SÖREN ÅA
OR oo TT TT CEC PIT dh TT RE TAS.
Nöbbelöfs gästgifvaregård, nära Christianstad, den 4.
Juni 4840.n
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Snart äro 40 år förflutna, sedan i större skal:
börjades den i landets kultur genomgripande re
form, hvilken vanligast kallas enskiftesverket, och
pationen hemtar redan derifrån stora och hedrande
fördelar. Må det då icke anses för tidigt af män
som för detta ändamål uppoffrat sine krafter eller
deråt ännu egna sin verksamhet, — som i en der
mest helsoförstörande tjenstgöring, — ofta vid dei
njuggt förvärfvade brödet, — skiljde från familj-
lifvet och allt annat, som civilisationen värderar,
i mer än en mening bittert erfara, att menniskan
ej lefver af brödet allenax, -— män, som likväl till
en stor del äro mindre bemedlade, — må det, säga
vi, ej nu anses förtidigt af dem, att försöka lyfta
undan den tunga börda, hvarunder de svigta och
kämpa till sig pågon fördel för redligt och troget
uppfyllda pligter.
Kaste vi en blick tillbaka på det, som fordom var,
och en framför oss, på det, som är, till hvilka ned-
slående jemförelser komma vi ej? Med tacksam-
het erkänna vi visserligen, att taxan blifvit för-
bättrad för många eller för dem, hvilkas arbeten
gälla slättlandet med sin stora åkervidd; men för
andra åter, de der bland skogar och berg hafva
svåraste arbetet, hur är icke förhållandet der an-
norlunda? Också innehålla sällan allmänna bladen
underrättelse om en landtmätares död, utan att
snart efterföljer underrättelse om boets uppgift till
borgenärernes förnöjande; tiggelistor cirkulera inom
korpsen, och nöden drifver stundom till ett offent-
ligt bettlande i tidningarne. Må det då tillåtas
oss underdånigst utreda orsakerne och föreslå bo-
temedlet för det onda. I
4:0o Redan i det påbud (Kongl. Landtm.-Instr.
8 24), som nödgar landtmäterieleven, att i Gene-
rallandtmäterikontoret undergå sin examen, ligger
fröet till mångens både materiella ech, om vi såj
må säga, andeliga skuldsättning. Eburu deatal
examen är helt och hållet teoretisk och, som det
vill synas, med lika nytta skulle kunna tagas inför
akademiska lärare, tvingas likväl deraf eleven att,
långt skiljd från hemmet, föräldrars, principalens
och anförvandters eftersyn, i sex månaders tid lefva
i en stor stad med alla sina, för det oerfarna hjer-
tat frestande förvillelser, en lefnad, som, utan nå-
gon oordentlighet, medtager minst 600 Rdr Rgs,
deraf icke mindre än 400 å 430 Rdr till lärarne,
och ofta ger den unge tjenstemannen första be-j
greppet om skuldsättning. Vi vilja icke i hufvud-
saken begära någon ändring, väl vetande, att der-
om förr en gång förgälves varit fråga, men vi hem-
ställa i underdånighet, om icke landtmäteriet är
en lika så vigtig sak, som skogsbushållningen; och;
om detta icke kan nekas, så, med kännedom der-j
af, att icke biott skogsinstitutet med sine 2:e lärare
är uppfördt å rikets stat, utan äfven serskilte an-
slag gifoe åt nu för tiden 4, fordom 6 frielever,
anhålla vi i djupaste underdånighet, att, efter Landt-
mäterikontorets tjenstemän icke äro nog lönade för
sitt tröttande och mycket tidsödande besvär med
examinandi, Eders Kongl. Maj:t nådigast ville låta
anordna löner åt examinatorerne, på det icke land:-
mätarne, till sin stora skada, må med skäl kunna
klaga, att de äro af rikets tjeostemän de ende, för!
hvilkas undervisning staten gör intet — de sjelfve
allt.
2:0 I 25 af Kongl. landtmäteriinstruktionen
heter det, i fullkomlig öfverensstämmelse med 28
S af regeringsformen, att landtmäteriauskultant
skall njuta befordringsrätt i den mån, han under
sin tjenstgöring flit och skicklighet visara, och likså
stadgar 27 , för befordran till kommissionslandt-;
mätare utan lön, ådagalagda säkra prof på skick-;
lighet, nit och rättskaffenhet, samt i öfrigt, och
intill dess socknekartor med beskrifningar öfver
alla soeknar i riket blifvit gjorde, upprättande af
en slik karta med beskrifning. 1 lagens, billig-
hetens och rättvisans namn fråga vi, hvarföre detta
sednare? — Och, om det icke är möjligt, fram-
draga någon enda rättsgrund för denna bårda for-
dran, icke en gång pålagd våra företrädare, änskönt
de hade löner på stat, och som i våra befordringsla-
gar icke har något motsvarigt, hvad andra tjenstemän,
äfven de lönte, vidkommer, utan endast framkallad till
gagn för den starkare, för staten, på den svagares, på
den lönlöse tjenstemannens bekostnad — påtagligen
icke som prof på skicklighet, emedan, när kartor
öfver alla socknar äro fårdige, flere ej skola göras,;
så hoppas vi i underdånighet, att hafva behöft en-
dast vidröra detta ämne, för att få det med både
instruktionens 25 och andan, samt innehållet
af vår grundlag 128 ) stridiga lagrummet till all
kraft och verkan upphäfdt.
3:o Ett af våra svåraste åligganden är onekligen
vår publika renovationsskyldighet på de vilkor,:
den fordras, eller utan ersättning. Af förekomne
anledningar är i detta afseende förfrågan hos Öf-
verdirektörsembetet vid landtmäteriet gjord, och;
hvarpå följt ett svar af följande lydelse:
Tit.! Till svar å Tit. uti memorial af den 31
sistlidne månad, angående landtmätares rätt, att
af jordägare fordra ersättning för renovationsar-
bete, till Kongl. Generallandtmäterikontoret gjorde,
förfrågan, får jag lemna, att, om ock saknaden af
bokstaflig föreskrift, det denna renovation bör för
intet göras, må lända landtmätaren till befrielse
från böter för en jordägare påförd fordran doraf,
,det likväl i min tanke är fullkomligt tydligt, att.
då 456 uti 4827 nådiga landtmäteriinstruktion
ålägger landtmätaren den publika renovationen
TA I Ac kn ART SLS Ra all DAL AE Re od A morän ag VV Å