fortsattes den 35 sistlidns Juni och ledde till
nya bekräftelser ej allenasi på den tygellösa
iramfart, man vid tillfället tillåtit sig, utan ock
på den inärkliga lätthet, hvarmed bragderne un-
der berörde ud fallit vederbörande ur minnet,
utan tviivel en följd deraf, att de voro så hvar-
dagliga, eiler rättare hvarnattliga.c Vi skola
oaibrutet meddela både slutpåståenderna och
utslaget, men fortsätta dock den återstående
resumen af undersökningen, emedanidenna bättre,
än nyssnämnde handlingar, visar sakens verkli-
ga beskaffenhet.
Vid justeringen af protokollet för den 23 sistl.
Maj gjordes några rättelser, neml.: af Underlöjtnan-
ten Frih. Raab, att han ej varseblifvit när eller åt
hvilka gator de två patrullerne ifrån den vid Gu-
staf Adolfs torg uppställda bataljonen blifvit ut-
sände, samt att han vid bataljonens afmareherande
endast erhållit ordres att med en truppafdelning
invänta desse båda patruliers återkomst till Gustaf
Adolfs torg; af Gardisten Grip: ait han alldeles ic-
ke kunde erinra sig, när eller under hvars befäl
han marcherat till eiler ifrån Malmtorgsgatan.
Vidare biefvo på aktors och de klagandes derom
gjorde yrkande, efter aflagd ed, såsom vittnen af-
hörde:
4) Underlöjtnanten Frikerre Raab, som vidhöll
sin förra berätielse, endast med den rättelse, att
bana ej bestämdt kunde erinra sig, om nyssbemälde
bataljon redan afmarcherat från torget, då löftnan-
ten förmärkte bullret och kavalleripatrullen å Malm-
torgsgatan; dock ville han påminna sig, att batal-
jonen då varit under afmarch.
2) Fanjunkarn Myreen, som förblef vid sin för-
ra berättelse.
3) Folgardisten Lindström. Han åberopade
sin förut aflagda berättelse, men kunde ej upplysa,
; uruvida bataljonen redan hade afmarcherat från
torget, då kavalleri-patrullen ankom från Mslm-
torgsgatan.
4) Fotgardisten Grip, Han mindes, såsom han för-
ut uppgifvit, hvarken när och af hvem han blifvit
kommenderad till Malmtorysgatan, ej eller när
och af hvem han kommenderades derifrån, men
vidblef dock sin uppgift, att han jemte åtskilliga
andra gardister den ifrågavarande aftonen stått på
Malmtorgsgatan.
5) Fotgardisten Rask berättade följande: Ifrågava-
rande afton hade han tillhört den truppafdelning,
som varit uppställd emellan hörnen af Castenhef
och Develska huset, så att vägen ifrån nämnde ga-
ta till torget varit stängd afdenna postering, hvars
befälhafvare, enligt hvad Rask ville erinra sig,
skulle varit Herr Underlöjtnanten Friherre Raab.
Tillspord, om de ifrån Malmtorgsgatan ankomne
personer tillåtits att framgå till torget, svarade
Rask. anej! vi tillsade dem att vända om; men på
ytterligare fråga, hvem som gifvit Rask befallning
att hindra folket att framgå till torget, genmälde
Rask, att det ej varit Rask utan hans kamrater,
som hindrat folket att framgå. Rask tillade, att
ban vid tilifället blifvit illamående, så att han nöd-
gats gå ur ledet och begifva sig in i Castenhofs-
huset, och att detta hans illamående vore orsaken
dertill, att han ej nu kunde lemna fullständigare
berättelse om tilldragelsen. Rask ville eriara sig,
aut den ifrågavarande posteringen haft fronten åt
Gustaf Adolfs torg och ryggen åt Malmtorgsgatan,
samt att en hästgardistpatrull kommit sakta ridan-
de utför Malmtorgsgatan igenom infanteriposterin-
gen, som dragit sig åt sidan, medan patrullen ri-
dit fram.
Så väl Rask som Grip voro mycket ostadiga i
sina berättelser.
Hästgardisten Lindberg, tillfrågad huru länge
huggningen fortfor och om hela patrulien deltog
deruti, svarade, att den fortfarit 4 å 5 minuter,
eliar ända till patrullen kommit till hörnet af Freds-
gatan, samt att Lindberg bestämdt sett, att korpo-
ralen Almqvist, äfvensom gardisterne Frank, Hall-
berg, Ågren, jemte Lindberg, deltagit uti huggnin-
en.
; Fanjunkaren Stoltenburg fortfor likväl att neka
till den utgifoe befallningen. Tilifrågad, buru den
rapport, som han efter förrättad patrullering mer-
berörde afton afgifvit till Hr t. f. Öfverståthållaren,
varit beskaffad, förklarade Stoltenburg, att han af-
rapporterat: att han å Malmtorgsgatan anträffat en
större folksamlig, att han varnat folket och tillsagt
dem att åtskiljas; att de genast ätlydt tillsägelsen
och att för öfrigt ingenting passerat.
Då derefter for vederbörande tillkännagafs, att
bästgardisten J4 2 Holm blifvit ertappad och vore
å lasarettet inlagen, förklarade aktor och klagan-
derne sig vilia dröja med sina slutpåståenden, till
dess Holm blifvit hörd. Aktor uppgaf derefter, att
Hr Protokolissekreteraren Wall och Kanslisten i
Krigskollegium Hr Kruskopf skulle kunna medde-
la upplysningar om den öfverklagade händelsen och
anhöil derföre om deras kallelse till en amnan dag,
och de klagande begärde, att Guldsmeden Boije
och Materia!förvaltaren Klerk måtte kallas, för att
afhöras rörande tilldragelsen.
Detta lemnades af Stolienburg och de anklagade
obestridt, och Krigsrätten uppsköt, med bifall till
Aktors och klagandernes begäran, ytterligare hand-
läggning af målet, i afvaktan på Holms tillfrisknan-
de, samt förordnade tillika, att gardisterne Grip
mR Das, släalla ff vadar hävanda rörrestercskan om e-