Fn 02 0
täta ombyten af ordförander och ledamöter,
samt aftynade under ett otacksamt bearscetan-
de af förbistringen i tankar och beslut om den
åtminstone för menniskor allmänt erkända riks-
förderfliga bränvinsbränningen, som till slut i
hufvudsaken icke undergick någon annan egen-
telig förändring, än till sjelfva benämningen
hvarifrån ordet ahusbehofsk uteslöts. Mfnsk-
ning uti tillgång och stegring i priset å brän-
vin var vid förra riksdagens början parole och
lösen — och vi förespå likväl, att nästa Riks-
dag skall mötas med ungefär lika bränvinspriser
och tillgångar. I fall, hvilket vi våga betvifla,
den stora fattigkommitten framkallar något nyt-
tigt resultat och Regeringen deraf emot all va-
na skulle sammandraga ett förslag till allmän
lag om fattigvården, öppnas derigenom ett vac-
kert och vidsträckt fällt för utskottet att åda-
galägga klokheten af sin sammansättning och
prof på sin förmåga. Om expeditionsutskot-
tet är ej mycket att säga. Rätteligen kan det
jemnföras med en mekani:ck inrättning, utan nå-
got eget inre lif. Dess verksamhet bestämmes
af de öfriga utskottens arbeten och deras be-
bandling inom stånden. Likvälfsaknas icke ex-
empel, huru mera än ett taskspeleri kunnat
upptäckas, om expeditions-utskottet iakttagit
någon uppmärksamhet. Ett bevis derpå igen-
finnes uti historien från 4830 års riksdag, att
en irring med fartygens namn uti den ryktba-
ra skeppshandelsfrågan, inledd af stats-utskot-
tet, icke allenast lemnades oberiktigad af för-
stärkta statsutskettet och der bibehölls till
grund för omröstningen, utan äfven fortsattes
i ständernas underdåniga skrifvelse till konun-
ger, utan att af expeditions utskottet, som re-
Jigerade den, bemärkas, hvaraf föliden blef, att
efter Riksdagens slut någre af utskottets le-
damöter åter upptogv sin befattning genom
den utomordentliga åtgärd, att hos konun-
gen i underdånighet znmäla misstaget, som
vid den följande Riksdagen å nyo blef ett äm-
ne för flere diatriber, hvilka likväl voro all-
åeles öfverflödiga och således endast tjenande
till att föröda en dyrbar tid genom prat och
skrifveri. (Forts. följer.)
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
Svea HofRätt har nu afgjort målet, angående
Handskmakare-gesällen Stenvall, Cul Isozs
mördare. På grund af de vittnesbörd, läkare
afgifvit, rörande Stenvalls sinnestillstånd, har
HofRätten funnit ett så tvifvelaktigt fall här
inträda, att lagens stadgande i 47 Kap. 20
RättegångsBalken, om domares skyldighet av
hellre fria än fälla, bör tillämpas, och derföre,
med gillande af det slut, hvari KämnersRätten
stadnat, funnit annat förhållande icke kunna
cantagas, än att Stenvall, vid föröfvande af drå-
pet, icke varit i sådan sinnesförfattning, att
agerningen må honom lagligen tillräknas eller
cansvar derför äga rum; dock varder, enligt
aföreskriften i Kgl. Brefvet den 9 Mars 1826,
atill vederbörande öfverlemnadt, att om Sten-
avall taga sådan vård, att han icke vidare må
ablifva för allmänna säkerbeten vådlig.n
Afvenså har HofRätten, i likhet med Käm-
nersRätten, funnit Koren, emot sitt nekande, ej
förvunnen till någon delaktighet i brottet.
— Södra KämnersRättens Utslag öfver åtalet
mot Polis-uppsyningsmännen Forssberg och Frö-
berg för användande af handklåfvar å ett par
arrestanter, att dermed förmå dem till bekän-
nelse, afkunnades i Lördags. Forssberg är dömd
till ett års och fyra månaders fästnirg, men
Fröberg frikänd.
Forssberg lärer ämna anföra besvär i Hof-
Rätten, under förebringande af det ganska vig-
tiga skälet, att det varit på Hr t. f. Polismä-
starens befallning han användt handklåfvarna.
Imedlertid bör denna tragiska utgång på en scen
af Polisens kraftfullhet utgöra en varning för
polisbetjeningen, att med eller utan befallning
hålla sig inom lagarnes gränser. Gifve Gud, att
det hjelpte!
Man har nu på länge icke vidare hört talas
om gardisten Ljungqvist, hvilken också blef pi-
nad med handklåfvar, för en stöld, som aldrig
var begången. Månne han är bortkommen? el-
ler har han blifvit lyckligen tillfredsställd?
— Dagbladet innehåller för i dag några när-
mare detaljer om den händelse, vi i Onsdagenrs
nummer omtalade, då en Notarie, Batten emellan
Tisdagen och Onsdagen, på Norrlandsgatan blifvit
öfverfallen och slagen. Händelsen är så mycket
se Loa oo oo a IA rn FR FS SE TE EE SA