MU A nd UuUULLA AVI Biullel RA AVE NI V
är uet väl lika klart, att för kamarillan oci
hennes organer eiler de nuvarande maktägande
i alinänhet, och för hvar och en som frukta
en verklig förening af fosterländska män ill
ett semensamt och planmässigt handlingssält
ingenting borde vara mera välkommet än er
dylis latsad opposition, som kunde tjena til
alledsorte af alia svårare blixtar eller åskdunde!
fråu samhällets höjder. Skulle nu härtill kom-
ma, alt en koaliuon af det sednare slaget, d
v. s. en låtsad opposition, hade lyckats att dra.
ga in i silt intresse den inflytelserikaste deler
ai pressen, och att denna, antingen af enfald oci
benvsgenhet för illusioner, eller af förräderi mo!
folkeis sak, ginge obesedt in med en slik före-
ning, så vore detta väl den allrastörsta kupp
de saktägande i ett tag kunde önska sig, och
det är da alldeles solklart, att de sjelfve och
deras organer, lårgt ifrån att söka pa förhand
uppuaga och motarbeta dette förhållande, samt
derigenom sjelfve förstöra den fördelaktigaste
posiuva de någonsin innehaft, nemligen att äga
först och främst riksdagsoppositionen och sedan
pressen i sina händer, tvärtom skulle af alla
krafter arbeta på att befästa densamma.
Det är då så myrket mera betydelsefullt,
att Minerva, efter de första rekognoscerin-
garna för att ställa sig på en tjenlig opera-
tionsbas i opinionen, nu på em gång riktat hela
sir anfallsstyrka mot Grefve Carl Henrik Aarc-
karsvärd, hvilken anses såsom en af de möjligen
hlifvande hufvudpersonerne i en oppositionsför-
ening. I detta afseende har det kommit hea-
ne särdeles väl till pass, att i Lördagsbladet få
aftrycka ett bref angående zemälde Grefve från
afliane Exellensen Adlersparre, mellan hvilken
och Grefve Anckarsvärd alltid rådde en stark
spänning och en kanske å båda sidor orättvis
bitterhet. Detta bref är publiceradt efter Ad-
lersparres död, i sista häftet af den nya Läs-
ning i Blandade ämnen, och man skulle snart
sagdl kunna tro, att det med flit blifvit upp-
lewaut just nu, för att söka göra grefve Anckar-
svärds politiska karakter misstänkt genom
en berättelse om hans aristokratiska åsig-
ter i yngre åren. Ty värr förfelar likväl den-
na taktik hela sin verkan då man ihågkom-
mer vit Gveive Anckarsvärd långt: för det-
ta haft den loyala öppenheten att sjelf offenti-
ligen: erkävna, det han ännu år 4809, i följd
af si.. uppfostran och omgifning sasom yngling,
hade lika ofullkomliga begrepp i statsläran som
mänga andra af den tidens militärer, hvarföre
det uck länder honom så mycket mera tillhe-
der, ait han i de sednare ären sjelf öfvergått
till battre begrepp ifrån de fördomar, ofta vid-
låda den aristokratiska sferen, och således van-
drat i en motsatt riktning emot minga andra,
t. ex. Redaktionen af Sv. Minerva, som på sina
äld:e dagar gått öfver ifrån de konstitutionel-
la opinionerna till de motsatta.
Hvad visar nu alit detta? Jo! att Gref-
ve Anckarsvärds person i detta ögonblick är
kanske mera iila anskrifven än sågonsin. Men
detta hänger icke rätt ihop med den
föreställningen, att vederbörande skulle hafva
horom insnärjd i någon förening för sitt intres-
se; ty då skulle naturligtvis den goda, pressen
i deta ögonblick i stället söka bära upp ho-
nom. I anseende till sistnämnda omstän-
digh t, eiler för det man ser, huru Grelve
Anckorsvärds aktier stå hos vederbörande, blir
det också mycket märkvärdigare, att han jnst
på samma girg häftigt attackeras af f. d. Ut-
gilv:ren,, som i Fredagsnumret af Freja t. o.
m. lofvat att längre fram ytterligare nedgöra
Gre:ven med en kritik af hans åsigter om br än-
vinsbränningen m. m., om än detta allt för
den sow känner af. d. Utgifvarena, endast visar en
kons qvent fortsättning af dennes gamla taktik,
att i allmänna fraser visa sig käckare än någon
annan och ropa på det närvarandes oefterräti-
ligk-t; men deremot, så fort det blir frågan alt
göra något för dessa satser, genasi vända sig —
icke mot motstindarne, utan just mot dem,
som skulle befordra de förut bekända åsigterna.
Exemplen härpå äro mångfaldiga, och samman-
stämrra helt och hållet med den annars för
mårgen gåtlika harmoni, som ständigt varit rå-
damie emellan Freja och Mirerva, och visat sig
deruti, att de ständigt uppburit eller åtmintto-
ne serdeles skonat hvarandra, ssmt all-
tid gjort gemensam sak, fastän på ett olika sätt,
när någon för Vederbörande riktigt kinkig frå-