nas ledamöter utses af hvardera kammarens tal-
män, hvilket valsätt förf. anser tillförlitligare
än det vanliga, men ordförande och sekretera-
re väljas inom koiomitteerna sjeifva, och förf.
lägger vigt uppå, att sekreterarne ej få tagas
annorstädes än inora utskottet och af dess ie-
damöter, hvilka derigenom vänjas att ej lita
på andra.
En brist, som förf. funnit, är bristen på ett
akonservatifte element. Pa Riddarhuset finnes
detta, efrer förf:s tanka, allsicke; hos prestestån-
det mera men ej starkt nog. Förf. inrättar
derföre en aöfre kammarea, att autgöra ett
-skydd för minoriteten mot majoriteten, hindra
och förekomma öfverilningar af lagstiftande
makten, upprätthålla formernas helgd, samt bi-
behålla jemnvigt och harmoni mellan statsmak-
terne. För den, som ej låtit öfvertyga sig om
nyttan af denna öfre kammare genom europei-
ska staternas exempel, citerar förf. Nordameri-
kas fristater, der, som man vet, senater fianas.
Hufvuddragen i den representation, Förf. fö-
reslår, blifva nu i kerthet följande: j
Representationen består af två kamrar, en
öfre och en nedre.
Öfre kammaren består af: 70 adelsmän (de
flesta sannolikt embets- och tjenstemän), valde
al adeln; af erkebiskopen, biskoparna och pa-
stor primarius, utgörande tillhopa 45 personer;
af 6 representanter från universiteterna och ve-
tenskapsakademien och 3 dito från städernas
magistrater, samt 20 af ofrälse ståndspersoner
(troligen allesammans embets- eller tjenstemän),
summa 4114 l!edamöter (hvaraf 5z adelsmän och
sannolikt aldrastörsta delen embetsmän).
Nedra kammaren består af 60 bönder; 50
borgare; 40 ofrälse ståndspersoner (sannolikt
alla embets- eller tjenstemän); 33 prester eller
skollärare; 6 bruksägare; 4 representant från
Fablu Bergslag, summa 490 representanter
(hvaraf sannolikt inemot hälften embetsmän,
men i alla fall 130 privilegierade och embets-
män mot 60 oprivilegierade).
I dessa kamrar tillsätter konungen, efter
förslag, talmännen, och talmännen utskotten el-
ler kommitteerna.
Hvarje kammare äger sina serskilda kommit-
tcer, och kunna äfven för vissa ärender förena
sig om en gemensam ; men budgettkommitteen
(stats- och bevillningsutskotten), bankkommit-
teen och kommittlten till granskning af stats-
rådets protokoller, äro gemensamma för båda
kamrarne, och de förra hafva 27 af sina leda-
möter ur öfre kammaren (Nb. antalet och pro-
portionen af ledamöter i sistnämnda kommit-
teen är ej utsatt, men sannolikt skall hvardera
kammaren tillsätta lika många). .
Regeringens ledamöter kunna deltaga i dis-
kussionen både i kamrarne och utskotten och
äga företrädet till ordet framför ledamöterne
sjelfve.
Opinionsnämnden öfver högsta domstolen, en
,valvämnda, som utser justitieombudsmannen,
fullmäktige i banken och riksgäldskontoren,
samt stats-, banko- och riksgäldsverkens revi-
sorer utses tillilika del af öfre och nedre kam-
marna. i
Regeringens propositioner kunna föredragas
och motioner väckas i hvilkendera kammare
som helst. Men budgettförslaget eller proposi-
tionen, rörande statsverkets tillstånd och behof,
öBlverlemnas till nedre kammaren, som dock
utan diskussion måste remittera den till bud-
gettkommittöen, hvaremot så väl öfre som ne-
dre erhåller en afskrift af förslaget. Fråger om
förändring i grundlagarne eller anmärkning mot
statsråd eller föredragande behandlas efter 29
gamla riksdagsordningen (denna innehåller
bland annat, att konungens beslut i mål, som
röra enskilta personers eller korporationers rät-
tigheter och angelägenheter skola icke kunna
-ens nämnas, ännu mindre någon riksens stän-
-ders pröfning underställasq). :
Alla propositioner och motioner, som upta-
gas, remitteras till kommitteerna. Dessa af.
gifna utlåtanden till båda kamrarne, och der
kammare, som motionen remitterat, kan äfver
återremittera den, så väl för bättre utrednirg
som för nytt utlåtande, men afslås den, sedar
den andra gången återkommit, kan frågan ej me:
under riksmötet i den kammaren väckas. Komit:
t6erna kunna med hvarandra sammanträda oct
öfverlägga, men ej tillsammans besluta.
Ar ett beslut af en kammare antaget, sände:
