sentationens vaäasende, samt att den skadiisa ver-
kan deraf icke försvinner, så långe orsaken qvar-
står; hur har han då kunnat tro sig bota re-
presentationen med några små förändringar,
nästan utan undantag tillhörande formen?
Jemte omöjligheten, att med konungens och
ståndens begifvande afskaffa ståndsindelningen,
har Förf. för dess bibehållande anfört tvenne
skäl, som blott behöfva påpekas, för att veder-
läggas. Det första är, att med allmänna val är
ingen öfre kammare möjligt. Finnes då ingen
öfre kammare i det af Förf. sjelf citerade Nord-
amerika, eller i Frankrike? Eller gifves det
kanhända i samhället ingen så stor och akt-
ningsvärd egenskap, som börden, som lyckan
att vara född till en spilta vid hästgardet, till
verkliga eller icke verklig kammarjunkare? —
Ty att det är börden, som regnerar i Förf:s
nÖöfre kammarea, har allmänheten redan sett i
resymten af hans skrift. — Det andra skälet
för ståndsindelningens bibehållande är, säger
Förf., bristen på allmän anda, allmänt in-
tressec, d. v. s. på intresse för landets allmänna
angelägenheter. Man kunde här fråga, hvad
orsaken är, att intresse för allmänna angelägen-
heter saknas hos ett folk, som från uråldriga
tider de jure varit och är sin egen lagstiftare,
och alla skola svara: det är ståndsindelningen;
från den tid, denna infördes, kufvades intresset
för det allmänna under ståndsintresset, modfäll-
des den pallmänna andanaq, emedan den stäng-
des från möjligheten att verka, och hvarhelst
man dragit parti af ståndsindelningen, äfven då
det påstås hafva skett i god afsigt, har den
blifvit begagnad såsom söndrande medel, aldrig
såsom förenande. Men om nu så illa vore, att
ingen allmän anda funnes här i landet, borde
man då uppsåtligen ställa så till, att den ej
heller skall komma att finnas? — Ty hvad
annat gör den, som, löjligt att tänka på, söker
ställa formerna så, att den allmänna andans in-
verkan skall blifva umbärlig? ) Vi neka imel-
lertid, att en allmän andaq saknas i Sverge;
den uppenbarar sig i hundrade tillfällen, och
det är först i riksdagens laboratorium den
förvandlas till — ståndsanda. Denna sednare
är ingen profkarta på andan hos folket. Om
Förf. låter ljuset brytas genom fyra olikfärgade
glas, och får fyra kontrasterande färger, slutar
han deraf, att solljuset förlorat sin färg, sina
till enhet sammansmältliga nyanser?
En uppfinning af Förf., att upphäfva stånds-
skilnaden, har blifvit glömd i resumåten, men
förtjenar att omnämnas. Förf. föreslår näm-
ligen, att representanterne skola lotta om sina
platser på kamrarnas bänkar. Härigenom, pi-
står Förf., skola stånd och klasser nverkligen
blandas med hvarandrax, och en representa-
tion af det allmänna, åstadkommas. Risum
teneatis amici!
Detta listiga sätt att cverkligen blauda stån-
den) med hvarandra, har synts förf. lättare att
verkställa, än ståndsskilnadens upphäfvande
medelst allmänna val, och vi borde nu i ord-
ningen undersöka om ståndssplittringen, såsom
en brist, må anses lyckligen och väl afbjelpt
genom blandningen på — bänkarne; men upp-
finningen är ny och må ankomma på ett för-
sök, hvartill en politisk middag ellers. k. cor-
rupta, lämpligen kunde väljas.
Hvad verkställbarheten angår, så medgifva
vi visserligen obetingadt, att blandningen på
hänkarne är lättare att verkställa, synnerligast
sedan förf. förekommit, att ingen bondtröja el-
ler borgarerock må råka i kollision med någon
biskopskåpa eller kammarjunkareuniform; men
deraf följer dock icke, att införandet af allmän-
na val bordt anses omöjligt, hvarken med af-
seende på regeringen eller folket. Om förf.
kunnat tilltro regeringen så mycket förstånd,
att hon skulle fianas villig efterskänka enväl-
det öfver den ekonomiska lagstiftningen, så bor-
de han äfven tilltrott henne förmågan att upp-
offra den makt hon äger genom ståndssplitet,
en makt mycket angenäm för en dålig regering,
mycket oläglig för en duglig, för er som bar
så stora planer, att deras utförande fordrade
folkets odelade förtroende, hvilket, som hvar
man vet, aldrig blifvit egnadt stånden. Ser
man dervid tillika just på den närvarande tid-
punkten, så finner man väl å ena sidan myc-
I a Ara mÄlan Am AR FÅ Po oe H LL as Pe FP