legier af staten, är ej att förmoda, att exporttullen å jern kan upphöra. Vill åter bruksintresset frånträda alla prerogativer och göra tillverkning af och handel med jern af alla slag fria, äfven i afseende på inoch utförsel, synes åter intet skäl att bibehålla exporttullen å jern, så vida all annan sådan tull med detsamma kan afskeffa;. Efier utförande af sådana arbeten, som BankoUtskottet, isynnerhet i början af förra riksdagen, framlade, och hvilka i bufvudsaken grundade realisationens verkställighet eller rättare hvad som deraf återstod — silfver-utvexlingen; hvarefter först de mindre kraftiga åtgärderna tillkommo; — borde man väl föreställa sig, att representationen, nöjd med utgången af myntvärdets bestämmande — hvilket, oaktadt de starha påkänningarne af penningekrisen i England och Amerika, med derigenom hämmad jernexport, samt den under tvenne års tid ofantligt ökade spanmåls-import, visat sin goda verkan — skulle i stillhet låta så lyckliga frukter mogna. I sådant fall vore ock ett kommande BankoUtskott af mindre betydenhet, men nu förutse vi ett helt anrat resultat. Om vi våga hoppas, att icke den afklippta tråden åter framdrages om regeringens delaktighet uti Bankens administration eller, såsom det med andra ord heter: Banko-lagstiftningen, hvilken vi åter tro vara fulländad genom Bank-lagen af den 4 Mars 4830 — hvilken, så nitid den är, innefattar allt hvad efter våra konstitutionella förhåällanden erfordras under form af lag — återstår likväl ett lika ömtåligt ämne eller det om den sedan sista riksdag reserverade Bankovinstens användande. Det gäller att få använda 2 millioner, som utgöra det så fattigt ansedda Sverges sparpenning och verkliga egendom. Sedan Carl XI:s tid torde icke Sverges historia kunna framvisa ett sådant exempel. Ett stridsäpple kommer detta att utgöra. Att äta upp det, vore visst den kortaste processen, men ehuru sannolikt det är, alt vånean dermed slutas, skall man utan tvifvel först vidt och bredt strida om sättet, hvarpå denna simpla operation skall verkställas. Mycket har blifvit taladt och skrifvet om diskontrörelsens öfverflyttande från Banken till RiksgäldsKortoret. En början härtill kunde ju ske genom ifrågavarande 2:ne millioners öfverlemnande till Riksgälds-Kontorets förvaltning i diskontväg och motsvarande minskning i Bankens diskontrörelse. Någon strypning infördes ej derigenom. Tvertom öfverflyttningen kunde ske utan ringaste rubbning genom öfverlåtelse af beloppet uti redan i Banken diskonterade papper. Grundfonden borde derefter alltid förblifva orubbad, att i nödens stund, det vill säga då krig utbröt, tillgripas. Vinsten på denna nya diskontrörelse borde åter utlånas och bankens diskontering i samma mån arligen inskränkas. Vi hafva hört ofta påstås, att Sverige har jern och armar nog till sitt sjelfförsvar; men man bör besinna, att ett så beskaffadt försvar utan penningar icke blifver lefvaade. Kunde Sverige åter en gång komma derhän att äga en skattkammare att tillgripa för utförandet af ett krig, då först skulle Sverige kunna sägas vara ett oberoende land. Nu iåter äger väl Konungen i Sverige att förklara krig och derföre öppna ett kreditiv å 2 millioner, som mnu ligger försegladt i Riksgäldskontoret; men detta kreditiv utgör intet konvulut om penningar, utan blott uppdrag för fullmögtige att utlemna till Konungens disposition 2 millioner, af disponibla medel, om de finnas. Finnas de ej, måste de genom lån anskaffas, och hvad sikerhet gifves att just i en sådan tidpunkt lån står att få. Det bör ej förbises, att förhållandet var annorlunda den tid då det så kallade stora kreditivet var stäldt på banken, som åtminstone hade förmågan att slå 2 millioner i Bankosedlar, utan att för ögonblicket så noga taga i betraktande, att det skedde på bekostnad af det redan utelöpande sedelmyntets värde. Nu åter kunde på föreslagna sättet en krigsfond så småningom bildas utan rubbning af något förhållande. Det reglementariska kunde nog utfinnas och införas; men alla förslag i denna eller dylik syftning skola säkert dö i sin linda; ty de instämma icke med våra gubbars och viljors moderna lösen, som är först hvarje enskilds och sedan hela statens skuldsättning. Bankoutskottet, det må nu organiseras huru som heldst, skall komma att kännas vid en för