föreslagit, att sadant matte med langelse Cnuer
böter bestraffas.
Samma Hofrätt har äfven vid bestämmelsen
om ansvar å allmän egendom föreslagit ett till-
lägg, innefattande bok-, mynt- eller naturalie-
samling, eller annan sådan statens tillhörighet
samt å kyrkas egendom, som der finnes.
Svea Hofrätt yttrar: mindre än vid flera andra
brott är det väl nödigt, att vid frågor om o-
lofligt tillgrepp lemna någon karakteristik af
gerningen, samt att den, som blifvit i Lagför-
slaget lemnad, icke heller vore fullt tillfreds-
ställande. Hofrätten tillstyrker, att all karak-
teristik på detta brott, som i allmänna begrep-
pet syntes vara tillräckligen bestämdt, må ute-
slutas. 1t)
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge deremot
anmärker, att ehuru i 1734 års lag ej finnes
uttryckt, hvad med stöld bör förstås, och brot-!
tets allmännelighet måhända gjorde en förkla-
ring af kännetecknen derå miadre oumbärlig,
torde den dock lika litet vid detta brott, som
de öfriga, hvilka lager bestraffar, kunna eller
böra uteslutas. Hofrätten anser det af Lagkom-
mitten nyttjade uttryck till betecknande af stöld
taga i cbesittning, icke stå väl tillsammans med
bestämmelsen att tjufbrott är fullbordadt när
gerningsmannen till sig tagit eller af stället flyt-
tat det tillgriprma, ändå att han ej humnit det
bortföra., Assessoren Schmidt var af den tan-
ke, att berörde bestämmelse borde ur lagförsla-
get utgå, enär begreppet å detta brett i en fö-
regående blifvit bestämdt och man ägdei ett
serskildt kapitel bestämmelser till ledning, hu-
ruvida ett brott skulle anses fullbordadt eller
endast försökt. Då Hofrätten fullkomligen in-
stämmer uti den i lagförslaget antagna grund-
sats, att, vid bestämmande af bestraffningen
för stöld, afseende väl borde göras å det till-
gripnas större eller mindre värde, utan attlik-
väl detta, på sätt nu gällande lag stadgar, finge
utgöra en bestämd beräkningsgrund för straff-
barheten, kan Hofrätten icke eller inse giltigt
skäl att i lagförslaget bibehålla de olika benäm-
ningarne snatteri och stöld, eller att bestämma
någon på beloppet af det tillgripna grundad
gräns dem emellan, en skilnad, som de flesta
länders lagstiftningar ej kände och som ej eller
funnes i Norska brottmålslagen. Fastän Hof-
rätten sålunda velat upphäfva skilnaden mellan
snatteri och stöld, bar Hofrätten dock föresla-
git, att alla sådane tjufnadsbrott, som ske under
de i 3 af 22 kap. S.B. uppräknade försvåran-
de omständigheter, och hvilka, enligt lagförsla-
get, endast straffas med fängelse, då tillgreppet
ej går öfver 3 Rdr, borde ovilkorligen beläggas
med straffarbete från 6 månader till trenne år.
Assessor Schmidt har ansett den i lagförslaget
förekommande skilnad mellan stöld och snatte-
ri böra bibebållas.
Götha Hofrätt föreslår, att förlust af medbor-
gerligt förtroende alltid må förenas med straff
för stöld samt tredje resan snatteri, hvilket
brott i Lagförslaget bestraffss lika med stöld.
Det i Lagförslaget förekommande stadgande,
att den, som under en lagföring öfvertygas haf-
va å serskilda tider eller ställen snattat, skall
dömas för snatteri, ändå att sammanlagda vär-
det öfverstiger den derför bestämda gräns, an-
ser Svea Hofrätt böra ändras i öfverensstäm-
124) Det är långt ifrån, att begreppet om tjuf-
nadsbrott är allmänneligen kändt, åtminsto-
ne hör man personer äfven med bildning städ-
se förvexla åverkansbrott, tjufnadsbrott,svik-
ligt förfarande med anförtrodt gods jemte flere
audra slags förbrytelser. Häröfver må man
ingalunda förundra sig, då 4734 års lagstif-
tare icke synes hafva ägt något klart begrepp
om hvad med tjufnadsbrott egentligen bör
förstås. — Stundom kallas försnillning afan-
förtrodt gods tjufnad t. ex. i 42: 3. M. B.;
så benämnes äfven tillgrepp af gods, som
finnes å stranden efter förolyckadt fartyg
(se 42: 5. M. B.). Till och med ett upp-
såtligt förfarande af egendom kallas tjufnad
(se 42: 4. M. B.). Att taga svikligen något
af barn eller afvita kallas äfven tjufnad (se
42: 4.,). Det synes vara hög tid, att en så-
dan -villervalla i begrepppen, om hvad som
utgör tjufveri, afbjelpes. Då man såsom Lag-
kommittea systematiskt behandlar ett ämne,
måste man göra sig ett klart och tydligt
begrepp derom. Dessutom är det nödigt,
att å brotten meddela en fullständig och
noggrann karakteristik, så vida det skall
PR KT AV I KO a