t. f Förste och Kommissions-
Landtmätare i Malmö Län.
———— Jil
OM JÄSET ELLER SJELFUPPHETTADT
FODER.
(Slat fr. AF 175.)
28. Hull, trefnad och mjölkökning:
Ehuru jag ända tills dato förtgått med den ut-
fodring, som för 6:te veckan med utfodringen af
jäst foder är uppgifven, hvilken mig nu åter syn-
tes, åtminstone icke svag, har jag icke kunnat fin-
na någon skilnad i hull, hvarken i denna ladugård,
jemförd med det hull, korna under den förra utfo-
dringen ågde, eller i jemförelse med de 27 ker,
som fortfarande i den andra ladugården på det
gamla sättet blifvit utfodrade med samma qvantitet
foder. vn
Förhållandet med mjölken synes af de förut an-
tecknade jemförelserna; den har oupphörligt min-
skats, dock ej mera, än hvad som synes mig en
följd af dem afsining, som korna efter naturens
ordning äro underkastade. Imedlertid är dock ingen
den minsta anledning för hand, huru man än må
begrunda saken, som kunde gifva någon styrka till
den tro, att sjelfupphettadt foder gifver mera hull
och mjölk, än samma quantum och beskaffenhet
foder på vanligt sätt utfodradt.
Då den nya foder-metoden börjat vinna ett all-
männare förtroende, och då jag så gerna hade ön-
skat att få emotse mera gynnande resultater af de
gjorda jemförelserna, är det högst nedslående att
finna sig så bedragen i sin förväntan.
Imedlertid terde här vara stället att fästa upp-
märksamheten vid tvenne, besynnerliga företeelser
under loppet af de observerade 8 veckorna med
fäst fodring. I 3:dje veckan ökades fodret med :en
mark torrt hö uppå vattningen — denna veckan
var största mjölkafkastningen. I 6:te veckan ut-
byttes två marker halm mot två marker hö, som
gafs i jäst form, och deraf följde intet förbättradt
resultat, utan fortfor mjölkminskningen som van-
ligt. — Detta är förhållanden, som för mig synas
oförklarliga, om man icke får antaga, att det torra
höet, som till sista strået uppåts, gaf större mot-
svarigbet i föda, än i sednare fallet skilnaden i
den närande kraften mellan höet och halmen. Den,
som med aldrig så liten uppmärksamhet följt ko-
skötseln, har ock blifvit öfvyertygad, att de minsta
förändringar af foderslag, vattning, väderlek, still-
ning och ans redan hafva inflytande på mjölkaf-
kastningen; måhända har ock någon sådan orsak.
vid denna tid, som t. ex. mera kyla eller dylikt —
hvilket kommit att undfalla min uppmärksamhet —
förorsakat det mindre goda resultatet.
Mjölkafkastningen i andra ladugården, som, en-
ligt hvad förut är nämndt, stillades med torrt fo-
der till samma qvantiteter, som för den nu omtal-
da ladugården, böll sig, i förbållande till de mjöl-
kande kornas antal, öfverhufvud taget lika, dock
var ökningen och minskningen derstädes, enligt
de dagliga observationerna, mera ombytliga, en
följd af möjligen mera ojemnhet i stillning och
ans m. m. :
5. Jästa fodrets skadlighet:
I detta fall har jag, under den korta tid af nå-
got mer än trenne månader, som jästa fodret varit
begagnradt, icke kunnat inhemta någon egentlig er-
farenhet.
Sant är, att kreaturen straxt efter förtärandet af
detta foder, i de flesta fall, lägga sig och genast
äro färdiga att idisla. Vid Trolleberg i Skåne har
man deraf gjort den slutsats, att jästa uppvärmda
fodret redan hade undergått den för idislandet be-
höfliga process, hvilket ock synes mig ganska tro-
ligt; men om beröfvandet af en del utaf den verk-
samhet, som matsmältnings-pröceduren behöfver,
kan vara nyttigt och helsosamt, blir en annan frå-
ga, som veterisär-läkare må afgöra; för min del
tror jag, att man i ty fall ej bör gå naturen i för-
väg. — Hr Isac af Darelli har isin högst förtjemst-
fulla afbandling: Fogde-reglor och Ladugårds-
ordning vid Wångsjöberg uppgifvit, att han med
några kor eförsökt att hafva dem beständigt i hus
öfver vintern och vattna dem med varmt vatten,
men deraf funnit ingen synnerlig fördel vid mjölk-
ningen; dock den skada, att kreaturens helsa der-
af lidit. Dessa hafya om våren icke kunnat följa
de andra på betet och icke förmått hoppa öfver
något bredt dike.n Hvad kan härtill vara orsaken
annat, än det onaturliga att låta dem, oupphörligt
stå stilla, och att vattna med uppvärmdt vatten;
någon annan kokinrättning för kreaturen har från
begynnelsen icke varit skapad, än den, de inom sig
sjelfva äga.
Säkert är imedlertid, att de kreatur, som förtärt
sjelfhettadt foder, befunnits med lossnade tänder,
och så väl derföre, som för att uppfriskas, behöft
oftare gnidas i munnen med salt, än de med torrt
utfodrade; om det hettade fodret direkte verkat på
tänderna eller genom magen, är jag ej i stånd at!
afgöra, det är dock en olägenhet, som i längd är
anska ledsam; och i sednare fallet ett säkert be-
vis på fodrets otjenlighet, samt i följe deraf äfven
å dascc ofördelaktiga inflytande för helsan. För