nas ledamöter utses af hvardera kammarens talmän, hvilket valsätt förf. anser tillförlitligare än det vanliga, men ordförande och sekreterare väljas inom koiomitteerna sjeifva, och förf. lägger vigt uppå, att sekreterarne ej få tagas annorstädes än inora utskottet och af dess iedamöter, hvilka derigenom vänjas att ej lita på andra. En brist, som förf. funnit, är bristen på ett akonservatifte element. Pa Riddarhuset finnes detta, efrer förf:s tanka, allsicke; hos presteståndet mera men ej starkt nog. Förf. inrättar derföre en aöfre kammarea, att autgöra ett -skydd för minoriteten mot majoriteten, hindra och förekomma öfverilningar af lagstiftande makten, upprätthålla formernas helgd, samt bibehålla jemnvigt och harmoni mellan statsmakterne. För den, som ej låtit öfvertyga sig om nyttan af denna öfre kammare genom europeiska staternas exempel, citerar förf. Nordamerikas fristater, der, som man vet, senater fianas. Hufvuddragen i den representation, Förf. föreslår, blifva nu i kerthet följande: j Representationen består af två kamrar, en öfre och en nedre. Öfre kammaren består af: 70 adelsmän (de flesta sannolikt embetsoch tjenstemän), valde al adeln; af erkebiskopen, biskoparna och pastor primarius, utgörande tillhopa 45 personer; af 6 representanter från universiteterna och vetenskapsakademien och 3 dito från städernas magistrater, samt 20 af ofrälse ståndspersoner (troligen allesammans embetseller tjenstemän), summa 4114 l!edamöter (hvaraf 5z adelsmän och sannolikt aldrastörsta delen embetsmän). Nedra kammaren består af 60 bönder; 50 borgare; 40 ofrälse ståndspersoner (sannolikt alla embetseller tjenstemän); 33 prester eller skollärare; 6 bruksägare; 4 representant från Fablu Bergslag, summa 490 representanter (hvaraf sannolikt inemot hälften embetsmän, men i alla fall 130 privilegierade och embetsmän mot 60 oprivilegierade). I dessa kamrar tillsätter konungen, efter förslag, talmännen, och talmännen utskotten eller kommitteerna. Hvarje kammare äger sina serskilda kommittcer, och kunna äfven för vissa ärender förena sig om en gemensam ; men budgettkommitteen (statsoch bevillningsutskotten), bankkommitteen och kommittlten till granskning af statsrådets protokoller, äro gemensamma för båda kamrarne, och de förra hafva 27 af sina ledamöter ur öfre kammaren (Nb. antalet och proportionen af ledamöter i sistnämnda kommitteen är ej utsatt, men sannolikt skall hvardera kammaren tillsätta lika många). . Regeringens ledamöter kunna deltaga i diskussionen både i kamrarne och utskotten och äga företrädet till ordet framför ledamöterne sjelfve. Opinionsnämnden öfver högsta domstolen, en ,valvämnda, som utser justitieombudsmannen, fullmäktige i banken och riksgäldskontoren, samt stats-, bankooch riksgäldsverkens revisorer utses tillilika del af öfre och nedre kammarna. i Regeringens propositioner kunna föredragas och motioner väckas i hvilkendera kammare som helst. Men budgettförslaget eller propositionen, rörande statsverkets tillstånd och behof, öBlverlemnas till nedre kammaren, som dock utan diskussion måste remittera den till budgettkommittöen, hvaremot så väl öfre som nedre erhåller en afskrift af förslaget. Fråger om förändring i grundlagarne eller anmärkning mot statsråd eller föredragande behandlas efter 29 gamla riksdagsordningen (denna innehåller bland annat, att konungens beslut i mål, som röra enskilta personers eller korporationers rättigheter och angelägenheter skola icke kunna -ens nämnas, ännu mindre någon riksens stän-ders pröfning underställasq). : Alla propositioner och motioner, som uptagas, remitteras till kommitteerna. Dessa af. gifna utlåtanden till båda kamrarne, och der kammare, som motionen remitterat, kan äfver återremittera den, så väl för bättre utrednirg som för nytt utlåtande, men afslås den, sedar den andra gången återkommit, kan frågan ej me: under riksmötet i den kammaren väckas. Komit: t6erna kunna med hvarandra sammanträda oct öfverlägga, men ej tillsammans besluta. Ar ett beslut af en kammare antaget, sände: