BR nn
som i mordisk afsigt påtänder ett hus, de
en stor folksamling fiones, hvilken helt cc
hållet blir innebränd, och den, som endast
afsigt att göra skada, sätter eld å eit bonings
hus, det han trodde å den tid vara öfvergi!
vet af menniskor; men en sådan oförmodad
inkommer och ljuter döden?
FORTSÄTTNING AF DISSKUSIONEN RÖRAN
BE DET SVENSKT-ENGELSKA GRUF-KOM-
PANIET.
cInsändaren i Minervau bar uppträdt i Afton
bladet JM 463 på ett sätt, hvilket gör mig honon
desto mera förbunden, som han, — denne för mi
obekante dissentator, hvilken jag nu vill kalla RH
X, — håller sig vid saken, utan att för mycket br
tig om personerna — Alltså till saken igen, utar
omsvep: I fall jag ej irrar mig, äro vi temligen en
se om de vigtigarte principerne, såsom att chrar
je privilegium är en tvångströja, fiåv hvilken mar
borde, heldst såsom Biukspatron, bedja Gud och
menniskor förskona gig;x ty churu skall patroner
kunna drifva sin näring, då ban icke fritt får rör:
sina armara, hamrar och blåsmachiner m. m.?! —
Nej. — Mon ulåt patronen få tillverka så myck.
han vill och kan,c — säger Ir X. med fulit skäl
— ty då är alltsammans hjelpt. —
Emot desaa ord eller deras rätt förståddsa mening
har jog desto mindre talat, nu eller någonsin, sor
det just varit och är min trosbekännelse, i både
bandels- och näringsfrågor, att låta ellting gälla
hvad det kan. — Derföre har äfven jeg siltid
kommit till enehanda resultat med Hr X., caat
alldeles taga bort privilegiernaa, eller ock — hvil.
ket är ungefär detsamma — att köka ut dem gräns.
löst, så att hvar och en må erbålla fullkomlig fri-
het att röra sig,a ty säkert torde vara, att vi då
skulle få en helt annan oeh mera vinstgifrande
jernhandtering.
I alit detta theoretiserande synes ingen dissen-
sus äga rum. Låtom oss då se huru kontroverser
kanarta sig i frågan om tillämpningen, serdeles
hvad angår tackjervets gencrella eller partictla ut-
skeppning. — Hvad då första frågan vidkommer,
så lärer det ej varit programförf.s mening, Btt man
t hast skulle åstadkomma en obegränsad rättighet
för endast tackjerns-(xport, utan att äfven, och
med detsamma, en olimtterad stånejernstillverkning
medgåfves. — Nej. — Bolaget har åsyftat och å-
syftar en gencrell fri örelse af hela Sveriges jirn-
handtering. Men som man, ej utan skål, befarat
en fortsättning ef de gamla invänningarne deremot,
så önskade man en partiell frihet, endast för Lapp-
land, att börja med, för att på långt håll begynna
reformen. Således har bolsget, igenom den åsyfta-
de partiella exportfribeten, ej velat ckringgåa prin-
cipen för det generella förbudet, utan ville, fast
heldre, så der beskedligt, gå den rekt på lifvet, för
att väcka, oroa, och — hvarföre ej säga det — ut-
rota dessa fördomer, i fali de, efter en mogen, dock
ej evinnerlig, gröfning, befunnos värde att dö eller
vika för liberalare grundsatser. —
Må man förskräckas öfver denna radikalism, i fall
det så månde kallas att åsyfta och vilja medverka till
ett mera statsrätts- och sakenligt fö farande; men må
man dock slutligen betänka saken och dess sanna
förbållande: Sveriges jord, sjöar och berg äro upp-
fyllde med jernpartiklar, till den grad, attjordbru-
ket deraf lider. Vårt fordom så kallade aJernbä-
ralanda tyckes af naturen vara ämnadt till en stor
jernfabrik; och hvarföre då ei, i stort, lyda natu-
rens alltid rigtiga vink?; — aNeja, säger man; avi
böre hushålla med råämnet, så att det står bi äf-
ven för våra efterkommande; och dessutom — så
tillägger man — böre vi akta oss för att, genom
en stor produktion, nedtrycka prisdt.a — På för-
sta momentet svareas, att sjö- och myrmalmern:
hittills växt fortare än vi bunnit upptäcka och an
värda dem, och en stor del af våra gamla jernberg
synas vara inemot outtömlige; oberåknadt de nya,
som alltjemt upptäckas. — Och sedan Lapplands ae-
viga malmfälta omsider kommit i räkningen, torde
man, utan öfverdrift, kunna påstå, att svenska jern
melmsbergen, ja till och med endast de i norra
Lapplend, stå bi, under sekler, för hela Furopa;
ty märk: utom Gelhlivare och Ruotivaie, i hvilke
de pura malmlagren torde, sammanlagdt, utgö a er
half qvadratmil, finnas dylika mealmfält också I
Karvik, Ekströmsberget, Luossavaare, Heukivaars,
Kirunavaara och Junosuvandofålten m. fl. -
Det tycks således vera temligen afgjordt, att våra
malmtillgångar äro, för sekler, outtömliga; och kol-
skogarnes tillräcklighet har i en föregående artikel,
(i AM 172,, blifvit ådagalagd. Hvad fattas då annat
än arbets- och handelskrafter, d. v. 8. perningar,
jemte frihet att röra sig.
Hvad angår vissa personers fruktan att vi Sven-
skar, genom ökad produktion, skulle nedtrycka pri-
set, så borde man i det fallet vysra lugn; ty nog lärer.
man veta, att hela vår nuvarande jernproduktion är
snart sagdt en qvantitatifnullitet i verldshandeln, ock
stt några tusen skeppund jern, mer eller mindre,
från Sverige, kunna ersättas genom en veckas for-
cerad blåseing allenast i England, om konjunktu-
ren så forårar. England bar, på sednere tider,
nödgats mångdubbla sin jerntillverkning och rätta
den efter det ökade konsumtionsbehofset samt kö-
parnes beqvämlighet, just derföre att vi ej hafva
gjort det, utan fåvitskeligen inbillat oss att En
gelsmännen, som alltjemt utvigat sin rörelse, skul-
le kunna hållas in statu quo genom våra restrik-
tioner. Sådant var orimligt, och just derigenom
ett vi ej rättade vår produktiens- och hendelsfri
het efter utlinningarnes behof, hafva våra probi-
bitister framtvingat den i jemnbredd med bekofvet
eto——X XJ rOLOOOLVjväQvväjäkO ERRORS
An AA s AA a vs Ar å DNR