gående Engelska jerntillverkningen!, som, fordom
ringa, pu är så mångdubbelt större än vår, att der
hotar uttränga oss ur verldshandeln, der endast
Dannemorajernet ännu är oumbärligt för stålbered-
ningen. Derföre kunna ock Dannemoraverkens ä-
gare ännu taxera Engelsmännen, likasom flertalet
af Svenska stångjernspatronerna förr gjorde. Men
detta laxerande, till sin verkan lika med prohibi
tionerna, gör att Engländarne allt mer och mer an-
stränga sig, för att uppfinna något surrogat för det
dyr2 Öregrundsjernet, och om äfven dessa bemö-
danden lyckas lika väl som de förra, torde vi en
idag få bebåtla allt vårt förr som oumbärfligt an
I sedda stångjesn, hvadan tackjernet och malmerna
sedermera få hvila osh aförkofra siga, tillika med
ide deraf följande nationalförlusterna och den en-
iskilda fattigdomen. — 1 så fall kommer rår rike-
(dom på malm och forsfall att fortfara, under det
latt vi sjelfve, hädanefter som hittills, bli få och
fattige, just i följd af våra privilegicr.
Vi ha sett, buru detta fortgått, år ifrån år; huru
Engländarne, på vår bekostnad, förvärfvat efantiiga
rikedomar gerom industrill friket; vi ha sett huru de
tvingats att af sina dåliga jernmalmer bereda gedt
jern, och vi ha dock ej vågat följa deras förbätt-
rings- och föratorings-exempel. Tvertom hafva vi
stundom än bårdare åtdragit banden och förlamat
oss selfve. Nu se vi huru Norrmän och Ryssar
utvidga deras rörelse. Vi höra till ech med huru
vi hotes med cöfverrumplinga från Ostindien och
Amerika, hvarest firnes både jernmalm och skogar i
mängd. äfvensom mägtiga stenkolslager i närheten af
maimbergen, och hvarest man redan är betänkt
på derss tillgedogörande. Det oaktadt våga vi ej
ett, medan tid är, öfvergå till ett förnuftigsre sy-
stem, realisera en större del f våra malmförråder
och i tid utvidga våra få handelsförbindelser, för
att således skeffe oss något mera välstånd, kraft
ech belåtenhet. — Det ser verkligen ut som hvilade
ett probibitift missöde öfver vårt fosterland. hvil-
ket, framför många andra, behöfver just frihet till
att motarbe:a klimatets hårdhet.
Att engelska valsverksägarne skulle kunna uppkö-
pa och förädla allt svenskt tackjern, till mehn för våra
stångjerrspatroner, är ett bestämdt misstag; ty engel-
ska tackjernspreducenterna måste ju bli de svenskas
medtäflare i att sänka priset på den svenska rå-
varan, som dessutom måste, för Engelsmännen,
belastas med exporttull bär, frakt till England
och importtull derstädes, enär det ej bör förmo-
da3 att Engländarne skulle, genom tullfrihet för
det svenska tackjernet, höja dess pris, samt ned-
trycka det engelskas värde, och således skada
Ergländarne. Tvertom: det måste ju bli deras in-
tresse, att sänka priset just på det svenska tack-
jernet, och med hvarje minskad Rdr pr skeppund
svenskt tackjern ökas ju möjligheten för svenska
jernverkspatronerna, att täfla med Englands pudd-
lare, hvilkas arbetskestnad ej lärer vara så ringa,
som Hr X. uppgifvit.
De i följd af laga tillåtelse gjorda försöken, att
i Englånd afsätta svenskt tackjern, lära ock varit
så föga uppmuntrande, att man, åtminstone ännu,
ej af dem bar skäl att förutspå de svenska stång-
jernsverkens betryck eller undergång.
Men om nu så ära, — invänder man, — hvar-
till tjenar då exportfriheten? — — Den tjenar
till att alltid och allestådes låta allting gälla hvad
det kan, och att således åstadkomma och bibehåila
en nyttig täflan, hvaraf en nödvändig jemnvigt
följer.