MU A nd UuUULLA AVI Biullel RA AVE NI V är uet väl lika klart, att för kamarillan oci hennes organer eiler de nuvarande maktägande i alinänhet, och för hvar och en som frukta en verklig förening af fosterländska män ill ett semensamt och planmässigt handlingssält ingenting borde vara mera välkommet än er dylis latsad opposition, som kunde tjena til alledsorte af alia svårare blixtar eller åskdunde! fråu samhällets höjder. Skulle nu härtill komma, alt en koaliuon af det sednare slaget, d v. s. en låtsad opposition, hade lyckats att dra. ga in i silt intresse den inflytelserikaste deler ai pressen, och att denna, antingen af enfald oci benvsgenhet för illusioner, eller af förräderi mo! folkeis sak, ginge obesedt in med en slik förening, så vore detta väl den allrastörsta kupp de saktägande i ett tag kunde önska sig, och det är da alldeles solklart, att de sjelfve och deras organer, lårgt ifrån att söka pa förhand uppuaga och motarbeta dette förhållande, samt derigenom sjelfve förstöra den fördelaktigaste posiuva de någonsin innehaft, nemligen att äga först och främst riksdagsoppositionen och sedan pressen i sina händer, tvärtom skulle af alla krafter arbeta på att befästa densamma. Det är då så myrket mera betydelsefullt, att Minerva, efter de första rekognosceringarna för att ställa sig på en tjenlig operationsbas i opinionen, nu på em gång riktat hela sir anfallsstyrka mot Grefve Carl Henrik Aarckarsvärd, hvilken anses såsom en af de möjligen hlifvande hufvudpersonerne i en oppositionsförening. I detta afseende har det kommit heane särdeles väl till pass, att i Lördagsbladet få aftrycka ett bref angående zemälde Grefve från afliane Exellensen Adlersparre, mellan hvilken och Grefve Anckarsvärd alltid rådde en stark spänning och en kanske å båda sidor orättvis bitterhet. Detta bref är publiceradt efter Adlersparres död, i sista häftet af den nya Läsning i Blandade ämnen, och man skulle snart sagdl kunna tro, att det med flit blifvit upplewaut just nu, för att söka göra grefve Anckarsvärds politiska karakter misstänkt genom en berättelse om hans aristokratiska åsigter i yngre åren. Ty värr förfelar likväl denna taktik hela sin verkan då man ihågkommer vit Gveive Anckarsvärd långt: för detta haft den loyala öppenheten att sjelf offentiligen: erkävna, det han ännu år 4809, i följd af si.. uppfostran och omgifning sasom yngling, hade lika ofullkomliga begrepp i statsläran som mänga andra af den tidens militärer, hvarföre det uck länder honom så mycket mera tillheder, ait han i de sednare ären sjelf öfvergått till battre begrepp ifrån de fördomar, ofta vidlåda den aristokratiska sferen, och således vandrat i en motsatt riktning emot minga andra, t. ex. Redaktionen af Sv. Minerva, som på sina äld:e dagar gått öfver ifrån de konstitutionella opinionerna till de motsatta. Hvad visar nu alit detta? Jo! att Grefve Anckarsvärds person i detta ögonblick är kanske mera iila anskrifven än sågonsin. Men detta hänger icke rätt ihop med den föreställningen, att vederbörande skulle hafva horom insnärjd i någon förening för sitt intresse; ty då skulle naturligtvis den goda, pressen i deta ögonblick i stället söka bära upp honom. I anseende till sistnämnda omständigh t, eiler för det man ser, huru Grelve Anckorsvärds aktier stå hos vederbörande, blir det också mycket märkvärdigare, att han jnst på samma girg häftigt attackeras af f. d. Utgilv:ren,, som i Fredagsnumret af Freja t. o. m. lofvat att längre fram ytterligare nedgöra Gre:ven med en kritik af hans åsigter om br änvinsbränningen m. m., om än detta allt för den sow känner af. d. Utgifvarena, endast visar en kons qvent fortsättning af dennes gamla taktik, att i allmänna fraser visa sig käckare än någon annan och ropa på det närvarandes oefterrätiligk-t; men deremot, så fort det blir frågan alt göra något för dessa satser, genasi vända sig — icke mot motstindarne, utan just mot dem, som skulle befordra de förut bekända åsigterna. Exemplen härpå äro mångfaldiga, och sammanstämrra helt och hållet med den annars för mårgen gåtlika harmoni, som ständigt varit rådamie emellan Freja och Mirerva, och visat sig deruti, att de ständigt uppburit eller åtminttone serdeles skonat hvarandra, ssmt alltid gjort gemensam sak, fastän på ett olika sätt, när någon för Vederbörande riktigt kinkig frå