fredag färdades hem från Djurgården till Stadsgården, anropades midt på strömmen af en i vattnet liggande person, som sade sig hafva blifvit ditkastad fråm en brigg. Ifrån denna hördes äfven skymford och hotelser, som afskräckte rodderskorna från att lemna den begärda hjelpen. Någreanöre, mindre lättskrämde lära likväl bafva skyndat ill den drunknandes bistånd. Vid undersökning i Polisen upplystes det, att denna var matros på ett Alandsfartyg och hette Samuel Erikssen, att han med sin skeppares tillatelse fört en vid namn Ahblgren till den ifrågavaramde briggen, att Ahlgren, då Eriksson af bonom fordrade betalving för roddem, i stället kastat honom ned i vattnet, att ban begått inbrottsstöld på nämnde brigg och dessutom varit lagförd för andra brott, af hvilka alla skäl ban inmanades i häkte. — Vid ett slagsmål har en soldat vid 9:a gardet i Söndags afton blifvit af en murare, vid namn Stening, sårad i halsen, dock så, att ingen fara är för lifvet. Denne sisteämnde nekade för gerningen, men den omständigheten, att han flera sånger förut varit tilltalad och äfren blifvit straffad för stöld, ansågs för en besvärande emständigbet, ech ransakningen kommer att fortsättas. — Att äfven de högsta platser icke äro fredade för tjufyens helgerånande hand, synes af en annons i Stockholms Dagblad, hrari tillkännagifves, att imellan den 22 och 27 dennes har från sjelfva Storkyrkotornet blifvit bortstulet ett knyte, innehållande en lagbok, en hästbok, en sämskskinnströja och två rakknifvar. Om ej den specifika tyngden aflägsnade misstamkan, skulle denna lätt kenna falla på luftens bevingade tjufvar: skaorna, hvilka beskyllas för, att stungom begå stölder från högt uppsatta rum; men då sådant ej nu kar förmodas, frågar man med skäl: huru en stöld på detta ställe verkligen är möjilg att verkställa?