a RP RR SM AV PB TM
es LAS
dervardigheter, uttröttas eller! afskräckas ifrån ett
fortsatt bemödande aut afskaka bojorna! — Låtom oss
i Lappland etablera en stor koloni, med egna smäl-
hyttor å rära inti!l bergen som skogstillgångarne
medgifvs; och låtom oss i Norrland, så nära til:
bafssiraiden som rimligt är, bygga ett eller flere
valsverk till förädlinde af Lappska tockjernet. Mig
lyster då se om ej slutliga resultstet deraf skall
blifva både vår och hela Sveiges frihet i jernhand-
teringen.
Men nu har ock den önrskan blifvit yttrad, att
bolaget skule utgöras allenast af Svenskar, samt
företrädesvis af bergsmän och patroner. Deri se:
jag endast jernarlstokratism; ty n,ttan af Engelska
medintress:uter, hvilke, till att börjs med, kunde bli
vå a lärare, är obestridlig. Antarom till och med att
det ru projekterade bolsget komme, slutligen, att
bestå af endast utlänningsr. Så myeket bättre; ty
enigheten borde väl, främlingarne emellan, bii så
mycket göre; och desto bättre gick saken framåt.
aMen vi öfverrumplades och öfverlistades af demc;
säger man, darrande ef fö skräckelse för det nya
muvemanget; och jag svarat: att om Svenska fol-
ket och dess reze:lng, låter en hermd full Es-
gelsmän förbrylla sig, å — — Dock nej! Det är
icke möjig!; ty Serskerne äga ju lagstiftnings-
rätlen; och här är ej fråga em att bilda en stat i
staten, utan tvärtom, ait kultivera moderlandets ö-
demarker, i skydd af gällande eller blifvande la-
ar; och om man ej förstår att stifta dem så att de
någorlunda ärligt värna en och hvar, så — gånge
man till hvils; och tale då ingen mer om vederbö-
randes habilite. De främlingar, som, i Lappland
eller annorstädes, deponera sitt mynt, risquera tyd-
ligen inest, ech det torde fordras långt mera cir-
cumspection och varsamhet för dem och deras kom-
panjoner att värja sig, än för regeringen och rik-
sens ständer; ty makten har långa armar, i fali
den vill, och dens ve victis kan nu som förr
falla myckert tungt hvarhelst höga vederbörande
epröfra det skäligt.v — Men vare förderskulliugn
i afseende på följderne af de Engelska jernverksko-
lonisterna, i fatl de komma; . men man vare ock
ärlig mot dem, både först och sist, och låte den an
borna k. Svenska afundsjukan få hvila sig; ty om
våra egna bruks- och penningkarlar vilja röra på
sig så vågar jag försäkra att också de, samt och
sjenerligen, kunna, i det vida Lappland, få Gu-
di nog af både skog, jernmalm och strömmar, äf-
ven om tio Engelska bolag orgamisera sig der; ty
märk: i Rouiivare äro blott två utmål tagna, men
icke alls brutna, och der finnes tillgång för misst et
halft hundrade utmål, ofsen jord, oberäknadt det midt
emet liggande Karvik-berge:, som är en från sidan
ef Waili-f.eilet, utskjutande jernmalmsklump af fle-
retusen qvadratfamuer, allt c(van jord. — Hvad an-
går det verldsbekanta Geillivare, så bearbetas en
gast ett par utmål af dess aeviga malmfält, oci
detta ringa qvantum ma:m fö.es dels till det fjer-
ran liggande Göljen, en enda masugn, vid Ängeså-
elfren, dels ock, genorn skogarne, till Edeforss, samt
derifrån vidare, på stora Luleå elf, ner till Selei.
På hela sväcknicrgen, ifrån Gellivare till Selet
kunede flere masugsar byggas vid Luleå elfvens små
sidoströmmar, samt utomdess vid Råneå elf och dess
greoar. — Samma!edes ock vid Lina-elfven, som
f amgår straxt nedanför Gellivare Malmberg. Item
vid Wassera-ån, deri Baron Hermelin lät uppföra en
bläster-ugn, som nätt och jemt fardiggjurdes,
pröfveades och — förföll med Hermelins affårer. —
Aro de nyssnämnda bergen, samt deras mer än
20 mil långa strömdrag och skogssträckor ej nog,
så vände man sin håg åt Jukkasjärvi, der Ekströms-
berget, Luossavaara, Heukivasara, Kirunavaara,
Svapparaara och Junosuvardo-fälten, m. fl., sko
la vara lika så goda, rikhaltiga och outtömlige
som Ruotivare och Geilivare. — Ja, N. Lappland
bar tillräckligt förråd af jernmalms-fält för hela
Europas spekulationer, vågar jag tro; och väl gör
fördenskull ej den eller de, som för mycket prohi-
bera eller afskräcka, vare sig ut- eller inrikes se
kulanter. Frågan bör här, som i de flesta fall.
vera att finna ett praktiskt, d. v. s. förstårdig!
sätt att, i alle, gå till våga, — och derom mers
framdeles, i fall en utförligare beskrifaing kan gag-
na sakon.
Hr X. har segt att jag fordrar det hvarje
Srukspatron skall göra sig till en Baron Her-
melin i hendlingssästet. — Men hvar står det
skrifvet ?! ty så har jag :jelf hbvarken tänkt, talat
eller någonsin skrifvit. — Jag her sagt att Baron
Hermelin var en ädel man; — och derom vittne
hans gerningar, jemte Lapplands innevånare. Men
icke her jag sagt att han gick alldeles förstån-
digt tillväga, fastän jag ej velat serdeles omorde
hans bristjälliga beräkningar. Hen var för mycket
poetisk, i äldre mening, och för litet ideal-realist
såsom man nu, ej utan skäl, vill ha det; och eme-
dan hans planritningar voro för stora, i förbållande
till möjligheten att utföra dem, så föll både mä
staren och hans balffärdiga verk. — Vars det no,
sagåt om den fallne ädlingen. Mig lyster ej a!
sarga hans minne. —
J. Engströra.
) Skall jag äfsen härom utsäga min mening, s
hänvisar j.g till S!itöfrågan, som just nu cirkulera
för att samla trrikes skäl till ett blifvende afslag. Sc
torde ock proceduren bli med Engelska bolags
män äfven i Leppland; och jag skall visst ick:
bi den siste ast hänvända mig till de K. Sven
skarne, som hvarken sakna penningar öller kraf:
ett uträtta något stort och godt, om de blott,vil
ja det sjelfve och sen dertill få tof.n
BLANDADE ÄMNEN
— Vid komiska operan i Paris råder myc-
en verksamhet. En ny opera af Adam är nära
ärdig, och repetitionerna hafva redan börjat. Scribe