vernes anspråk och någon deras åtgärd, pröfrvar Kongl. Maj:t med tillämpning af desse grundsatser, rättvist, att, med ändring af Hofrättens öfrverklagade utslag, svarandernes förde talan ogilla., — — En tredje händelse, der borgenärernas anspråk blifvit gillade på dena grund, att arfsanspråk existerat före sessionen, igenfinnes i följaude berättelse: Den 28 Januari 4794 hade Direktör Schweder och hans hustru Dorothea Gustafson upprättat ett inbördes testamente, hvaruti stadgades, såsom uti sådana är vanligt, att efterlefvande makan skulle under sitt enkotillstånd sitta i orubbadt bo. Direktör Schweder afled år 4809, och den 6 Mars samma år blef testamentet i laga ordning bevakadt, men kommunicerades den aflidnes son, Kopparslagaren ÅA. J. Schweder, icke förr än den 30 Mars 4834. Kort derefter den 40 påföljande Maj, ingaf denne sin stat till Rådhusrätten i Wennersborg och hans egendom kom under kreditorernas förvaltning. För dessas räkning anställde sysslomannen Auditören Krull, den 9 Mars 1835 klander ä testamentet, vid nämnde rätt, som ock på grund af anförde skäl upphäfde detsamma. Haäruti sökte Direktören Schweders Enka ändring hos Götha Hofrätt, anförande: att testamentet, enligt 12 Kan. 4 ärfdabalken, ej får klandras af annan än närmast? arfvinge. Denaa invändning gillades ock af Hofrätten, som på grund af anförde lagrum samt den omständighet, att någon rätt till klander å testamente icke i lag blifvit gäldbunden arfvinges borgenärer tillagd, upphäfde Rådhusrättens dom. Häremot anförde sysslomannen uti Schweders Konkursmassa hos Kongl. Maj:t, ibland annat, att, emedan Kopparslagaren Schweder afträdt sin egendom till borgenärerne efter det hans fader aflidit, arfyvet efter fadren således borde vara inbegripet bland de afträdde tillgångarne, hvilkas realiscrande tillkom sysslomännen, hvaremot, om testator, aflidit efter det hans arfvinge gjort cession, arfsanspråket, icke alls kunnat i förteckningen å afträdde tillgångar upptagas. Derjemte åberopade sysslomannen dels ett Högsta Domstolens beslut den 31 Mars 1815, uti tvisten mellan sysslomännen uti Öfversten Grefve Douglas konkurs och Friherre Lagerfelt (hvilket här ofvanför blifvit refereradt), dels ett Riksens ständers protokoll för den 24 Mars 4831, åsyftande att visa, det orden i 48 Kap. 4 ärfdabalken egentligen ej uttryckte något annai, än att den, hvilken egendomen efter testator ej genast skulle tillfalla, com ej testamente vore upprättadt, förbjudes klandra testamente. Slutligen förklarade Kongl. Maj:t genom Dom den 28 sistlidne Februari, att, som handlingarne utvisa, det Kopparslagaren Schweders fader, Direktören Schweder, redan år 4809 aflidit h således förr än Kopparslagaren Schweder, den 10 Maj 1834, till Rådhusrätten i Wennersborg ingaf ansökning om kallelse ä sina borgenärer, för att till dem afträda all sin egendom, samt deraf följde, att det fordringsanspråk, som gäldenären, på grund af arfsrält efter fadren, då möjligen kunnat ega, äfven utgjort en boets tillgång, den sökanden, i egenskap af syssloman i Schweders gäldbundna bo, tillkommit att indrifva och, likasom all annan egendom, i föreskrifven ordning förvalta; alltså och då sökanden således vari: behörig att anställe ifrågavarande talan, hvarigenom åsyfiats att, med ogillande af det utaf Direktören Schweder och hans hustru upprättade inbördes testamente, Kopparslagaren Echweders arfsrätt efter fadren måtte varda bestämd; pröfvade Kongl. Maj:t skäligt, att, med undanrödjande af Hofrättens dom, förvisa saken åter till bemälde rätt, som hade att det instämda käromålet till pröfning upptaga, samt deruti, lag och beskaffenheten likmätigt, sig utlåta. I E—— — I dag på morgonen fanns en yngre qvinnsperson, påklädd med sn ygga kläder och shawlett