lementariska, och som derföre af högst få personer kan i minnet uppfattas, och föranleder orakneliga förbrytelser mot grundlagen. Hade man i stället i grundlagen intagit blott stadganderue om representationens samimansättnivg, dess pligter och rättigheter eller bestämmelse, och intagit det öfriga i ett efter tidernas skick och utan bada sta!tsmakternas uppbådande, för nödiga ändringar Ööppet reglemente, så hade sannoiikt ,så vidt ståndssplittringen gjort det möjligt, en mängd förbättringar i riksdags-mekaniswen redan varit tillvägabragta; ty olägenheterna i dessa låter praktiskt känna sig för hvarje stånds-ledamot, som icke blott sasom åskådare deltager i förbandlingarne. Förf., som synes skapad mera för alt samla, än att ordna eller organisera, burde derföre nöjt sig med att framläsga hvad hittills från spridda håll blifvit yttradt om representationens brister, och öfverlemnat åt audra alt uppsätta förslaget till deras afajelpande. För att icke sluta med deona tilläfventyrs ej kärkomna komplimang för en författare, som framför allt vill synas en apraktisk man, erinra vi oss, att den sista i förslaget, eller den, som bestämmer hvilkea bör betala fiolerna, för charmonien, mellan de tre statsmakterna, lägger denca betalning på hela statens skuldror; detta förslag bör, frukta vi, åter räknas till de overkställbsra. Så länge stånds-indelningen existerar, skola de stånd, som, i förhållande till deras andel i representationen äro talrikast, all.id hålla sig fast vid det gamla, att hvarje stånd lönar sina representanter. Detta ser visst mycket opatriotiskt ut, men är dock ej så alldeles oskäligt; nämnde stånd, som tillika äro de tyngst beskattade, skola nemligen alltid befara, att de privilegierade klasserna i tidens längd skola förvandla riksdags-arfvodet till pensioner för ruinerade kamrater, hvilket ock, med den representation förf. föreslagit, lät sig väl praktisera, enär de privilegierade klasserna blott behöfde sända pålitliga voteringsmachiner och låta regeringens agenter sörja för propositionerna. Med ett arfvode af 40 Rår, och en riksdag hvartannat år af 4 månader, som troligen af medlidande för behöfvande notabiliteter förlänges till 6, blefve ändock något öfver 200,000 Rdr att hvartannat år utdela bland dessa behöfvande. E:t förslag, som i alla hufvudsakliga detaljer är overkställbart, är äfven i sin helhet overkställbart, och då förf. dessutom sjelf icke anställt någon undersökning om det generella af representationer i allmänhet eller sin isynnerhet, finnes icke heller något skäl att underkasta hans opus någon generell granskning eller någon generell jemförelse med den närvarande; den skulle säkert leda till den slutsatsen, att Svenska folkets lagstiftande rätt genom författarens förslag kommit, som man säger, ur askan i elden. nn