1. f. Öfverståthållarens svar, angående beskaffenhe-
ten af de ordres, som varit Stoltenburg för ifråga-
varande patrullering lemnade, kunde komma Krigs-
rätten tillhanda, ansåg sig böra anhålla, att Gar-
disterne Ågren, Hallberg och Frank, från hvilkas
hörande han, i afvaktan på berörde svar, som Ak-
tor trodde före detta sammanträde komme att med-
delas, tills vidare afstått, nu måtte blifva afhörde.
Dervid försyade Steltenburg sitt bestridande af
deras hörande, på den grund, att de skulle bafva
medgifvit, att de vid ifrågavarande tillfälle utdelat
hugg. Stoltenburg underrättades derom, att Hall-
berg och Agren endast intygat, att patrullens fly-
gelmän vid tillfället utdelat hugg; men emedan
Franks berättelse innehöll, att patrullen, till följd
af de erhållne orderna, huggit till höger och ven-
steru, blef Frank tillspord, om han sjelf deltagit
deruti, hvartill harm gaf ett jakande svar. Stolten-
burg yrkade derföre laga ansvar: å Frank, för det
han, genom de af honom nu erkände huggningarne
på folket, öfverskridit Stoltexburgs ordres, samt å
Hallberg och A,ren: för det de inför Krigsrätten
meddelat osannfärdiga berättelser om beskaffenhe-
ten af de ordres, som patrullen erhållit af Stolten-
burg, till följd hvaraf berörde gardister, enligt Stol-
tenburgs förmenande, ej borde tillåtas, att emot
honom höras såsom vittnen.
Aktor bestred allt afseende å hvad Stoltenburg
mu anfört, såsom, efter Aktors öfvertygelse, endast
framställdt i afsigt att utestänga bemälde gardister
från vittnesmål i saken. Sedan upplyst vore, att
desse gardister blifvit om edens vigt och värde under-
viste, och något jäf emot dem för öfrigt icke före-
kom, så fattade Krigsrätten följande beslut: som
Gardisten Frank numera uppgifvit, att han äfven
:sjelf vid öfverklagade tillfället utdelat hugg, och
Frank således, då hans befälhafvare, Fahnjunkar
Stoltenburg, derföre å honom yrkat ansvar, af må-
lets utgång möjligen kunde hafva att vänta nytta
eller skada, så ansåg KrigsRätten sig för närva-
rande ej böra medgifva, att Frank må emot homom
såsom vittne i målet afhöras; deremot fann Krigs-
Rätten det af Stolterburg emet Hallberg och Ågren
väckta ansvarspåstående synbarligen framställdt i
afsigt att utestänga dem ifrån vittnesmål, hvarföre
ock KrigsRätten, utan afseende derå, med stöd af
47 Kap. 15 RättegångsBalken, lemnade bifall till
deras afhörande såsom vittnen. Slutligen förkla-
rade sig KrigsRätten, vid målets afgöramde, vilja
pröfva hvad verkan deras berättelser kunde med-
föra. Actor och klaganderne anmälde missnöje emot
beslutet.
Efter aflagd vittnesed, berättade derefter gardi-
sterno följande
4) Gardisten Hallberg vidhöll sin förut afgifra
berättelse, med tillägg afföljande: Korperalen Alm-
qvist hade redan å Regeringsgatan börjat utdela
hugg å der gående personer. Huruvida Stolten-
burg varseblifvit detta, visste vittnet ej; men då
Almqvist, vid ankomsten till Malmtorgsgatan, åter
förnyat huggninagarng, innan Stoltenburg dertill
gifvit erdres, så hade Stoltemburg yttrat till Alm-
qvist, såsom orden föllo: cjag förbehåller mig, att
du låter bli att hugga förrän jag säger till, samt
-straxt derefter kommenderat: atrafva marsch, chö-
ger och venster hugg., — Imfanteriposteringen e-
mellan Castenhof ech Develska huset hade der-
vid dragit sig undan åt siderme, och, sedan halt
blifvit gjord, hade Stoltenburg tillsagt folket att
skingra sig. Då patrullen efter ett par minuter
åter sattes i marsch, hade den tagit vägen ät Freds-
gatan uppåt Drottninggatan till Karduansmakare-
gränden, hvarest Stoltemburg gjort balt ech ytter-
ligare tillsagt Almqvist att ej hugga före än det
kommenderades.
I anlednirg häraf förklarade Stoltenburg, att han,
så väl å Malmtorgsgatan, efter det halt blifvit gjord
invid Develska huset, som oek sedermera uti Kar-
duansmakaregränden, der Stoltenburg äfven gjort
halt med patrullen, tillsagt korporalen Almqvist
att ieke hugga någon menniska, hvilket Stolten-
burg trott vara hans afsigt, då Stoltenburg, på sätt
förut är nämndt, hört Almqvists sabel slå emot en
fönsterlucka vid Malmtorgsgatan. Till Hallbergs
besvarande framställdes derefter af Stoltenburgnrå-
gra mindre vigtiga frågor, såsom: 1) Emot hvem
de hugg, som Almqvist, genast efter patrullens an-
komst till Malmtergsgatan, skulle hafva utdelat,
varit riktade, då folksamlingen, emligt hvad upp-
lyst vore, befann sig längre ned på gatan? Hall-
berg svarade: utom nämnde folksamling hade flera
andra personer funnits gående gatan utföre. 2)
Hurudan lydelsen varit af de Stoltenburgs ordres,
genom hvilka huggningen skall blifvit anbefalld ?
svar: chugg till höger och venster; och tillade H.,
att han ej hört Stoltenburg gifva ordress att upp-
höra med huggnimsgen, men att Hallberg, som äf-
ven deruti deltagit, slutat dermed, då ham varse-
blifvit, att de gardister, som urmder den oordentli-
ga ridten kommit framför Hallberg, upphört att
hugga. a
9:0) Gardisten Agren vidhöll äfven sin förra be-
rättelse, men tillade: att patrullen vid Malmtorgs-
gatan först ridit några steg i skridt, derunder kor-
poralen Almqvist redan börjat utdela hugg, och
dermed fortfarit, sedan Stoltenburg kommenderat
atrafva marseb, samt anbefallt huggning. Utan
att vittnet hört Stoltemburg dertill gifva ordres
hade huggningen upphört straxt innan patrullen
gjort halt iavid Castenhefshuset. Vittmet hade dels
sett, att en person vid patrullens högra flygel blif
vit träffad af hugg, som efter nämnde kommando
utdelats, dels ock hört någon bland folket ropa till
Stoltenburg att blifva skonad. Vittnet hade ej för-
smärt att CAtaltanhnuroe 3 Malmtarosgatan varnat