de ordres, som patrullen af dess befalhafvare ersållit. a Undersökningen uppsköts för att invänta ÖfverStäthållarens svur, äfveasom för att efter erhållen uppgift inkaila de infanterigardister, som åsett händelsen. (Forts. följ.) OM ETT AF TIDENS TECKEN. Den Engelska lagstiftningen ger i närvarande ögonblick verlden ett ganska märkvärdigt, ehuru icke oväntadt skådespel. Det är en ny bekräftelse på den gamla erfarenheten, hvaraf den första fransyska revolutionen lemmnade ett till sina följder så förskräckligt exempel, nemligen att en till rikedomar och inflytelse öfvervägande bördsaristokrati och ett mäktigt presterskap, som både lefva och frossa på den stora mängdens bekostnad, aldrig på laglig väg eftergifva en hårsmån af sina företräden, innan de hotas med fullkomlig undergång. Förgäfves begär massan af folket i England, att genom antagande af en måttlig tull på utländsk spannmål få köpa sitt knappa bröd till ett drägligt pris; de stora godsegarne, som disponera pluraliteten i parlamentet, förkasta denna fordran med förakt. Förgäfves inlemnas en petition till detta parlament, undertecknad af mer än en million invånare i landet, om några reformer, som skulle göra nationens röst mera hörd och afhbjelpa dess betryck på laglig väg; den förkastas redan vid första läsningen i Underhuset, med den oerhörda majoriteten af 233 röster mot 46. Ja, icke ens frågan om den slutna omröstningen, som skulle lemna en hvar tillfälle, att vid representantsvalen votera efter sitt samvete utan farhåga för förföljelser, har ännu på långt när nalkats utsigten att gå igenom. — Hvad under då, om de lidandes missnöje, stegradt till raseri, slutligen utbryter, och folket, i medvetande att det har den fysiska styrkan, äfven slutligen börjar begagna den emot de samhällsklasser, hvilkas maktlystnad det, icke helt och hållet orätt, tillskrifver sitt långvariga betryck. Också skall man utan tvifvel i England innan kort få se ett samhällstillstånd, hvars fasor alltför sent skola komma aristokratien att ångra sig, när massan, för det hån, hvarmed dess billiga önskningar blifvit bemötta, hörjar att hämna sig med blod och förstöring. Dagens post medför redan underrättelse om betänkliga symptomer i detta hänseende, hvilka nämnas på ett annatställe i bladet. — Vi kunna icke underlåta att i sammanhang härmed anföra ett utdrag af ett bref ifrån en i Frankrike vistande korrespondent, hvars omdöme ganska nära instämmer med efvanstående betraktelser, som vi flera gånger förut yttrat. aJemte de orientaliska angelägenheterna, taga i närvarande ögonblick rörelserne bland kartisterna i England i synnerhet uppmärksamheten i anspråk inom våra politiska kretsar. Jag hade häromdagen tillfälle att tala i detta ämne med en man, som tillbragt en längre tid i Birmingham, och vid hvars lugna omdöme jag fäster vigt. Hans åsigt af saken går väsentligen derpå ut, att gäsnirgsämnet i England väl i många fall är af ännu farligare slag än i Frankrike, och att följaktligen en revolution der icke kan undvikas, men ait det revolutionära elementets tid ännu icke är kommen. De närvarande rörelserna — sade han — äro blott ett svagt förespel till en förfärlig tragedi, i hvilken frågan kommer att blifva om aristokratien skall stå eller falla Men om det en gång komraer till utbrott, så blifva de revolutioner, Frankrike måhända ännu har att genomgå, blott barnlek emot hvad man skall få se på andra sidan kanalen. Hos oss (i Frankrike) går till I slut allt ut på en statsförfattningsform, för hvilken ingen har något särdeles lefvande intresse; republik eller konungavälde äro, uppriktigt taladt, majoriteten af nationen temligen likgiltiga; man finner sig i båda, så snart de äro verkliga facta; i England deremot angriper en revolution grundpelarne för statsbyggraden, dei blir en kamp emellan elementerna i samhället, en kamp på lif och död emellan demokrat osh aristokrati, vid hvilket konungadömet alldeles icke kommer i frågan. —— — En vigtig nyhet har tilldragit sig inor publicitetens rike. Svenska Minerva har nem: liven i dae höcgtidligt antacsgit titel och benäm