VIN UTN DSRNaLltUutdRellv JUSSI URNA TI
HERR DAHLQVISTS SOIRE.
Herr Dahlqvist gaf i Onsdags sin annonsera-
de soir uti den eleganta Kirsteinska salongen.
Askådarne voro ungefär 230, alla af den bilda-
de klassen. Man hade icke väntat sig mycket
nöje af ur sitt sammanhang lösryckta scener,
men Hr Dahlqvist öfverraskade alla med så
mycken nyhet i sitt spel, isynnerhet i gesterna,
att alla syntes ganska belåtna. Scen ur Ham-
let gjorde starkt intryck och hans sista ord
dervid, cgå i kloster! som nästan endast hvi-
skades fram, skuro sig djupt in iallas, isynner-
het de vackra åhörarinnornas känslor. Slutstyc-
ket, der han förestälde Frans Moor, uppväckt
ur sin sömn och plågad af samvetqval, gafs på
ett rysligt men förträffligt sätt. Hemsk var den
stund, då Frans Moor försökte om han kunde
bedja Gud. Hvarje sorti beledsagades af lifli-
ga handklappningar och till sluts blef den för-
tjenstfulle skådespelaren framkallad; han kom
och sade några förbindliga ord, men så utmat-
tad som han var utaf de månza kraftscenerna,
hördes föga eller intet deraf.
Han är för närvarande skild från den Kongl.
theatern. Man talar också allmänt derom i
sällskapskretsarne.
Alla beklaga förlusten af en så genialisk skå-
despelare, men här och der finner man stun-
dom någon utskickad, som tadlar honom i an-
ledning af hans så kallade stora anspråk. Vi
hafva efterfrågat förhållanderna på det närmaste,
och kunna således yttra oss tillförlitligt derom.
I följd al sin förra cession, hvars ursäktliga or-
saker äro allmänt kända, nödgades Hr Dahlqvist
cedera bonis andra gången. Hans kreditorers
skonsamma och milda förhållande är ett bevis
för ursäktligheten af äfven denna andra gång.
Icke mer än; tvenne af dem voro närvarande,
och dessa sade sig hafva agått opp, egentligen
för att ta honom i försvar, ifall någon velat va-
ra orimligt sträng. Imedlertid måste han na-
turligtris afstå hälften af sin lön. Straxt der-
på skedde inbrottsstöld uti Hr Dahlqvists rum,
och heia hans garderob bortstals. Följden var
att han för civilkostymerna till en ny roll må-
ste skuldsätta sig för nära 300 Rdr bko. Då
anhöll han hos Kongl. direktionen, hvars pligt
det är att faderligen hafva omvårdnad om sina
underhafvande, att få en afton, då spektakel
icke gafs, begagna salongen till en Deklamato-
risk Soire, sådan som den nu gifna. Den Kongl.
direktionen svarade att asom Dahlqvist icke kun-
de betraktas som konsertgifvare, så kunde ej
hans anhållan beviljas. Hvem känner ej den
döfve gubbens svar på Gudsfred! — Yxskaft?
Man invänder, att direktionen ej rådde för eller
bade att göra med Hr Dahlqvists olyckor. Det
första medgilves, det andra förnekas. Ty ännu
bafva vi här i landet den christna religionen,
hvilken bjuder att hjelpa der hjelp behöfves.
Direktionen beviljade också, i enlighet härmed
recetter, när Fru Gelhaar och unga Fru Almlöf
behöfde respenningar till att komma utrikes för
helsars skull. Det var intet ondt i det. Herr
D. har, på bekostnad af sin helsa, gjort två mödo-
samma långresor utomlands och begärt intet.
När olyckorna öfverhopade konom och han än-
då beständigt ansträngde sig för sin sköna konst