Men om nu våra ytterligt stationära och i
prohibitions-ideer inpyrde landsmän ej vilja medgif-
va endast inrikes frihet. Om de heldre vilja låta
bönderna sofva och svälta, skogarne ruttna eller
brinna; om de vilja låta malmbergen få lika så
lång och behörig liggetida som vissa justitie-mål,
och om de ej vilja eller kunna förstå meningen af
de svenska strömfallens uppfriskande sorl, så låt
dem alla, så många som vilja, få aefva i roa,
och, på gammalt vis, smida nytt vrakjern. Ja, lais-
sez aller ces choses, Mssrs! ty den gamla pri-
vilegii-kärran blir dock slutligen förtärd af sin cäd-
la rost och måste gå sönder. Men intill dess att
så sker låtom oss ej, af tusen trotts och otaliga ve-
dervardigheter, uttröttas eller! afskräckas ifrån ett
fortsatt bemödande au afskaka bojorna! — Låtom oss
i Lappland etablera en stor koloni, med egna smält-
hyttor å rära inti!l bergen som skogstillgångarne
medgifvs; och låtom css i Norrland, så nära til
bafssiraiden som rimligt är, bygga ett eller flere
valsverk till förädlinde af Lappska tockjernet. Mig
lyster då se om ej slutliga resultstet deraf skall
blifva både vår och hela Sveiges frihet i jernhand-
teringen.