till Axel Oxenstjerna om de akademiska angeläzenheterna; brefren om patronatsrättigheternpa etc. Också röja bref från Gustaf Adolph, med hvilka financiella svårigbeter han under sina segerrika fälttåg, ja till och med under Tyska krigets mest lysande år hade att kämpa. Imedtertid visa namnen på en Melbourne, Grey, Douglas, Gordon, hvad adliga utländska ätter då trängde sig i de eröfrande Svenskarnes tjenst. Gustaf Adolphs höga ider, så väl i ekonomien, som dess vård för allmän upplysning genom handelsskolors aniläggning ådagaläggas, genom här bifogade dokumenter. En smärtsam känsla måste intaga läsaren vid beräkningarna af hvad den Knäredska freden kostade Sverige. Första afdelningen af den tiende delen ipnehåller till större delen familjanteckuingar men flera af vigt såsom i bref och tal af Axel Oxenstjerna, en man hvilken man aldrig kan lära för väl känna. Så mycket rikhaltigare för häfderna är sednare afdelningen. Utom hvad som viredan härur anfört, se vi här af dokumenterna angående lagstiftningen ganska väl, att riksdagsgräl, egennytta etc. varit temligen gamla saker i vårt land, och det till och med före den period, då Carl XI verkställde sin stora revolution, så att vi derföre just ej behöfva tro den nya fullkomliga omskapning af aåterhållskraften, förf. anar, vara så bära för handen. Några närmare, just icke glädjefulla blickar i folkets belägenhet each moralitet, under dessa eröfrande tider de lemnade juridiska här upptaena urkunderna. I afseexde på vetenskap och konst, religion samt de ekonomiska angeladgenbeterna förekomma här flera läsvärda antekningar; I synnerhet bar förf. med sitt lågande förut välkända nit för nykterhetsföreningarna, gifvit en utförlig expose af bränvinsbränneriets historia, väl egnad att visa det nationalförderfliga i denna varas öfverdrifna produktion och förtäring. Gilla vi i denesa punkt förf:s nit, så skulle vi i andra afseenden våga påminna honem om toleransens nödvändigbet, 4 synnerket, då man uppträder såsom lugn historieforskare. Hans fordna vedersakare, Svedenrborg,, har här åter blifvit föremål för hans stränga dom, och blifvit förklared för ett i fragmenter söndersprunget snille. Ref. finner denna benämniog elämplig; ty så vilsefarande Sv. system må anses, träffas doek svårligen något med mera konseqvens gewomdrifvet, så till sin rent philosophiska, som till den theosophiska delen. Himlen vete för öfrigt, huru em stor del af vår tids littoratörer — ingen nämnd och ingen glömd — skulle fredas för beskyllmingen att vera fragmentariska. Hvad brefvet, som Hr W. anför från Klepstock om dess möte med Sv. angår, härflöt det naturligtvis af Klopstocks karakter, sådan, som den blifvit skildrad af Goethe, att en konferens mellan två så olika naturer ej skulle frambringa någen hapmoni. För öfrigt tillät ej en gång Klopstock Svedenborg tala still punkt, utan spraeg på dörren. Afven yttrar Hr W. en högst orthodox harm deröfver, att Gustaf III en gång råkade på det infall att taga notis om den nya sektens läror, em sekt, hvars tendens för öfrigt ungefär så förböll sig till den rena Svedenborgianismen, som Thomas Mönzers system till Luthers. Vi äro öfvertygade, att Gustafs snille aldrig skulle tillåtit honom att blifva ett effer för denna sekts svärmerier, men vi våga tillika, högst kätterskt, förmoda, att skadan ej blifvit stor, om Konungen utbytt några af sina Dencyklopedistiska tänkesätt mot vissa genuina Svedenborgska ider, såsom om Guds nedlåtande i menskligheten till dess frälsning, om andra lifvets vedergällning m. m. Men Hr W. torde tänka som gumman: aDet äv illa neg, att min son varit atheist; men nu fruktar jag till och med, att han blir Hernhutare.c Med desto mera erkänsla mottager visserligen hvar och ex den unga skalden Oxenstjernas bref till sin lärare, Bergklint. En klassisk epistel blifver det för hvarje nybegynnare på sångmörnas och konstens bana — så andas blygsambet, sanningskårlek och ungdomlig värma för det sköna ur hvarenda rad! STREETS R SRRAOOTOT IK UPPE