— Hvwarje Stockholmsbo, som stundom van drat öfver någon af de mellan Södermalm oci staden belägna slussbroarza vid de tillfällen, d: fartyg passerat denna kanal, har utan tvifve varit i tillfälle att observera det märkvärdiga sätt, på hvilket der tillgår med seivice oc! tillsyn vid Slussarnas öppnande, och hvilket likasom en stor del af de öfriga anstalter, son af hufvudstadens autoriteter äro vidtagna, hvad som rör kommunikationerna, nästan Lar bet::ktas som en parodi, mera passande at hindra än alt befordra trafiken. Detta förhål. lande, som i många år varit förgäfves öfverkla. gadt, har ändtligen gifvit åtskillige redare cch skeppare å de fartyg, som vanligast behöfsa passera Slussen, anledning salt ingå med nedanstående skrift till Drätsel-kommissianen: Till Högädle Drätsel-Kommissionen! Hos Högädle Kommissionen våga undertecknad: ödmjukeligen framställa en angeläs enhet, som icke eadast för dem, utan äfven för hufvudstadens invånare i allmänbet och de trafikerande isyrnerhet är af stor vigt. Det kan icke vara Högädle Kemmissienen obe. kant hvilka otroliga brister och olägerheter vidlåda hufyudstadens Slussinrättning. Utas att gå Högärdle Kommissionens eget omdöme i förväg, våga vi likväl, slutande fån vår erfarenhet, yttra den öfvertygelse, att nämnde inrättning ingenstädes måtte äga sin like, d. v. s. att inger dylik inrättning någorstådes står i ett så stort mlssförhållande till hvad den kunde och borde vara. Vår mening är ingalan. da att anklaga någon viss person; vi tillåta oss blot alt såsom ett, utan tvifvel för Högädle Kommissionen icke jobekant, faktum erinra, att farten gerom Hufvudstadens Siuss är en affär, hvilken iagen skeppere, utan ovilkorligt nödtvång, eller med utsigt till en alldeles säkert gifves och synnerligt sler RESANS USEL SALTVATTEN