.erad i Ålands gränd. Holm, erinrad om sin såunda ogrundade uppgift, genmälde, att, ehuru han rid sådant förhållande för närvarande ej kunde ippgifva, hvar han den ifrågavarande dagen varit, ä erinrade han sig dock bestämdt, att han ej tillört oftanämnde patrull, och det så mycket säkrae, som han under nästlidne sommar ingen gång rarit under Stoltenburgs befäl. Efter aflagd ed afhördes såsom vittnen: 4)-Herr ProtokollsSekreteraren Wall, som aflade följande 0erättelse: : Den 24 Juli sistlidet år hade vittnet, tillika med less kamrat, Kanslisten Hr Kruskopf, på KrigsKollegii befallning, inventerat rustkammaren å Ulsiksdahl. Klockan ungefär 44 på aftonen hade de iterkommit till staden och å Regeringsgatan mött en polisbetjent, som rädt dem att icke gå förbi Ålands gränd, emedan der mycket folk var samladt. Vittnet och Hr Kruskopf hade derföre, innan de framkommit till Ålands gränd, vikit af till höger och begifvit sig öfver Malmskillnadsgatan och Brunkebergs torg utför Malmtorgsgatan. Vid slutet deraf hade, emellan Castenhofsoch Develska husen, varit uppställd en infanteri-postering, hvilken hindrade åtskillige dit ankomne personer att framgå till Gustaf Adolfs torg. Sedan vittnet hört, att en person, som begärde att slippa fram igenom posteringen, erhållit till svar, att det ej kunde tillåtas, förrän Hr Öfverste Boije dertiil lempat tillstånd, hade vittnet vändt om, för att på annan väg framkomma till torget, och i detsamma varseblifvit en hästgardist-patrull, kommande, såsom vittnet uttryckte sig, 7 carriere utför Malmlorgsgatlan. Då vittnet derföre skyndat sig undan och stannat vid Develska huset, så högt upp på gatan, att han tyckt sig vara något ofvanför porten till det midt emot belägna Castenhofshuset eller omkring 5 a 6 famnar från Jacobs gränd, hade patrullen i samma fart, utan att dess befälhafvare förut meddelat nägra varningar åt folket och utan att förut göra halt, under huggs utdelande, ridit förbi vittnet in bland foiksamlingen. Efter det patrullen ridit förbi vittnet, hade han sprungit umdan uppåt Jacobs gränd och Drottninggatan och icke varseblifyvit, om någon af huggen biifvit träffad,ieller hvad i öfrigt vidare tilldragit sig. På vägen till sitt hemvist i staden hade vittnet åter sammanträffat med Hr Kruskopf, som efter vitinets öfvertygelse ej hade att upplysa arnat än hvad vittpet berättat. 2) Magasinsförvaltaren Klerk, som bor 4 trappor upp i Develska huset och har sina fönster utåt Malmtorgsgatan, hade, merberörde afton kl. omkring 414, ifrån sina fönster förmärkt, att några personer, som förde oljud, gått utföre Malmtorgsgatan. En infanteri-patrull hade marcherat efter och skingrat folket, samt återvändt och uppställt sig vid hörnet af Malmtorgsgatan emellan Develska och Castenhofshusen, der densamma hindrat ankommande personer att gå fram till Gustaf Adolfs torg. Vittnet hade då sett 4 a 3, efter utseendet äldre personer, komma tyst och stilla utför gatan. Straxt efter det de framkommit tili infanteri-posteringen, som hindrat dem att framgå till torget, hade en hästgardist-patrull kommit häftigt ridande utför gatan, fortsatt ridten in bland folket och sprängt infanteriposteringen, samt under det patrullen ridit öfver en träbro vid Develska huset, utdelat hugg bland folket. Om någon af folket dervid blifvit träffad af huggen, hade vittnet icke varseblifvit, men, då en person i granskapet af Castenhofshuset kullfallit, hade vittnet hört ropas, såsom orden fallit: aSkall ni rida öfver folk? Under ridten utför gatan hade patrullen icke gjort halt; men vid ankomsten till ändan ef gatan hade några man af patrullen svängt sina hästar tillbaka och derefter fortsatt ridten framåt Fredsgatan. 3) Guldsmeden Boije: På hemvägen från Stallmästaregården, kl. omkring 44 merberörde afton, hade vittnet i granskapet af Mäster Samuels gränd varseblifvit en kavalleri-patrull korama ridande uppför gränden. För ait undvika dem, hade vittnet tagit vägen öfver Brunkebergs torg utför Malmtorgsgatan. Aakommen till ändan af gatan, hade der, emellan Castenbkofsoch Develska husen, varit uppställd en infanteri-postering, sem hindrat folket att gå fram till torget. Deribland hade vittnet igenkänt Svarfvaren Wedenberg, som af befälhafvaren begärt tillstånd ett få gå fram. Straxt efter hörde vittaet buller bakem sig, vände sig derföre om och varseblef då kavalleri-patrullen, som kom häftigt ridande utför gatan, utan föregången varning utdelande hugg bland folket. Vittnet skyndade sig då åt sidan inemot Castenhofshuset, men möttes af en gardist, som med sin häst stannade midt emot vittnet och utdelade hugg åt de på sidorna om honom varande personer, af hvilka en i och med detsamma tappade haiten. Vittnet, som, under den, genom patrullens våldsamma framfart, uppkomna allmänna förvirring, varit uteslutande sysselsatt med att frälsa sitt eget lif, hade ej märkt, om någon blifvit huggen, helst vittnet dragit sig närmare intill Castenhofsporten och derefier icke varseblifvit, hvart patrullen tagit vägen. Sedan kavallerioch infanteri-patrullerna försvunnit, hade vittnet fertsatt sin väg och på Stortorget mött Wedenberg, som för vittnet visat, huru han fått sin frack förstörd genom sabelhugg. Aktor afstod ifrån Hr Kruskopfs m. fl. hörande, och yrkade, att gardisten Holm måtte skiljas från målet, emedan han bestridt, att han tillhört ifrågavarande patrull och de andre ej gittat intyga ett motsatt förhållande. Derefter afgaf Aktor skriftligen sitt slutpåståen: Ja hus säl barn bäaforndecealligan andrag att Stol.