hvilka dels tullfrihet, dels en låg inörselstull ansetts böra bestämmas. e) Till någon del förädlade föremål för närin garne och konstfuen samt mer Adler misdare arbelade bercdningsämnan för samma bihof; för hbyilka en relatift hög:e införselsafg ft furnits böra fastställas; och f) Fullt förädlade varor, som, till den del ge utgöra näring soch slöjde-produi ter för omedilbara lfnadsbikof, blifvit i alimäniet med högsta afgifisprocenten, men till den del, sam utgöres af redskap Oci virktyg för vi tenskap: rna och slöjd. rna, med relatift lägre afsifter belagda. Jemte jakttaget tfseende å den sålunda efter olika ändamål uppstäilda klassfördelning, hafva vid den speciella pröfningen för hvarje vara modifika tioner funnits bö:a äga rum, dels i mån af varans konkurrens med inbemsk produktion, dels med hänsigt till dess delbarhet, äfvensom värdet relatift till omfånget, samt det deraf beroende större eller mindre ars entyret af tullfö snillning. Tullaf ifter å utjårnde varor hafva med iaförse!stull det gem ensamt att verka såsom konsumtionsskatt, men skilja sig deruti, att de falla utländske förbrukarne till last, då deremot införselstullen drabbar de inhemstke. För så widt alltså genom nedsättning eller upphäfvande af dessa afgifter, en motsvarande nedsättning i varupriset beredes, är det utländske förbrukarne, men icke de inhemske producenterne, som cn sådan skattelirdring faller till godo. Den uppoffring, som staten på slikt sätt vigkännes, kan vi:serligen äfven för inhemska näringarne bära fiukt, i den mån, genom varuprisets fall, kan lemnas rum för en ökad afsättning. Men piiset är beroende af konkurrensen på verldsmarknaden, och ju mindre andel Svenska exporten har i tillförseln för desnz konkurrens, desto ringare är inflytandet deraf på prisbestämningen. Verkan af en prisförändiing kan icke heller vara densamma för nödvändighetsvaror, som för vällefnads-atiklar, enär afsättaingen af de förra uteslutande af behofyvet, eller med ringa modifikationer fjån andra orsaker, bestimmes. — Det må ock tagas i betraktande, att S1erges hufvudsakliga export-varor utgöra produktionen af sådara närtirgar, för hvilka export-tuilena är all arse såsom e irgiedierende del uti den öllmänna beskattning, som af ålder varit, i bestämda förkållandern, lagd rå de produktiva yike T) det torde som ostridigt få anses, att derna afgilt, ehuru i en olika form utgående, till sin natur och verkan icke i ringaste mån är skiljaktig f:ån grundskatter och prestationer i alimänhet, som jordbruket, jernbeandteringen och dermed likartade näringar äro underkastade. De konstituera hvar och en beståndsdel i produkternas saluvärdem, och med lika giltighet som cexport-tullen! kunna alltså, under denna synpunkt, hammarskatten och jordbiukets grundräntor till nedsättning eller upphåfvande ifrågakomma. Men verkan af en skattlindring, då denna icke åtföljes af motsvarande nedsättning i produkternas pris, kan icke falla näringarne på annat sätt till godo, än såsom ett ökadt kapitalvärde individuelt för idkarne deraf i det tidsmo ment, då en sådan eftergift äger rum; och under denna hänsigt fordrades det att undersöka, hyiiken eller hvilka näringar af ca slik lättnad kunde vara relatift mer eller mindre i behof; — hvilken fråga deck ligger utcm gränsen af kommitierades beböiighet att pröfva. Då kommitterade, i följd häraf, ansett sig icke böra såsom ovilkorlig och a:lmänt tillämplig grundsals antaga ulgåcnde varors lullfrindt, och då de: ock synts förenligt med sunda statshushållningsgrunder, att uti tullbestämningen må beredas ett premium för produkternas fuliändade förädling inom landet, medelst lemnadt företräde i behand: lingssättet, vid utförsel af förädlade varor fsarmför tråämnens, hafva kommitterade dock i hvarje fall ansett tullbestämmelserna böra grunda sig på vil koret af varornas möjliga konkurrens i ve:ldshandeln, för iakttagande ef hvilket vilkor förhålanderna således blifvit för hvarje vara paitielt pröfvade. Med tillämpning sf dessa åsigter hafva kommitterade trott sig i underdånighet böra föreslå: a) Att f.ån utförsels-tull må befiias: I. Alla produkter af inhemsk konstflit, som utgöra ful:ändade förbruknings-artiklar, och följaktligen alla fabriks, handtyverkerioch andra slöjdevaror. 11. fådsane inhemska natur-a!ster eller till någon del förädlade varor, hvaraf öfverskott utöfver landets, behof i allmänhet kan vara att påräkne, cch som för konkurrensen å utländska marknaden ansetts tarfva en slik lättnad. b) Att alla inhemska natur-produkter eller iåämnen för näringarne och slöjderna, hvaraf ymnigare tillgång inom lzndet finnes, och som ansetts, utförselstullen oaktadt, kutra utbäla täfion å utländska marknaden, må, sås.m hittills, betäggas med en lindrigere a gift, eler, med råga få undantag, högst 2 procent; duck hafva ken mit e:ade ansett denna grund icke böra tillämpas på de under denna kategori hänförliga artiklar, som redan vid sednaste Tull:axe-reglering blifvit från utförsels-tull befriade, utan att för dessa tullfiiheter fortfarande må få äga rum. c) Att alla för inhemska näricgarne och söjderna behöfliga natur-produkter elter rå-varor och beredningsämnen, som icke lemna öfverskott till utrikes afsättning, må underkastas, såsom hittills, lämpliga restriktioner, medelst utförsels-afgifter, beräknade till 5, högst 33 !; procent. Vid utarbetande af en Tuli-taxa hafva kommitterade trott väsendtlig vigt böra tilläggas förfettningens form, med hänsigt dertill, att genom varuklassifikationernas stö:sta möjliga förenphling må beredas all den bestämdhet i redaktionen, hvarigenom misstag ech tvister om tillämpningen må kunna urdaniödjas. Jemte ett sorgfälligt aktgifrande på detta ändamål, hafva kommitterade ock funnit angeläget att i möj!igaste måtto undvika tullbestämmelser efter angifningsvärde, enär en allmän erfarenhet ådagalagt, att ett slikt förtullningssätt lätteligen lemnar rum för missbruk eller vitkorlig och olika behand ling. I öfverensstämmelse med andra länders i sednare tid vidtagna förfoovanden. hafva kammitte—TÖ FA MA ss HR Un Mm AR mm RR KR RAA