Rickevbergs hörande på ed, på den g.una alt ax-
tor fökla:et sig emot dem iiata sin arsvarstalaa,
och de säledes voro svarande i måle!.
Sedan vitllaena, hyaribland äfven var fångvakt-
mäsaren Teelinv, sm, på fråga, förklarade sig icke
bafva blifvit förolämpad eiler omkäluiden, efligt
eden, berättade de följande:
4) Vaktmästeren Taclin. En Lördegsafton i Juli
månad sistliger år, yktnet mindes ej datum, hade
viltnet, ifrån sin bostad i Ca tenhofshuset, Emellan
kl. 44 och 12, hört sorl och buller på ga:an, lik-
som af n i gevar stågnde militär-trupp. För au
pöra sig underrättad om förhållandet, hade vittnet,
årföljdt af fångknekten Svensson, begifvit sig ut i
den tilt Malmtorgsgatan ledande portgårgen, och
varseblifvit, att en postering af andra lifgardet va-
rit uppställd emellan nämnde port och Derelska
huset, hvilken postering hindrat de invid deusam-
ma stående eivilklädde personerna att framgå till
Gustaf Adolfs tvrg. Då vittnet först utikomimit i
portgången, tycktes samlingen endast utgöras af 6
a 8 personer, men de hade sedermera ailt mer och
mer ökats, och hade äfven ett fruutimmer befunnit
sig deribland. Dessa hade ej fört oljud eiler på nå-
got sätt förolämpat militär-posteringen, utan endast
begärt, att få slippa fram. Straxt efter det vitinet
utksmmit, hade en hästgardist-patrull kommit ri-
dande i starkaste fart, eller på sätt vittnet ut-
tryckte sig, liksom flygande utför Malmtorsgalan,
samt huggit efter och ridit inpå den invid infanteri-
posteringen befintliga folksamlingen, hvarvid poste-
ringen cragit sig tillbaka. Då folket genast skin-
grat sig och spruogit undan åt båga sidor uf gå-
tan, kade häst-patrullen, midt utanfor Castenhofs-
porten, liksom delat sig åt båda sidorna af gatan,
samt huggit in på folket med sådan häftighet, att
3 personer, hvilke, jenite villtnet och fångknehlar-
ne, tagit sin tillflykt in i portgången, kuappast der-
igenom lyckats undgå att blifva nedhuggne, helst
en hästgardist så hastigt efterföljt dem, ati det med
möda lyckats vittnet att genum tillstångande af
portdörren, kbindra honom att intränga i po.tgån-
gen. Märken voro ännu syrliga i porten efter de
sabelhugg, som af gardisten utdelades vid förföl-
jandet af de 5 personerna, af hvilka wvittcet icke
ände någon mer än Svarfvaren Aurell. Omkring
40 minuter derefter kade vittnet öppnat porten ech
utslappt Aurell och de båda andra på Malmtorgs-
gatan, hvarest infanteri-posteringea då ännu stått
qvar.
I anledning af Thelins sista uppgift, upplyste
Aurell, att han vid utgåendet ifrån Castenhofs-
porten icke varsebliifvit någon militär-postering på
Malmtorgsgatan. Thelin förklarade, att pusterivgen
vid detta tillfälle varit vida mindre maåpstark, än
då Thelin först varseblef densamma.
2) Gardisten XM 47 Holm berättade: att Stolten-
burg, vid ankomsten till Melmtergsgatan, kommen-
derat atrafva marcb!, och på det sättet med pa-
trullen ridit utför gatan och gjort hait, ungefar i
bredd med Castenhofs-porten, hvarifrån en poste-
ring af andra gardet varit uppställd intill det på
andära sidan af gatan belägna hus. Vid hästpatrul-
lens ankomst hade iafanteri-posteringen öppnat sig
på midten, eller, såsom vittnet uttryckte sig, ran-
geral sig åt sidorna, hvarefter Stoltenburg ensam
ridit fram och talat til det församlade foiket, utan
att vittnet hört hvad ham sagt. Efter 3 å 4 minu-
ter hade Stolteaburg med patrullen i skridt fort-
satt ridten framåt Fredsgatan. Vittnet hade ej
hö:t Stoltenburg kommendera chöger och venster
hugg!, ej heller sett, att någon af manskapet utds-
lat hugg.
3: Gardisten Hansson förnyade sin förra berät-
telse med tillägg: att han icke hört Sioltenburg
kommendera ahöger och venster hugg, samt, att
viltnet, som haft sin plats nästintill korporal Alm-
qvist, icke sett honom eller någon annan af kam-
raterna utdela hugg; dock hade Almqvist under
ridten blifvit något skild ifrån vittnet, hvarföre
han ej kunnat förmärka allt hyad Almqvist vid
tillfället företagit sig. Vittnet hade icke sett nå-
gon infanteri-postering å Malmtorgsgatan.
4 Gardisten Bergström: Då patrullen vikit af
nedåt Malmtorgsgatan hade Stoltenburg kommen-
derat atrafva samt derefter chalt på 7 å 8 alnars
afstånd från en emellan Castenbofs och Deve!ska
huset befintlig bullersam folksamling, som på stol-
tenburgs tillsägelse skingrat sig. Derefter hbsde de
fortsatt ridten i skridt till Fredsgatan. På frågor
tillade vittnet, att han hvarken hört Stoltenburg
kommendera chöger och venster hugg, eller sett,
att hugg af någon bland patrullmanskapet blifvit
utdelade, samt, att vittnet ej heller varseblifvit nä-
gon infante:i-postering å Malmtorgsgatan.
5) Gardisl.en Sandberg. Vid patrullens ankomst
till Melmtorgsgatan hade Stoltenburg komu:ende-
rat atrafvs, samt derefter gjort halt på 10 å 42
alnars afstånd från en folksamling, som ägt rum
invid en emellan Castenbofs- och Dezvelska huset
uppställd infanteri postering. Sedan Stoltenburg
talat till folkhopen, hade patrullen efter en kort
stunds förlopp i skridt fortsatt ridten framåt Freds-
gatan, hvarvid en person bedt att få tala vid be-
jälhafvaren, som troligtvis cj märkt det, emedan
ban deråt ej lemnade någon uppmärksamhet. Vitt-
net upplyste, på framstäld fråga, att det varit i
Spetsens backe, som hans häst blifvit träffad af en
sten, hvarom vitllnet och gardisterne Holm och
Bergström jemte korporalen Rickenberg vid förhö-
ret den 3 sietl. Januari berättat. Vittnet hade
de-emot å Malmtorgsgatan ej blifvit på något sätt
af folket förolämpad.
På aktors begäran tillspordes vittnet, om han,
under patrullens ridt utför Malmtorgsgatan, utan
afbrott, med sin uppmärksamhet så noga följt allt
hvad Stoltenburg sagt, att vitinet kunde taga på
sin ed, att Stoltenburg hvarken kommenderat eller
yttrat något, som kunnat gifva patrullens flygelmän
anledning, att hugga på foiket. Vittnet svarade härå,
att han, som haft sin plats i patrullens 2:dra led, deri-
från cj kunnat höra allt hy2d Stoltenburg sagt. och
således ej heller kunde taga på sin ed, att icke något
sådant ittrande vid tillfället Stoltenburg undfallit.
men vilnet hade ej hört det.
På aktors begäran framställdes samma fråga till
gardisterne Holm, Bergström och Hansson. Holm
och Bergsröm svarade hvar för sig: att de ej kun-
de taga på sin ed, att icke något sådant yttrande
kunde hafva undfallis Stoltenburg, men de had
icke hört det; hvaremot Hansson, innan frågar