den han pa suit vanliga satt genom smaningon gjorda tillsatser utbildat derhän, att han tillvägabragt en sammanställning af Hr L. Hjerta med — Statsradet Åkerhjelm. Bemälde autgilvarec har ett absolut behofaf denna koalition, för att existera in politicis; den står i nära sammanhang med hans fordna arbeten vis å vis criddarhusoppositionena; den är hos honom uppfinning, politik, oeh det länder bonom till beder att för densamma hafva engagerat Hr Sandström till springpojke och viltne; men dermed är ock Hr Sandströms befattning slut. Hvilka upptäckter eller rättare uppfinningar har han gjort, som berättiga honom att inför hela allmänheten prisa sig, såsom martyr för striden mot en fiende, med hvilken han aldrig baft annan befattning än att, så godt sig göra lät, bevittna dess existens? Deita martyrskap är blott en nödhjelp för att åt Hr Sandströms enskilda handlingar gifva en politisk färg. Eller hvari bestå väl bevisen för existensen af den koalition, för hvilken Hr Sandström så gerna ville vara ett offer? I den upptäckten, att Hr L. J. Hjerta och Hr A. Lindeberg gjort ett besök hos Hr Grefve Anckarsvärd. Och hvad var afsigten med detta besök? Att yttra sina tankar om modifikationer af ett längesedan tryckt förslag till en förändrad representation. Var denna afsigt Hr Sandström obekant? Var icke ännu en person, utom de uppgifne, vid tillfället närvarade? Och hvem var då denne person? Jo, det var Hr Sandströms egen f. d. bolagsman i Stockholmsbladet. Hvarföre har icke Hr Sandström af denne, inhemtat bekräftelse på Hr L. Hjertas uppgifter om föremålet för öfverläggningen, och hvarföre uppgaf han icke detta åt Minerva lika väl eller hellre än det omtvistade yttrandet om ett ljus, ete.? Hvarföre? Jo, derföre, att med en så långt drifven sanningskärlek å Hr Sandströms sida, Hr L. J. Hjerta och Hr A. Lindeberg omöjligen hade kunnat placeras i någon koalition; derföre att Hr Sandströms vittnesattest då blifvit öfverflödig; derföre att Hr Sandström då aldrig kunnat slå sig för bröstet i publikens åsyn och tala om sina förtjenster vid att motverka denna koalition. Nu, sedan Hr Grefve Anckarsvärds återkomst tillåtit de deltagande personerne att yppa, hvad grannlagenheten i hans frånvaro böd förtiga, sedan allmänheten nu sett både hvilka som voro närvarande vid det omvittnade besöket och hvari öfverläggningsämnet bestod; hvar är nu koalitionen mellan de uppgifne personerna och kraften af Hr Sandströms attester och motverkan? De äro försvunna, utom i f. d. utgifvarens af f.d. Argus memoirer i Freja, och om de åter skola väckas till lifs, synes ingen annan ulväg återstå, än att Herr Sandström utfärdar en ny attest och besvär de uppgifter, nyssbemälde författare behagat uppspinna. Intilldes sådant sker, eller något motsatt bevis kan företes, kommer hvarje försök att framställa Hr L. Hjerta såsom delaktig i hemliga planer eller sammansättniegar, att förblifva, hvad den hittils varit, en låg och ömklig kalomni, som endast vore värd löjet, om icke syftemålet vore så afskyvärdt. Herr Sandström har med mycken emfas och med ett slags afsky, som verkligen icke är att undra på,sökt att stöta ifrån sig benämningen af delatör eiler angifvare af enskilda samtal på grund af dem i Minerva införda angifvelsen. Men hvad hjelper det att visa en rysning för namnet, om man är skyldig till saken? Minerva anmodades, att namngifva sin rapportör, i anledning af hennes ja och en annans nej till vissa delar af hennes anekdoter, och genast var Hr Saxdström till hands. Det bevisar sig ju då sjelf, att om någon annan hade varit hennes rapportör, så hade hon bållit sig till honom och Hr Sandström hade 21drig behöft annat än bemula sin utsago om harm slutligen dertill blifvit tvungen. Ett sidant tvång kunde på intet sätt komma ifråga. När deremot ingen annan än han och hans kollega blifvit nämnda, så få de hålla till godo, att anses såsom de rätte angifvarne. Dessutom styrkes detta af en annan omständighet. Herr Sandström vidgår sjelf, att han var upper Aftonbladets byrå och talade med Kapten Lindeberg, samt då hade gifvit honom det rådet, att cicke låta lura sig af koalitionen,. Någon tid derefter står detta samma uttryck i Minerva, jemte ett förvridet eller sammandiktadt svar darå åovftanda att kasta Atlöta äfvar Harr I TVat