föreslagit, att sadant matte med langelse Cnuer böter bestraffas. Samma Hofrätt har äfven vid bestämmelsen om ansvar å allmän egendom föreslagit ett tilllägg, innefattande bok-, mynteller naturaliesamling, eller annan sådan statens tillhörighet samt å kyrkas egendom, som der finnes. Svea Hofrätt yttrar: mindre än vid flera andra brott är det väl nödigt, att vid frågor om olofligt tillgrepp lemna någon karakteristik af gerningen, samt att den, som blifvit i Lagförslaget lemnad, icke heller vore fullt tillfredsställande. Hofrätten tillstyrker, att all karakteristik på detta brott, som i allmänna begreppet syntes vara tillräckligen bestämdt, må uteslutas. 1t) Hofrätten öfver Skåne och Blekinge deremot anmärker, att ehuru i 1734 års lag ej finnes uttryckt, hvad med stöld bör förstås, och brot-! tets allmännelighet måhända gjorde en förklaring af kännetecknen derå miadre oumbärlig, torde den dock lika litet vid detta brott, som de öfriga, hvilka lager bestraffar, kunna eller böra uteslutas. Hofrätten anser det af Lagkommitten nyttjade uttryck till betecknande af stöld taga i cbesittning, icke stå väl tillsammans med bestämmelsen att tjufbrott är fullbordadt när gerningsmannen till sig tagit eller af stället flyttat det tillgriprma, ändå att han ej humnit det bortföra., Assessoren Schmidt var af den tanke, att berörde bestämmelse borde ur lagförslaget utgå, enär begreppet å detta brett i en föregående blifvit bestämdt och man ägdei ett serskildt kapitel bestämmelser till ledning, huruvida ett brott skulle anses fullbordadt eller endast försökt. Då Hofrätten fullkomligen instämmer uti den i lagförslaget antagna grundsats, att, vid bestämmande af bestraffningen för stöld, afseende väl borde göras å det tillgripnas större eller mindre värde, utan attlikväl detta, på sätt nu gällande lag stadgar, finge utgöra en bestämd beräkningsgrund för straffbarheten, kan Hofrätten icke eller inse giltigt skäl att i lagförslaget bibehålla de olika benämningarne snatteri och stöld, eller att bestämma någon på beloppet af det tillgripna grundad gräns dem emellan, en skilnad, som de flesta länders lagstiftningar ej kände och som ej eller funnes i Norska brottmålslagen. Fastän Hofrätten sålunda velat upphäfva skilnaden mellan snatteri och stöld, bar Hofrätten dock föreslagit, att alla sådane tjufnadsbrott, som ske under de i 3 af 22 kap. S.B. uppräknade försvårande omständigheter, och hvilka, enligt lagförslaget, endast straffas med fängelse, då tillgreppet ej går öfver 3 Rdr, borde ovilkorligen beläggas med straffarbete från 6 månader till trenne år. Assessor Schmidt har ansett den i lagförslaget förekommande skilnad mellan stöld och snatteri böra bibebållas. Götha Hofrätt föreslår, att förlust af medborgerligt förtroende alltid må förenas med straff för stöld samt tredje resan snatteri, hvilket brott i Lagförslaget bestraffss lika med stöld. Det i Lagförslaget förekommande stadgande, att den, som under en lagföring öfvertygas hafva å serskilda tider eller ställen snattat, skall dömas för snatteri, ändå att sammanlagda värdet öfverstiger den derför bestämda gräns, anser Svea Hofrätt böra ändras i öfverensstäm124) Det är långt ifrån, att begreppet om tjufnadsbrott är allmänneligen kändt, åtminstone hör man personer äfven med bildning städse förvexla åverkansbrott, tjufnadsbrott,svikligt förfarande med anförtrodt gods jemte flere audra slags förbrytelser. Häröfver må man ingalunda förundra sig, då 4734 års lagstiftare icke synes hafva ägt något klart begrepp om hvad med tjufnadsbrott egentligen bör förstås. — Stundom kallas försnillning afanförtrodt gods tjufnad t. ex. i 42: 3. M. B.; så benämnes äfven tillgrepp af gods, som finnes å stranden efter förolyckadt fartyg (se 42: 5. M. B.). Till och med ett uppsåtligt förfarande af egendom kallas tjufnad (se 42: 4. M. B.). Att taga svikligen något af barn eller afvita kallas äfven tjufnad (se 42: 4.,). Det synes vara hög tid, att en sådan -villervalla i begrepppen, om hvad som utgör tjufveri, afbjelpes. Då man såsom Lagkommittea systematiskt behandlar ett ämne, måste man göra sig ett klart och tydligt begrepp derom. Dessutom är det nödigt, att å brotten meddela en fullständig och noggrann karakteristik, så vida det skall PR KT AV I KO a