å
1?
,
I
ban Önskar få utveckla hvad som ligger på hans
samvete och i bans bjeria, och att törklara sin
Dening i anseende till det slags straff, som
dvmstvolen kunde äga skäl att adöma Barbes.
aMan hara, fortfor Hr Arago, i går talat om
försvarets taktik. Jag will äfven tala om an-
klagelsens taktik. Hr Genueralprokuratorn har
yttrat något om dödsstraff, han bar begärt Bar-
be, hufvud, och i synmerbet fästat sig i siti
anförande vid den föregilna mordgerningen, ty
ban trodde, attdet var 1 synnerhet i anseente
till detta brott, som det kunde vara möjligt för
domstoien att tillämpa lifsstraffet. Na väl, vit-
nesförbören hafva titlinteigjert hela denna an-
klagelse, och Hr Generalprokuratorn bar så väl
insett det, att han i sitt föredrag icke talat om
annat är allmänna fakta och bar pastått, att för
Barbes återstod i alla fall nog mycken brotts-
lighet, att af den kunna föras på schavotten.c
Det var i symnerhet Drouineaus mord, som
föranledt denna domstols sammankallande. Nå
väll Herrar Pärer äro för närvarande upplysta
om rätia förhållandet... Det finns icke mer nå-
gon mördare.... och detta ord bör derföre ej
mer yttras på detta rum...Det är endast eu
politisk person, en man, som väntar ert utslag.
Tiilåten mig söga Er det, jag som nu känner
Barbös, jag som alla dar ser dem, hvilka älska
uch värdera bonom, gråta omkring mig och som
öaskat till hans försvar kunna fiona ännu lämpli-
RR
I gare ord än dem jag funnit. Tillåten mig att
lsäga er det. Mine Herrar Pärer, J bören
förakta Barbes....ty jag känner ingen ädlare
och modigare, jag skulle vilja tillägga, ingen
ridderligare man än han.
Jag skall lemna Herr General-prokuratorn,
midt ibland bekymren af hans sorgliga befatt-
ning, den trösten, att läsa ett bref, som pro-
kuratorn i Carcassonne skref till domrarne i
krutprocessen mot Barbes. Ni skall deraf fin-
na, att Barbes var lika så högaktad som en-
skild ech som politisk person.,
Advokaten påstod nu, att efter Polignacs och
dess medskyldiges frikännande, bör dödsstraff:t
vara för alltid banslyst från Pärskamrarnes dom-
stol. Efter ett sådant exempela, ropade Hr
Arago, cuppresen då icke den politiska scha-
votien, ty en gång uppställd, växer hon fast
vid jorden, och historien bör lära er, att alla
partier få öfverhonden i sin ordning.... Mine
Herrar Pärer af Frankrike, eftertänken dettala
Efter Hr Arago talade de andre Advokater-
ne, men hvilkas anföranden äro af mindre be-
tydenhet.
Om hela rättegången yttrar för öfrigt en kor-
respondent i ett Tyskt blad: aStörsta delen af
de anklagade tyckas vara ganska oskyldiga per-
soner, som nästan utan vett och vilja blifvit in-
dragna i företaget, och i synnerhet synas blott
fa ha. va känt, hvarom det egentligen var frå-
ga, och deras utsagor angå för det mesta föga
vigtiga saker, som ej sprida nigot ljus öfver
komplottens väsende eci hvilka i sig sjelfva ä-
ro högst likgiltige. D tta har den olögenheten,
att man ej kan intränga till grunden af målet,
såsom man önskat, och att regeringen följsktli-
gen al hela processen på lingt när icke kan
draga den nytta hon hoppats. Republikanernes
eliner och deras hemliga sällskapers organisa-
tion förblilfva, efteråt som förut, en blott till
hälften afstöjad hemlighet. De skola snart åter
hemta sig från det slag, som nu iräffat dem,
cch ånyo förklara krig mot thronen och saker-
nas bestående ordning. Det sämsta af alltsam-
mans är imedlertid, att regeringen blott till en
viss grad har makt öfver dessa farliga elemen-j
ter. Alla försigtighetswått, mam må t2g32, äro!
ej tillräckliga mot de till förtviflan retade re-
publikanernes hat och förbittring. För ögon-
blicket är väl ingenting att befara, och de o-
roande rykten, som tid efter annan blifvit ut-
spridda, hafva visat sig vara endast toma skräm-
skot:; men att framtiden är mörk oeh hotanda,
vågar icke ens regeringeas ifrigaste vänner söka!
fördölja.
STOCKHOLM den 23 Juli.
— Tidningar från Paris af den 43 dennes,
som hitkommit med ingfartygslägenhet, berät-
ta, att Pärskammarens utslag afkunnats föregå-
ende afton, hvarigenom Barbes blifvit dömd till
j