Article Image
står eder fritt att vägra er kontrasignation
men jag lemnar aldrig min underskrift på döds-
domen. Le Sicele anmärker, att han lätt
kuade fylla nägra luckar i denaa berättelse
men ville endast inskränka sig till den anmärk-
ning, nämligen att bela kabinettet, Hr Dufaure
ensam undantagen, varit för afrättningen, men
att ingen, som Öönrskat en straffförvandling, tänkt
på tvångsarbeie. Ministrarne hade sjelfve insett
det overkställbara uti denna sista straffbestäm-
melse och låtit föra Barbes till S:t Michaels
fängelse. Jarnalerna anmärka, att heia behand-
lingen af denna angelägenhet har allmänna opi-
nionen i alla dess nyanseringar emot sig, och
är sårande för hvarje finare och sundare känsla.
I arten af benådningena, säger Commerce, fin-
nes bvarken förstånd elier värdighetac, och Na-
tional: ,man vet väl, att allt endast går ut på
smicker åt konungen, hvilket dock råkat bli
högst misslyckadt, så att det nästan kunde gälla
för motsatsen.a
Så snart Barbess slägtingar och försvarare er-
hållit kunskap om straffförvandlingen, skyndade
de gemast till hans fängelse, der de funno ho-
nom läsande Manuel du Chretien. Klockan 4
om natten erhöllo alla de dömde, som förva-
rades i Luxembourgsfängelse, tillsägelse att vid
dagens inbrott hålla sig färdige att afresa. På
tillfrågan, hvart de skulle föras, svarade fång-
vaktaren, att han icke kände det. Klockan 3
kommo cellvagnar, dea ene om tio, den andra
om åtta celler. Dessa vagnar äro så inrättade,
att hvarje cell är för en person och har sin
serskilda ingång, så att ingen beröring mellan
fångarna kunde ega rum. En förordning, en-
ligt hvilken fångar, som transporteras i dylika
vagnar, skola beläggas med jernbojor och iklä-
das vissa föreskrifna kläder, åsidosattes för till-
fället, hvaremot en annan, som bjuder, att to-
bak, penningar och böcker skola dem frånta-
gas, noga iakttogs. Annu då Barbes satt på
denna vagn, kände han icke det straff, hvartill
hans dödsdom blifvit förvandlad. Militärvakt
var uppställd utåt de begge gator, vagnarna
hade att passera.
TURKIET.
Om Sultan Mahmuds begrafning berättar ett
ögonvittne följande, i em Tysk tidning:
Den ängsligaste spänning herrskade sedan ett
par dagar i demna hufvadstad (Konstantinopelj;
de mest stridiga rykten, rörande Sultans till-
stånd, gålvo än anledning att vänta än en sorglig
katastrof, än en lycklig utgång. Då igår, straxt
efter kl. 4, kanonerna lossades på alla de Tur-!
kiska krigsskeppen och alla flaggor hissades,
frågade hvar och en med bäfvan, om detta be-l!.
tydde glädje eller sorg? De närmaste ögon-
blicken löste dessa tvifvelsmål; ty snart såg
man allmänna utropare skynda genom hufvud-
stadens samt Peras och Galatas gator, för att
förkunna Sultan Mahmuds död och Abdul Med-
sehids anträde till regeringen, Sedan den nye
Sultan blifvit hyllad i palatset vid Beilerbei,
på Asiatiska stranden af Bosforen, blef hans fa-
ders lik, under kanonernas dunder, fördt från
Beilerbei till gamla seraljen i Konstantinopel. j
En otalig mängd sörjande och nyfikna ström-;,
made från alla förstäderna till staden, för attl;
vara närvarande vid den högtidliga likbegän-,.
gelsen. En mängd farkoster trängdes med hvar-
andra på öfverfarten till Konstantinopel, och
som det blåste en stark storm, var passagen ij
icke utan fara. Portens palats och mynthuset
voro stängda, bazarerne öde, vakterna öfverallt!)
fördubblade, och talrika patruller drogo genoml.
gatorna. Ifrån gamla seraljens port ända tillj,
Sultan Ahmeds meskt voro alla gator fulla afl4
åskådare. Den stillhet och ordning, hvarmed i;
qvinnorna uppställde sig på ena sidan och män- sg
nen på den andra, voro i sanning beundrans-
värda. Från alla håll hörde man uttryck af
sorg och klagan. KL. 4 och 40 minuter för-
hunnade ett allmänt klagoskri af qvinnorna, att
liktåget närmade sig; alla trängde sig fram till
hayen, för att komma närmare den aflidne be-
berskarens lik. Under det gvinnorna lemnade
fritt lopp åt sin smärta, yttrade sig hos män- s
nen en stilla, men icke mindre djup sorg. Hof-
betjeningen öppnade processionen; derpå följde
musik-korpserne och de bögste dignitärernes
tjenstemän; dernäst sågos Ulemas, hvilka in-
ställt sig i massa, hvarefter kommo innehafvar-
pe af de högsta värdigheterna, finans-ministern
Hafiz Pascha, den aflidne Sultans båda svärsö-
ner. Hall Pascha och Said Pascha. presidenten
— OA or on
ÅR PR OM mm ff —- .
Thumbnail