fiska och statistiska handlingar och upp-
lysningar, hörande till 47:e scklets histo-
ria etc., jemte ett bihang till upplysningar
om bibliotek. Diplomatarium och museum
på Löberöd, samt diverse handlingar, rö-
rande adertonde seklet etc. ete. ete., af Å.
Wieselgren. Lund. Lundbergska boktryc-
keriet. 1838 och 418539.
Med samma känsla och aktning för Hr Wie-
selgrens företag, med samma erkännande af
hans nedlagda mödor vid detta arkivs utgif-
vande och hans förtjenster om vår historiska
litteratur, hvarmed Ref. för ett par år sedan
anmälte nigra häften af hans arbete, gör han
det nu. Skulle han under loppet af sin anmälan
råka i något fall att kollidera mot Hr W:s öf-
vertygel!ser, så rörer det på intet sätt den för-
tjenstfulle litteratörens och samlarens välförvärf-
vade beröm.
Samlaren har sin rättvisa önskan fullbordad,
att efter lång väntan (i de förra häftena utta-
lad) på kompetenta recensenter fått förklara
sig inför sådana, som Hrr Geijer och Cron-
holm. Deras dom har utfallit rättvist och blott
på det hela träffat en bittills oafgjord strids-
punkt — den om anledningarna till Carl XII:s
död, en fråga i historien, som måhända fordrar
mera data för att besvaras, än som ännu erbål-
lits genom hittills publicerade dokumenter. För
öfrigt är Hr Wieselgrens försvar för sin plan
högst genialisk, om också en och annan in-
vändning skulle kunna göras mot vigten af det
upptagna. Således tror t. ex. visserligen Ref.,
att i förtekningen öfver Fältmarskalken Axel
Liljes qvarlåtenskap det kan vara af vigt, att
ett par band af Luthers skrifter der funnes;
men af ännu större vigt skulle det för den
kommande biografen vara, om man visste, att
de någonsin lästes af Hr Fältmarskalken och
Korstlågsriddarenu. Huru föga i Luthers anda
äfven de protestantiska korstågsriddarne behand-
lade Tyskland, sedan den store ledande och ty-
glande anden vid Lätzen försvunnit, vittna ty-
värr häfderna tillräckligt.
Vare detta för öfrigt på intet sätt sagdt för
tadlande af Hr W:s plan. Han har lofvat föra
oss omkring i Sverge under 47:e seklet och hål-
ler sitt löfte, genom att visa oss mången högst
intressant historisk situation. Såsom det vigti-
gaste, allmänt historiska deribland, böra vi med
skäl bland annat nämna de dokumenter, Förf.
meddelat om den demokratiska oppositionens
framställningar till drottning Christina, angå-
ende reduktionens nödvändighet, hvaraf här de
första koncepterna meddelas. Den, som här
med uppmärksamhet genomläser (elfte delen, sid.
66 sequ.) acta, hörande till Drottning Christi-
nas regering, ekall, under det han förhäpnar
sig öfver det slöseri, en qvinnoregering (vare
det också den mest genialiska) kan medgifva,
fullkomligt erkänna, att en förändring i Sverges
förhållanden var nödvändig. Löjligt nog är, att
under det mest vansinniga slöseri se de strän-
gaste förordningar utfärdas mot staten vid bröl-
lop m. m., en författning, den drottningen snart
sjelf eluderade. Huru mycket kontrasterar ej
deremot det visserligen förut kungjorda, men
för hvarje Jäsare i alla tider intressanta ko-
nungabrefvet från Gustaf Adolf till Axel Oxen-
stjerna, hvaruti den krigamrde Konungen anbe-
faller vården om det värnlösB riket, den öfver-
maga dottran och den rådlösa modren åt den
bepröfvade statsmannen, till hvilken han äfven,
enligt andra bär meddelade bref, satte sitt fulla
förtroende, i afseende på framgången af sins
egna företag. Man kan deremot ej annat än
beklaga hans alltför flygtiga dotter, som efter
sin tronafsägelse blef satt i nödvändigbet dels
alt genom skrymtaktiga, här meddelade bref
förklara sin tillgifvenhet för katolska läran, dels
affärda tiggarbref till sin älskade son, Konun-
gen i Sverge. Hårdt blef här fåfängan straffad.
Carl Gustafs bref deremot förråda den tempo-
riserands statsmannen, som, med vördnad för
sin så kallade aFru modersx anordningar och
med omsorg för hennes behofver, söker att,
genom eröfringens fördelar, lugna det missnöje,
som uppkommit genom reduktionsideerna.
Dessa handlingar, tillböriga elfte delen, hafva vi
förnämligast anfört, såsom karakteristiska för Sveri-
ges historia; i symnerhet då härtill ur den förra
gelen bifogas de meddelade documenterna om stri-
den mellan biskoparna och rådet, hvari Gustaf II
Adsipbs ide om ett Consistorium Generale och
Baeszii anfall met Biskoparna utgöra hufvudmomen-
PR RE ST a