uppdrog ett förhänge vid ingången till ett angrä ,
sande kaniaett, Pachevo, som framskyndade cy, å
vitie innesluta henne i sina armar. Elvira up p
ell rop och nedföll sanslös. I samma ögo:
hör man ett rop wif.år och med lågande
gammt ca dvik i handen instörtar Miguel. dastiga-
va an biixtea kastar ban sig öfver sin br Orson, ge
nosa griar höga med förnyade SYD och strac-
bonon IAS vil siaa fötter. Pe tefter falisr
kaj, lutor sig öfvor Kroppen, betraktsr ho-
Palt OCh stöter dolken ånyo Å
(ande, ot sret kunde und-
samma ÖRgvgs Mick jiniranga
lika IM od några g erancariku-
Mig el. — Ioland åskådar-
ber. irker man Naviera, som
oogUtr sig dit, för avi va-
åennes koostsrepp förbe-
bon, som föraniedd doktorns
Jarncie och sedermera päåskyn dat
nom, 8tt hoa under, odat
fiastålla honor . bilen, deri han underrätvades
gm sia bror 5
vel Å
Pgaf
ablick
blickar
2d Gti Viiusd
ia, lissom it
Fa ör annades atlrätitvison. Hans
många vittnen, att dec skulle va-
delse nma. PHessutom vövskade
a och beklagade sig öfver sen-
varna, som dröjde att afrurna
au bict den falla och innetöll,
av al två Doemioikaner-raan-
alfräisspiaisen och der varda
Tor
Re fm orm
ighet, vi i början af
cunha villa icke bikta.
1 afrästsplatsen och we
tillbaka i fängelset. För-
iom presterneg, anv underkasta
visade honom den ene det
som väntar åogerfulla syndare,
3 med svartaste färger för ho-
eviga fördömelser och de åänd-
snudle blifva straffet för hans o-
ar jus: hvad jag vill, svarade
han, jag Bnedaarar firsanneisen öfver milt eget
huisuä! oGån eter frukien, att jag genom min
Gulsbespottelse nsdurager bilens vrede öfver kola
staden.2
Nar cräeviskopen primas erfor allt getta, gaf:
han befallning, ew man för denna gårg skulle skri-!
da till förbrytarens utning, I irots af bans vä-l
gran att bikirn. OYid underrättelsen derom, biefl
invånarnes i Goa bestöitning utomordenslig, ty se-
den flera årbundraden utboka bade ingen afr äte.
ning ägt rum Uusder sådana omstånd igbeter deh den!
elinävna vidskepetsen spådde den största otyeka.
— Acanba oleffrraktiigen för fjerde sången förd ur!
sitt länagise. I de: tac sonbdlieck läste man froessor i alla
kyrkor, för alt nilåra himlens vrede, och å akerp-
rättaren på schavotien fullgjorde sin pligt, föllo
alla Därvarende på ina och läste böner för den till
döden hemfaiine. (Ur lit. vu. krit. Hlätt. der Rör-
sen Ilalle d. 17 fan 1233).
TORNET TTR EPEM SRS AEA PARAR