fredag färdades hem från Djurgården till Stadsgår-
den, anropades midt på strömmen af en i vattnet
liggande person, som sade sig hafva blifvit ditka-
stad fråm en brigg. Ifrån denna hördes äfven
skymford och hotelser, som afskräckte rodderskor-
na från att lemna den begärda hjelpen. Någrean-
öre, mindre lättskrämde lära likväl bafva skyndat
ill den drunknandes bistånd. Vid undersökning i
Polisen upplystes det, att denna var matros på ett
Alandsfartyg och hette Samuel Erikssen, att han
med sin skeppares tillatelse fört en vid namn Ahbl-
gren till den ifrågavaramde briggen, att Ahlgren,
då Eriksson af bonom fordrade betalving för rod-
dem, i stället kastat honom ned i vattnet, att ban
begått inbrottsstöld på nämnde brigg och dessutom
varit lagförd för andra brott, af hvilka alla skäl
ban inmanades i häkte.
— Vid ett slagsmål har en soldat vid 9:a
gardet i Söndags afton blifvit af en murare, vid
namn Stening, sårad i halsen, dock så, att ingen
fara är för lifvet. Denne sisteämnde nekade för
gerningen, men den omständigheten, att han flera
sånger förut varit tilltalad och äfren blifvit straf-
fad för stöld, ansågs för en besvärande emständig-
bet, ech ransakningen kommer att fortsättas.
— Att äfven de högsta platser icke äro
fredade för tjufyens helgerånande hand, synes af
en annons i Stockholms Dagblad, hrari tillkänna-
gifves, att imellan den 22 och 27 dennes har från
sjelfva Storkyrkotornet blifvit bortstulet ett knyte,
innehållande en lagbok, en hästbok, en sämsk-
skinnströja och två rakknifvar. Om ej den speci-
fika tyngden aflägsnade misstamkan, skulle denna
lätt kenna falla på luftens bevingade tjufvar: ska-
orna, hvilka beskyllas för, att stungom begå stöl-
der från högt uppsatta rum; men då sådant ej nu kar
förmodas, frågar man med skäl: huru en stöld på
detta ställe verkligen är möjilg att verkställa?