— Hvwarje Stockholmsbo, som stundom van
drat öfver någon af de mellan Södermalm oci
staden belägna slussbroarza vid de tillfällen, d:
fartyg passerat denna kanal, har utan tvifve
varit i tillfälle att observera det märkvärdiga
sätt, på hvilket der tillgår med seivice oc!
tillsyn vid Slussarnas öppnande, och hvilket
likasom en stor del af de öfriga anstalter, son
af hufvudstadens autoriteter äro vidtagna,
hvad som rör kommunikationerna, nästan Lar
bet::ktas som en parodi, mera passande at
hindra än alt befordra trafiken. Detta förhål.
lande, som i många år varit förgäfves öfverkla.
gadt, har ändtligen gifvit åtskillige redare cch
skeppare å de fartyg, som vanligast behöfsa
passera Slussen, anledning salt ingå med ne-
danstående skrift till Drätsel-kommissianen:
Till Högädle Drätsel-Kommissionen!
Hos Högädle Kommissionen våga undertecknad:
ödmjukeligen framställa en angeläs enhet, som icke
eadast för dem, utan äfven för hufvudstadens in-
vånare i allmänbet och de trafikerande isyrnerhet
är af stor vigt.
Det kan icke vara Högädle Kemmissienen obe.
kant hvilka otroliga brister och olägerheter vidlå-
da hufyudstadens Slussinrättning. Utas att gå Hög-
ärdle Kommissionens eget omdöme i förväg, våga vi
likväl, slutande fån vår erfarenhet, yttra den öf-
vertygelse, att nämnde inrättning ingenstädes måtte
äga sin like, d. v. s. att inger dylik inrättning nå-
gorstådes står i ett så stort mlssförhållande till hvad
den kunde och borde vara. Vår mening är ingalan.
da att anklaga någon viss person; vi tillåta oss blot
alt såsom ett, utan tvifvel för Högädle Kommissio-
nen icke jobekant, faktum erinra, att farten gerom
Hufvudstadens Siuss är en affär, hvilken iagen skep-
pere, utan ovilkorligt nödtvång, eller med utsigt
till en alldeles säkert gifves och synnerligt sler
RESANS USEL SALTVATTEN