MA rn rna -K ee utsatta varuvarden, och är således i och för sig sjelf ej annat än en tullafgift, endast i så måtto skiljande sig från den afgifi, som under denna benämning vanligen förstås, att då tultafgifter till staten är lika öfver hela riket, tolagen, som än benämnes allmän tolag, än åter förekommer under namn af ordinarie och inqvarteriogssamt stundom fsattig-tolag, omvexlar till så olika belopp, att då t. ex. i Calmar allmän tolaz erlägges med :; procent af varornas tullvärde, ordinarie tolagen i Carlskrona utgår för inkommande råvaror med 1!, precent och för alla öfriga inkommande varor med 3 procent, samt för utgående råvaror med 3 procent, och för andra utgående varor med 4 !, procen:; hvarförutan serskild inqvarterings-telag i sistnämnde stad till icke obetydligt belopp erlägges dfter en serskild uppgifven tabell. Derjemte är för vissa städer, och deribland Stockholra och Götbeborg, i afseende på utländska varor stadgadt, att, om sådana varor till dessa städer från annan Svensk stad, der de redan fått vidkännas tolag, införas, tolag till samma städer skall för dessa varor erJäggas till enahanda belopp, som wid direkt införsel deraf från utrikes ort. Nära lika med tolagsafgiften kan äfven den afgift betraktas, som i vissa så väl stapelstäder som några andra vid hafvet eller segelbara insjöar belägna städer utgår af inrikes orter emellan skegpade varor, och hvaraf åtskillige af dessa städer, säsom Gefle, Malmö, Nyköping, Catlstad, Wenersborg, med flere, tillskyndas eu större årlig inkomst. Af hvad nu blifvit i underdånighet framstäldt, kan bestämdt slutas, att handeln i städerna är ganrska olika betungad, och följaktligen af denna enda orsak, med förbiseende af andra på handelsrörelsen inflytande omständigheter, kan, med större förmån, idkas i en stad än i en annan, hvilket missförhållande vidare leder till den olägenheten, att, i samma mån, som afgifterna till städerna för varor äro höga, frestelsen till varuinförsel på oloflig väg äfven ökas; och att, så länge tolagen fortfar att i stapelstäderna utgå tiil olika belopp, stupdom öfverstigande tulles, det alltid skall blifva overkställbart att på säkra och fullt rättvisa grunder uppgöra en Tull-taxa, hvartill kommer, att de flerfaldiga afgifter, hvarmed handeln och sjöfarten i städerna äro betungage, leda till besvär, omgång och kostnad för trafikerande, öppnar tilifålie till vexatlioner, emot hvilka en fullständig koutroll i samma mån är svår att handhafva, och påkalla en större tjenstemanna-personal än i annat fall eifordrades. Det tillhör imedlertid icke kommitierade att i afseende på städernas rättighet till dessa afgifters uppbärande, eller i frågan om lämpligare reglering deraf, hvarom Eders Kongl. Maj:ts och rikets KommersKollegium redan afgifvit underdånigt betänkande, ingå i vidsträcktare yttrande, än så vidt sådant inverkar på den tillämnade nya regleringen af Tull-taxan, och det är af sådan anledning, som kommitterade, på grund af hvad ofranföre blifvit framstäldt, angåeade svårigieten att under nuvarande förhällande med tolagen i stapelstäderna, föreslå lämpliga tullafgifter, trott sig böra tillse, om icke äfven det vore möjiigt att öfverflytta uppbörden deraf frän städerna till Tullverket, och att med detsamma kunna fastställa den afgift å inkommande och utgående varor, som skulle erfordras, för att dermed godtgöra stapelstäderna den tolag, som den bör tillkomma, awvt utgå lika i alla hamnar. — Hyad här om tolagen är anfördt, har tillämplighet jemväl uppå de stämpeloch våg-afgifter med flere utskylder, som af handel och sjöfart till städerna utgöras; men i afseende å dessa, fordras likväl en närmare utredning af den kostnad, städerna vidkännas i och för stämpling och vägning m. m. för bestämmande af den ersättning, som, i händelse af afgifternas upphörande, borde komma städerna till godo; hvilket allt beror af det nådiga beslut, Eders Kong! Maj:t kan täckas fatta, i anledning af KommersKollegii underdåniga hemställan om en ny reglering af stapelstädernas inkomster och utgifter. Kommitterade anse en sådan förändrad reglering, hvarigenom så väl tolagen, som öfriga afgifter till städerna, dem inoch utgående varor samt fartyg äro underkastede, blefve efter förenklade grunder beräknade och i sammanhang med de till Eåers Kongl. Maj:t och Kronan genom Tullverket inflytande afgifter uppburna, skola medföra så väsendtliga lättnader för handeln oeh sjöfarten, att Kormitterade icke tycka, att i underdånighet tillstyrka skyndsamt vidtegande af nödiga åtgärder för detta ändamål. Den ersätining, som skulle städerna tillerkännas, anse kommitterade kunna bestämmas, antingen efter det belopp, hvartill tolagen och andra stadsafgifier blifvit vid de af Eders Kongl. Maj:t sednast fastiställda regleringar för serskilda städer förslagsvis beräknade, eller ock efter medeltalet af hvad samma afgifter inbragt under nästföregående 40 år, med vilkor att verkliga uppbörden för hvarje stad skulle, efter förut gällande bestämmelser, hafva uppgått till samma belopp, eller ändtligen efter för hvarje år uppgjord uträkning öfver densamma, som afgifterna, enligt de förra bestämmelserna, skulle för hvarje stad hafva inbragt. Den förhöjning, procentvis i införselsoch utförsels-tull samt uti lastpenningar, som för ersättningen skulle äga rum, komma naturligtvis att omvexla efter den grund, sora för samma ersättning blefre antager, men kommitterade förmoda, att en förhöjning af 40 procent å införselsoch utförsels-tullem, likformigt tillämpad öfver hela riket, skulle uppfylla ändamålet, äfvensom att någon nedsättning af procenten torde kunna a äga rum, sedan den allmänna reglering af stä