vernes anspråk och någon deras åtgärd, pröfrvar
Kongl. Maj:t med tillämpning af desse grundsatser,
rättvist, att, med ändring af Hofrättens öfrverklaga-
de utslag, svarandernes förde talan ogilla., — —
En tredje händelse, der borgenärernas an-
språk blifvit gillade på dena grund, att arfsan-
språk existerat före sessionen, igenfinnes i föl-
jaude berättelse:
Den 28 Januari 4794 hade Direktör Schweder
och hans hustru Dorothea Gustafson upprättat ett
inbördes testamente, hvaruti stadgades, såsom uti
sådana är vanligt, att efterlefvande makan skulle
under sitt enkotillstånd sitta i orubbadt bo. Di-
rektör Schweder afled år 4809, och den 6 Mars
samma år blef testamentet i laga ordning bevakadt,
men kommunicerades den aflidnes son, Kopparsla-
garen ÅA. J. Schweder, icke förr än den 30 Mars
4834. Kort derefter den 40 påföljande Maj, ingaf
denne sin stat till Rådhusrätten i Wenners-
borg och hans egendom kom under kreditorernas
förvaltning. För dessas räkning anställde sysslo-
mannen Auditören Krull, den 9 Mars 1835 klan-
der ä testamentet, vid nämnde rätt, som ock på
grund af anförde skäl upphäfde detsamma. Haäruti
sökte Direktören Schweders Enka ändring hos Gö-
tha Hofrätt, anförande: att testamentet, enligt 12
Kan. 4 ärfdabalken, ej får klandras af annan
än närmast? arfvinge. Denaa invändning gillades
ock af Hofrätten, som på grund af anförde lagrum
samt den omständighet, att någon rätt till klander
å testamente icke i lag blifvit gäldbunden arfvin-
ges borgenärer tillagd, upphäfde Rådhusrättens
dom.
Häremot anförde sysslomannen uti Schweders
Konkursmassa hos Kongl. Maj:t, ibland annat, att,
emedan Kopparslagaren Schweder afträdt sin egen-
dom till borgenärerne efter det hans fader aflidit,
arfyvet efter fadren således borde vara inbegripet
bland de afträdde tillgångarne, hvilkas realiscran-
de tillkom sysslomännen, hvaremot, om testator,
aflidit efter det hans arfvinge gjort cession, arfsan-
språket, icke alls kunnat i förteckningen å afträd-
de tillgångar upptagas. Derjemte åberopade sysslo-
mannen dels ett Högsta Domstolens beslut den 31
Mars 1815, uti tvisten mellan sysslomännen uti Öf-
versten Grefve Douglas konkurs och Friherre La-
gerfelt (hvilket här ofvanför blifvit refereradt), dels
ett Riksens ständers protokoll för den 24 Mars
4831, åsyftande att visa, det orden i 48 Kap. 4
ärfdabalken egentligen ej uttryckte något annai, än
att den, hvilken egendomen efter testator ej ge-
nast skulle tillfalla, com ej testamente vore upprät-
tadt, förbjudes klandra testamente.
Slutligen förklarade Kongl. Maj:t genom Dom
den 28 sistlidne Februari, att, som handlingarne
utvisa, det Kopparslagaren Schweders fader, Direk-
tören Schweder, redan år 4809 aflidit h således
förr än Kopparslagaren Schweder, den 10 Maj 1834,
till Rådhusrätten i Wennersborg ingaf ansökning
om kallelse ä sina borgenärer, för att till dem af-
träda all sin egendom, samt deraf följde, att det
fordringsanspråk, som gäldenären, på grund af
arfsrält efter fadren, då möjligen kunnat ega, äf-
ven utgjort en boets tillgång, den sökanden, i e-
genskap af syssloman i Schweders gäldbundna bo,
tillkommit att indrifva och, likasom all annan e-
gendom, i föreskrifven ordning förvalta; alltså
och då sökanden således vari: behörig att anställe
ifrågavarande talan, hvarigenom åsyfiats att, med
ogillande af det utaf Direktören Schweder och hans
hustru upprättade inbördes testamente, Kopparsla-
garen Echweders arfsrätt efter fadren måtte varda
bestämd; pröfvade Kongl. Maj:t skäligt, att, med
undanrödjande af Hofrättens dom, förvisa saken
åter till bemälde rätt, som hade att det instämda
käromålet till pröfning upptaga, samt deruti, lag
och beskaffenheten likmätigt, sig utlåta.
I E——
— I dag på morgonen fanns en yngre qvinns-
person, påklädd med sn ygga kläder och shawlett
