Åtskilliga omständigheter under de sednast dagarne, men isynnerhet Hr Grefve Anckar svärds artikel i sista Lördagsbladet hafva gjor en diversion nödvändig för de tidziagar, son förut i några månader varit sysselsatta, att fö hela Svenska allmänheten bula upp och blås lif i någon förment vidt utgrenad förening, un der nawmn af koalition, bvilken vore så skadli; för en verklig opposition, att sjelfva Redaktö rerne af Minerva — märk väl läsare — Mi nervu och Freja, dessa, sedan många år, föl sin politiska karakter, frihetssinne och konse qveas så väl kända publicister ansett sig bör skynda fåderneslandet till undsättning och räd då — den verkliga oppositionen! Beklagligt att glädjen räckte så kort! Det var verkliger nästan obarmhertigt af Grefve Anckarsvärd att genom den öppenhet, hvarmed han yttra! sig i sin förklaring, så i ett ögonblick rifva omkull, hvad publicitetens atrollpackap (sv hon sjelf benäget kallat sig) och hennes jätte under loppet af flere månader varit så sysselsatte att uppstapla. Också har detta, till en början, alldeles förstört koncepterna hos packan. Hon har påtagligen varit urståndsatt att komma sig före det ringaste under de två dygn, som sedermera förflutit, och hon skulle varit alldeles förlorad, om ej en serskild omständighet lyckligtvis kommit henne tillhanda, likt en planka för den i hafvet skeppsbrutne, och på hvilken hon nu befinnes utsträckt och kafvande af alla krafter, för att hinna till land. — Denna omständighet bestod deri, att uti den artikel, som finnes uti vårt Fredagsblad, med rubrik: nödig kollationering med några lands orts-blad, står, att idet, så vidt man kunnat få reda på, icke var Freja, utan Minerva, som först börjat hänsyfta på någon koalition, och att detta skedde den 235 Maj). Nu lärer imedlertid så lyckligt åtburit, att ordet koalition redan den 44 Maj eller åtta dagar förut verkligen blifvit nämndt i Freja, hvilket författaren till Fredagsartikeln hade öfversett. Ett lyckligare fynd hade under närvarande förhållande aldrig kunnat göras. Det är väl i sig sjelf alldeles likgiltigt för hufvudsaken, och förändrar icke en hårsmån i det öfriga af bevisningen; men har imedlertid varit ett förträMligt medel för cpackann, att dölja sitt bryderi, till dess hon åter kommer sig före hvarföre hon ock med kommentarier deröfver fyllt nästan ett helt nummer. Lyckliga allmänhet, som blir trakterad med en så gediger andelig spis! När nu detta kunnat upptega något öfver sju spalter i Minerva, huru många spalter skola väl då, efter vanligt regula di tri, åtgå, innan Grefve Anckarsvärds artikel hinner blifva kommenterad? Ty tänk bara efter, bvilka vigtiga upplysningar uppstått genom Grefve Anckarsvärds skrift. Det är icke allenast derigenom konstateradt och medgifvet, att Grefve Anckarsvärd och Friherre af Nordin åter inträdt i sitt fordna umgängsförhållande, sedan de i flera år varit skarpa motståndare, utan äfven, att de stundom enskildt gamtalat med hvarandra öfver åtskilliga allmänna ämnen. Hvilken outtömlig grufva för så stora kombimationsförmågor, som Minervas och f. d. Utgifvarens. Att två notabla personer samtala med hvarandra om allmänna ämnen! Begriper icke Läsaren, hvilken vada redan häri ligger för en verklig opposition, sådan, som Hr Askelöf och för detta Utgifvarena naturligtvis vilja fordra — för en verklig opposition, sådan, som man önskar sig den i den antiehambre, der Minervas utgifvare tillåtes skrapa vördnadsfull fot! Men än vidare: Friherre af Nordin har perkligen tagit afsked ur statens tjenst, och pi köpet har Friberre Sprengtporten utgifvit tankar öfver representationena, hvilka äro byggda på helt andra grunder, än det Richert-Anckarsvärdska förslaget. Ser man ännu icke, huru fruktansvärd en koalition är, som redan börjar på det sättet! Ol! Du beskedliga allmänhet. bvad vårt stora kannstöparepar ännu i månader skall undfäögna dig med uträkningar om allt detta! Ty hela deras vinst och deras enda resurs, att söka göra sig bemärkta, är, atticke låtsa se, ehvad hela allmänheten nogsamt begriper, att, om det är fråga att uträtta något i oppositionsväg vid en blifvande riksdag, så är dertil! icke nog, att ett par personer enskildt samtgla Att det egentligen först var den 7 Juni.