrig utkommit ett poetiskt
jarbete, för hvars bedömande det varit så nöd-
vändigt att skarpt fatta i ögat dessa distinktio-
ner, som Amorina.
Den rätta bufvudpersonen deruti, den blod-
törstiga (eller, i ordets egentligs, fysiska mening,
efter blod törstande) Johannes är ett öfverdrif-
vet fantasispel, en figur, hvartill ett motstycke
troligen ieke funnits i naturen — en ohygglig
tanke, för hvilken vi rysa, men som dock fä-
ster sig i sinnet, emedan det hela, grundlaget
för bans väsende, är möjligt. Men detaljerna
äro naturfalska; han hänger icke tillsamman;
han rörer sig efter själs-anatomiska reglor, som
äro omöjliga. Så är det med nästan hvarenda