fortsattes den 35 sistlidns Juni och ledde till nya bekräftelser ej allenasi på den tygellösa iramfart, man vid tillfället tillåtit sig, utan ock på den inärkliga lätthet, hvarmed bragderne under berörde ud fallit vederbörande ur minnet, utan tviivel en följd deraf, att de voro så hvardagliga, eiler rättare hvarnattliga.c Vi skola oaibrutet meddela både slutpåståenderna och utslaget, men fortsätta dock den återstående resumen af undersökningen, emedanidenna bättre, än nyssnämnde handlingar, visar sakens verkliga beskaffenhet. Vid justeringen af protokollet för den 23 sistl. Maj gjordes några rättelser, neml.: af Underlöjtnanten Frih. Raab, att han ej varseblifvit när eller åt hvilka gator de två patrullerne ifrån den vid Gustaf Adolfs torg uppställda bataljonen blifvit utsände, samt att han vid bataljonens afmareherande endast erhållit ordres att med en truppafdelning invänta desse båda patruliers återkomst till Gustaf Adolfs torg; af Gardisten Grip: ait han alldeles icke kunde erinra sig, när eller under hvars befäl han marcherat till eiler ifrån Malmtorgsgatan. Vidare biefvo på aktors och de klagandes derom gjorde yrkande, efter aflagd ed, såsom vittnen afhörde: 4) Underlöjtnanten Frikerre Raab, som vidhöll sin förra berätielse, endast med den rättelse, att bana ej bestämdt kunde erinra sig, om nyssbemälde bataljon redan afmarcherat från torget, då löftnanten förmärkte bullret och kavalleripatrullen å Malmtorgsgatan; dock ville han påminna sig, att bataljonen då varit under afmarch. 2) Fanjunkarn Myreen, som förblef vid sin förra berättelse. 3) Folgardisten Lindström. Han åberopade sin förut aflagda berättelse, men kunde ej upplysa, ; uruvida bataljonen redan hade afmarcherat från torget, då kavalleri-patrullen ankom från Mslmtorgsgatan. 4) Fotgardisten Grip, Han mindes, såsom han förut uppgifvit, hvarken när och af hvem han blifvit kommenderad till Malmtorysgatan, ej eller när och af hvem han kommenderades derifrån, men vidblef dock sin uppgift, att han jemte åtskilliga andra gardister den ifrågavarande aftonen stått på Malmtorgsgatan. 5) Fotgardisten Rask berättade följande: Ifrågavarande afton hade han tillhört den truppafdelning, som varit uppställd emellan hörnen af Castenhef och Develska huset, så att vägen ifrån nämnde gata till torget varit stängd afdenna postering, hvars befälhafvare, enligt hvad Rask ville erinra sig, skulle varit Herr Underlöjtnanten Friherre Raab. Tillspord, om de ifrån Malmtorgsgatan ankomne personer tillåtits att framgå till torget, svarade Rask. anej! vi tillsade dem att vända om; men på ytterligare fråga, hvem som gifvit Rask befallning att hindra folket att framgå till torget, genmälde Rask, att det ej varit Rask utan hans kamrater, som hindrat folket att framgå. Rask tillade, att ban vid tilifället blifvit illamående, så att han nödgats gå ur ledet och begifva sig in i Castenhofshuset, och att detta hans illamående vore orsaken dertill, att han ej nu kunde lemna fullständigare berättelse om tilldragelsen. Rask ville eriara sig, aut den ifrågavarande posteringen haft fronten åt Gustaf Adolfs torg och ryggen åt Malmtorgsgatan, samt att en hästgardistpatrull kommit sakta ridande utför Malmtorgsgatan igenom infanteriposteringen, som dragit sig åt sidan, medan patrullen ridit fram. Så väl Rask som Grip voro mycket ostadiga i sina berättelser. Hästgardisten Lindberg, tillfrågad huru länge huggningen fortfor och om hela patrulien deltog deruti, svarade, att den fortfarit 4 å 5 minuter, eliar ända till patrullen kommit till hörnet af Fredsgatan, samt att Lindberg bestämdt sett, att korporalen Almqvist, äfvensom gardisterne Frank, Hallberg, Ågren, jemte Lindberg, deltagit uti huggninen. ; Fanjunkaren Stoltenburg fortfor likväl att neka till den utgifoe befallningen. Tilifrågad, buru den rapport, som han efter förrättad patrullering merberörde afton afgifvit till Hr t. f. Öfverståthållaren, varit beskaffad, förklarade Stoltenburg, att han afrapporterat: att han å Malmtorgsgatan anträffat en större folksamlig, att han varnat folket och tillsagt dem att åtskiljas; att de genast ätlydt tillsägelsen och att för öfrigt ingenting passerat. Då derefter for vederbörande tillkännagafs, att bästgardisten J4 2 Holm blifvit ertappad och vore å lasarettet inlagen, förklarade aktor och klaganderne sig vilia dröja med sina slutpåståenden, till dess Holm blifvit hörd. Aktor uppgaf derefter, att Hr Protokolissekreteraren Wall och Kanslisten i Krigskollegium Hr Kruskopf skulle kunna meddela upplysningar om den öfverklagade händelsen och anhöil derföre om deras kallelse till en amnan dag, och de klagande begärde, att Guldsmeden Boije och Materia!förvaltaren Klerk måtte kallas, för att afhöras rörande tilldragelsen. Detta lemnades af Stolienburg och de anklagade obestridt, och Krigsrätten uppsköt, med bifall till Aktors och klagandernes begäran, ytterligare handläggning af målet, i afvaktan på Holms tillfrisknande, samt förordnade tillika, att gardisterne Grip mR Das, släalla ff vadar hävanda rörrestercskan om e