BR nn som i mordisk afsigt påtänder ett hus, de en stor folksamling fiones, hvilken helt cc hållet blir innebränd, och den, som endast afsigt att göra skada, sätter eld å eit bonings hus, det han trodde å den tid vara öfvergi! vet af menniskor; men en sådan oförmodad inkommer och ljuter döden? FORTSÄTTNING AF DISSKUSIONEN RÖRAN BE DET SVENSKT-ENGELSKA GRUF-KOMPANIET. cInsändaren i Minervau bar uppträdt i Afton bladet JM 463 på ett sätt, hvilket gör mig honon desto mera förbunden, som han, — denne för mi obekante dissentator, hvilken jag nu vill kalla RH X, — håller sig vid saken, utan att för mycket br tig om personerna — Alltså till saken igen, utar omsvep: I fall jag ej irrar mig, äro vi temligen en se om de vigtigarte principerne, såsom att chrar je privilegium är en tvångströja, fiåv hvilken mar borde, heldst såsom Biukspatron, bedja Gud och menniskor förskona gig;x ty churu skall patroner kunna drifva sin näring, då ban icke fritt får rör: sina armara, hamrar och blåsmachiner m. m.?! — Nej. — Mon ulåt patronen få tillverka så myck. han vill och kan,c — säger Ir X. med fulit skäl — ty då är alltsammans hjelpt. — Emot desaa ord eller deras rätt förståddsa mening har jog desto mindre talat, nu eller någonsin, sor det just varit och är min trosbekännelse, i både bandelsoch näringsfrågor, att låta ellting gälla hvad det kan. — Derföre har äfven jeg siltid kommit till enehanda resultat med Hr X., caat alldeles taga bort privilegiernaa, eller ock — hvil. ket är ungefär detsamma — att köka ut dem gräns. löst, så att hvar och en må erbålla fullkomlig frihet att röra sig,a ty säkert torde vara, att vi då skulle få en helt annan oeh mera vinstgifrande jernhandtering. I alit detta theoretiserande synes ingen dissensus äga rum. Låtom oss då se huru kontroverser kanarta sig i frågan om tillämpningen, serdeles hvad angår tackjervets gencrella eller partictla utskeppning. — Hvad då första frågan vidkommer, så lärer det ej varit programförf.s mening, Btt man t hast skulle åstadkomma en obegränsad rättighet för endast tackjerns-(xport, utan att äfven, och med detsamma, en olimtterad stånejernstillverkning medgåfves. — Nej. — Bolaget har åsyftat och åsyftar en gencrell fri örelse af hela Sveriges jirnhandtering. Men som man, ej utan skål, befarat en fortsättning ef de gamla invänningarne deremot, så önskade man en partiell frihet, endast för Lappland, att börja med, för att på långt håll begynna reformen. Således har bolsget, igenom den åsyftade partiella exportfribeten, ej velat ckringgåa principen för det generella förbudet, utan ville, fast heldre, så der beskedligt, gå den rekt på lifvet, för att väcka, oroa, och — hvarföre ej säga det — utrota dessa fördomer, i fali de, efter en mogen, dock ej evinnerlig, gröfning, befunnos värde att dö eller vika för liberalare grundsatser. — Må man förskräckas öfver denna radikalism, i fall det så månde kallas att åsyfta och vilja medverka till ett mera statsrättsoch sakenligt fö farande; men må man dock slutligen betänka saken och dess sanna förbållande: Sveriges jord, sjöar och berg äro uppfyllde med jernpartiklar, till den grad, attjordbruket deraf lider. Vårt fordom så kallade aJernbäralanda tyckes af naturen vara ämnadt till en stor jernfabrik; och hvarföre då ei, i stort, lyda naturens alltid rigtiga vink?; — aNeja, säger man; avi böre hushålla med råämnet, så att det står bi äfven för våra efterkommande; och dessutom — så tillägger man — böre vi akta oss för att, genom en stor produktion, nedtrycka prisdt.a — På första momentet svareas, att sjöoch myrmalmern: hittills växt fortare än vi bunnit upptäcka och an värda dem, och en stor del af våra gamla jernberg synas vara inemot outtömlige; oberåknadt de nya, som alltjemt upptäckas. — Och sedan Lapplands aeviga malmfälta omsider kommit i räkningen, torde man, utan öfverdrift, kunna påstå, att svenska jern melmsbergen, ja till och med endast de i norra Lapplend, stå bi, under sekler, för hela Furopa; ty märk: utom Gelhlivare och Ruotivaie, i hvilke de pura malmlagren torde, sammanlagdt, utgö a er half qvadratmil, finnas dylika mealmfält också I Karvik, Ekströmsberget, Luossavaare, Heukivaars, Kirunavaara och Junosuvandofålten m. fl. Det tycks således vera temligen afgjordt, att våra malmtillgångar äro, för sekler, outtömliga; och kolskogarnes tillräcklighet har i en föregående artikel, (i AM 172,, blifvit ådagalagd. Hvad fattas då annat än arbetsoch handelskrafter, d. v. 8. perningar, jemte frihet att röra sig. Hvad angår vissa personers fruktan att vi Svenskar, genom ökad produktion, skulle nedtrycka priset, så borde man i det fallet vysra lugn; ty nog lärer. man veta, att hela vår nuvarande jernproduktion är snart sagdt en qvantitatifnullitet i verldshandeln, ock stt några tusen skeppund jern, mer eller mindre, från Sverige, kunna ersättas genom en veckas forcerad blåseing allenast i England, om konjunkturen så forårar. England bar, på sednere tider, nödgats mångdubbla sin jerntillverkning och rätta den efter det ökade konsumtionsbehofset samt köparnes beqvämlighet, just derföre att vi ej hafva gjort det, utan fåvitskeligen inbillat oss att En gelsmännen, som alltjemt utvigat sin rörelse, skulle kunna hållas in statu quo genom våra restriktioner. Sådant var orimligt, och just derigenom ett vi ej rättade vår produktiensoch hendelsfri het efter utlinningarnes behof, hafva våra probibitister framtvingat den i jemnbredd med bekofvet eto——X XJ rOLOOOLVjväQvväjäkO ERRORS An AA s AA a vs Ar å DNR