1. f. Öfverståthållarens svar, angående beskaffenheten af de ordres, som varit Stoltenburg för ifrågavarande patrullering lemnade, kunde komma Krigsrätten tillhanda, ansåg sig böra anhålla, att Gardisterne Ågren, Hallberg och Frank, från hvilkas hörande han, i afvaktan på berörde svar, som Aktor trodde före detta sammanträde komme att meddelas, tills vidare afstått, nu måtte blifva afhörde. Dervid försyade Steltenburg sitt bestridande af deras hörande, på den grund, att de skulle bafva medgifvit, att de vid ifrågavarande tillfälle utdelat hugg. Stoltenburg underrättades derom, att Hallberg och Agren endast intygat, att patrullens flygelmän vid tillfället utdelat hugg; men emedan Franks berättelse innehöll, att patrullen, till följd af de erhållne orderna, huggit till höger och vensteru, blef Frank tillspord, om han sjelf deltagit deruti, hvartill harm gaf ett jakande svar. Stoltenburg yrkade derföre laga ansvar: å Frank, för det han, genom de af honom nu erkände huggningarne på folket, öfverskridit Stoltexburgs ordres, samt å Hallberg och A,ren: för det de inför Krigsrätten meddelat osannfärdiga berättelser om beskaffenheten af de ordres, som patrullen erhållit af Stoltenburg, till följd hvaraf berörde gardister, enligt Stoltenburgs förmenande, ej borde tillåtas, att emot honom höras såsom vittnen. Aktor bestred allt afseende å hvad Stoltenburg mu anfört, såsom, efter Aktors öfvertygelse, endast framställdt i afsigt att utestänga bemälde gardister från vittnesmål i saken. Sedan upplyst vore, att desse gardister blifvit om edens vigt och värde underviste, och något jäf emot dem för öfrigt icke förekom, så fattade Krigsrätten följande beslut: som Gardisten Frank numera uppgifvit, att han äfven :sjelf vid öfverklagade tillfället utdelat hugg, och Frank således, då hans befälhafvare, Fahnjunkar Stoltenburg, derföre å honom yrkat ansvar, af målets utgång möjligen kunde hafva att vänta nytta eller skada, så ansåg KrigsRätten sig för närvarande ej böra medgifva, att Frank må emot homom såsom vittne i målet afhöras; deremot fann KrigsRätten det af Stolterburg emet Hallberg och Ågren väckta ansvarspåstående synbarligen framställdt i afsigt att utestänga dem ifrån vittnesmål, hvarföre ock KrigsRätten, utan afseende derå, med stöd af 47 Kap. 15 RättegångsBalken, lemnade bifall till deras afhörande såsom vittnen. Slutligen förklarade sig KrigsRätten, vid målets afgöramde, vilja pröfva hvad verkan deras berättelser kunde medföra. Actor och klaganderne anmälde missnöje emot beslutet. Efter aflagd vittnesed, berättade derefter gardisterno följande 4) Gardisten Hallberg vidhöll sin förut afgifra berättelse, med tillägg afföljande: Korperalen Almqvist hade redan å Regeringsgatan börjat utdela hugg å der gående personer. Huruvida Stoltenburg varseblifvit detta, visste vittnet ej; men då Almqvist, vid ankomsten till Malmtorgsgatan, åter förnyat huggninagarng, innan Stoltenburg dertill gifvit erdres, så hade Stoltemburg yttrat till Almqvist, såsom orden föllo: cjag förbehåller mig, att du låter bli att hugga förrän jag säger till, samt -straxt derefter kommenderat: atrafva marsch, chöger och venster hugg., — Imfanteriposteringen emellan Castenhof ech Develska huset hade dervid dragit sig undan åt siderme, och, sedan halt blifvit gjord, hade Stoltenburg tillsagt folket att skingra sig. Då patrullen efter ett par minuter åter sattes i marsch, hade den tagit vägen ät Fredsgatan uppåt Drottninggatan till Karduansmakaregränden, hvarest Stoltemburg gjort balt ech ytterligare tillsagt Almqvist att ej hugga före än det kommenderades. I anlednirg häraf förklarade Stoltenburg, att han, så väl å Malmtorgsgatan, efter det halt blifvit gjord invid Develska huset, som oek sedermera uti Karduansmakaregränden, der Stoltenburg äfven gjort halt med patrullen, tillsagt korporalen Almqvist att ieke hugga någon menniska, hvilket Stoltenburg trott vara hans afsigt, då Stoltenburg, på sätt förut är nämndt, hört Almqvists sabel slå emot en fönsterlucka vid Malmtorgsgatan. Till Hallbergs besvarande framställdes derefter af Stoltenburgnrågra mindre vigtiga frågor, såsom: 1) Emot hvem de hugg, som Almqvist, genast efter patrullens ankomst till Malmtergsgatan, skulle hafva utdelat, varit riktade, då folksamlingen, emligt hvad upplyst vore, befann sig längre ned på gatan? Hallberg svarade: utom nämnde folksamling hade flera andra personer funnits gående gatan utföre. 2) Hurudan lydelsen varit af de Stoltenburgs ordres, genom hvilka huggningen skall blifvit anbefalld ? svar: chugg till höger och venster; och tillade H., att han ej hört Stoltenburg gifva ordress att upphöra med huggnimsgen, men att Hallberg, som äfven deruti deltagit, slutat dermed, då ham varseblifvit, att de gardister, som urmder den oordentliga ridten kommit framför Hallberg, upphört att hugga. a 9:0) Gardisten Agren vidhöll äfven sin förra berättelse, men tillade: att patrullen vid Malmtorgsgatan först ridit några steg i skridt, derunder korporalen Almqvist redan börjat utdela hugg, och dermed fortfarit, sedan Stoltenburg kommenderat atrafva marseb, samt anbefallt huggning. Utan att vittnet hört Stoltemburg dertill gifva ordres hade huggningen upphört straxt innan patrullen gjort halt iavid Castenhefshuset. Vittmet hade dels sett, att en person vid patrullens högra flygel blif vit träffad af hugg, som efter nämnde kommando utdelats, dels ock hört någon bland folket ropa till Stoltenburg att blifva skonad. Vittnet hade ej försmärt att CAtaltanhnuroe 3 Malmtarosgatan varnat