lementariska, och som derföre af högst få per-
soner kan i minnet uppfattas, och föranleder orak-
neliga förbrytelser mot grundlagen. Hade man i
stället i grundlagen intagit blott stadganderue om
representationens samimansättnivg, dess pligter och
rättigheter eller bestämmelse, och intagit det öf-
riga i ett efter tidernas skick och utan bada sta!ts-
makternas uppbådande, för nödiga ändringar Ööp-
pet reglemente, så hade sannoiikt ,så vidt stånds-
splittringen gjort det möjligt, en mängd förbätt-
ringar i riksdags-mekaniswen redan varit tillväga-
bragta; ty olägenheterna i dessa låter praktiskt
känna sig för hvarje stånds-ledamot, som icke
blott sasom åskådare deltager i förbandlingar-
ne. Förf., som synes skapad mera för alt sam-
la, än att ordna eller organisera, burde derföre
nöjt sig med att framläsga hvad hittills från
spridda håll blifvit yttradt om representationens
brister, och öfverlemnat åt audra alt uppsätta
förslaget till deras afajelpande.
För att icke sluta med deona tilläfventyrs ej
kärkomna komplimang för en författare, som
framför allt vill synas en apraktisk man, er-
inra vi oss, att den sista i förslaget, eller
den, som bestämmer hvilkea bör betala fioler-
na, för charmonien, mellan de tre statsmakter-
na, lägger denca betalning på hela statens skul-
dror; detta förslag bör, frukta vi, åter räknas
till de overkställbsra. Så länge stånds-indel-
ningen existerar, skola de stånd, som, i förhål-
lande till deras andel i representationen äro
talrikast, all.id hålla sig fast vid det gamla, att
hvarje stånd lönar sina representanter. Detta
ser visst mycket opatriotiskt ut, men är dock
ej så alldeles oskäligt; nämnde stånd, som til-
lika äro de tyngst beskattade, skola nemligen
alltid befara, att de privilegierade klasserna i
tidens längd skola förvandla riksdags-arfvodet
till pensioner för ruinerade kamrater, hvilket
ock, med den representation förf. föreslagit, lät
sig väl praktisera, enär de privilegierade klas-
serna blott behöfde sända pålitliga voterings-
machiner och låta regeringens agenter sörja för
propositionerna. Med ett arfvode af 40 Rår,
och en riksdag hvartannat år af 4 månader,
som troligen af medlidande för behöfvande no-
tabiliteter förlänges till 6, blefve ändock något
öfver 200,000 Rdr att hvartannat år utdela bland
dessa behöfvande.
E:t förslag, som i alla hufvudsakliga detaljer
är overkställbart, är äfven i sin helhet overk-
ställbart, och då förf. dessutom sjelf icke an-
ställt någon undersökning om det generella af
representationer i allmänhet eller sin isynner-
het, finnes icke heller något skäl att underka-
sta hans opus någon generell granskning eller
någon generell jemförelse med den närvarande;
den skulle säkert leda till den slutsatsen, att
Svenska folkets lagstiftande rätt genom förfat-
tarens förslag kommit, som man säger, ur askan
i elden.
nn